Britt Jakobsson recenserar Tvillingparadoxen av Theres K. Agdler.

Britts recension: Tvillingparadoxen av Theres K. Agdler

Theres K. Agdler och den brittiske författaren Ian McEwan har ett tema gemensamt i sina nyss utkomna böcker, nämligen siamesiska tvillingar. För McEwan är det ett sidotema, för Theres K. Agdler det övergripande i en roman, där det i övrigt vimlar av symbolik och associationer till språkvetenskap, i synnerhet ords dubbla betydelser, Einsteins teori, Majakovskij och andra kända författare. Den för länge sen populära sången Vildanden återkommer också. Jag tittar på bilden av författaren mot bakgrund av kranar och badkar och inser att hennes leende är lite spefullt och finurligt: Ta inte allt på allvar, ibland leker jag bara!

Ett snyggt formgivet band med Del I till mitten, där man vänder och läser Del II från andra hållet. Ett behagligt radavstånd och korta stycken gör texten lättläst men inte alltid lättbegriplig. Först efter Del II förstår jag vad som egentligen hände i Linns familj i det gröna huset, hur det hänger ihop med den lillasyster hon längtade efter och som kanske finns gömd på någon institution. Är hon död eller har hon aldrig funnits? Är Liv och Linn samma person? Titelns ”paradox” syftar på teorin att om en tvilling kastas ut i rymden och gör en resa runt jorden, kommer den att vara yngre än sitt syskon när den återvänder. Det mesta utspelar sig på namngivna platser i Östersund med omnejd. Även i Göteborg, där Linn som sexåring på besök hos sin pappa blir som förhäxad av en burk med siamesiska tvillingar på Naturhistoriska muséet. Hon kommer att återvända till Naturaliekabinettet många gånger och börjar planera en räddningsaktion. De små värnlösa barnen ska slippa alla stirrande ögon och få en grav på ett speciellt ställe som Linn har tänkt ut. Där kommer också fjällvärlden, Abisko och Lapporten att spela en stor roll.

Ett tema är att minnet är opålitligt och vagt. En association leder berättelsen framåt och bakåt i tiden. Budskapet är att en viss version av en händelse kan vara en sanning, sedan varieras det hela på samma sätt som jazzen orkestreras i tema och variationer. Det handlar också om att gräva, i jorden och i det förflutna. Riktigt spännande gestaltas den möjliga fortsättningen av det brott som Linn begått när hon stal burken med tvillingarna. På fjället iscensätter hon en pjäs där aktörerna, mamma, pappa, pojkvän och poliser uppträder i form av stenar och växter. I den på ett plan absurda pjäsen ryms mycket allvar och den får ett öppet slut.

Jag kan inte sammanfatta eller genrebestämma romanen. Det önskar heller inte författaren. Hennes sätt att skriva visar tydligt att det som står också kan uppfattas på något annat sätt. Orden öppnar sig åt alla håll och inspirerar till nya tankar. Jag associerar till några diktrader av Folke Isaksson: ”Under en mossbelupen sten i universum finns svaret. Den rätta lösningen. Om detta är Den yttersta tiden. Eller den svåra stunden strax före Vändpunkten.”

Författare: Theres K. Agdler
Titel: Tvillingparadoxen
Genre: Roman
Förlag: Staika

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an