Britt recenserar- ”Gröna bläcket”

”Han är min tvillingsjäl.” Så sa Sigrid Kahle om Carl-Göran Ekerwald. Tvillingsjälar anses vara två själar som kommit lika långt i sin utveckling.

När Ekerwald nu skrivit diktsamlingen ”Gröna bläcket” till minne av sin första och mest långvariga kärlek, Anna, handlar det kanske mer om en själsfrände, den som man bör välja för livet, den som är din avbild, den som vet och förstår allt om dig. Så förklarar andliga mästare skillnaden mellan tvillingsjäl och själsfrände. Carl-Göran Ekerwald själv har inte yttrat sig om sådant. Under visningen av filmen ”Ekerwald: Bildning och lust” intygar han bara vilken otrolig tur han haft. Först fick han leva med Anna i 69 år till hennes död och efter en kort tid mötte han Sigrid.

Form och stil är desamma som i ”Sigridiana”, ofta rimmad vers, ibland orimmad rytmisk. Det är poetens egen röst som hörs i texten, oförskräckt, muntert självrannsakande och rättfram. Ett tänkvärt ord av Goethe finns i båda försättsbladen.

Den första sviten berör läroplanen, en översikt över den gemensamma historien för att sedan gå till första början på läroverkets latinlinje. Anna blev som moderlös 10-åring skickad från Chicago till sin släkt i Östersund och hade som Ekerwald skriver, andra och mörkare erfarenheter än kamraterna. Det fanns beröringspunkter mellan de två. Han talade om Nietzsche i sitt föredrag, hon om en av hans favoriter i konsten, Cezanne. Läraren ”Löken” kallad, gav Anna högsta betyg men bedömde att hennes talekonst vida översteg de andras fattningsförmåga. Ekerwald vågade också berömma, hans första trevande invit. Så händer det att Chicagobruden dyker upp när poeten står och pratar krig och mörkläggning med tre klasskamrater utanför Korg-Olles. Den djärve Rystedt ”Ryssa” säger, Gröna bläcket, ja, hon är fräck! De droppar av och kvar blir Carl-Göran och Anna, ensamma tillsammans, i lag. Han är den påstridige, hon reserverad men deras intellektuella utbyte pågår. Hon berättar om sin barndom i Chicago, båtresan, äcklet över den svenska blodpuddingen och vill sedan veta allt om hans Offerdal. Sviten slutar med en humoristisk bild av vigseln i Frösö kyrka 1945.

I en rad dikter betitlade Vardagen ryms Annas personlighet och intressen. Hon var det som drev flytten till det enkla livet i Svindalen, odlingen, djuren, två lyckliga år. Hon körde bilen på de långa resorna, var praktisk och tog ansvar för ordningen. Högläste. Ständigt nyfiken. De ord som är ett tydligt budskap i boken kommer också från henne. När Carl-Göran frestas bekänna en gammal synd för att få förlåtelse och samvetsfrid, får han svaret, kom inte med det där till mig, bär din egen börda! Orden finns i annan form på Annas gravsten. Tiden då orden tröt har också fått sin poetiska form i dikten ”Ett ohyggligt ord”. En enastående vital bok om en lång gemenskap i skapande och kärlek.

Carl-Göran Ekerwald Gröna bläcket

Karneval förlag

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an