Vanadingruva i Oviken?

När man skall ta ställning för eller emot en eventuell brytning av vanadin i Oviken är det svårt för den som inte är expert att värdera de olika argument för och emot som framförts. Men för var och en som har tillgång till Internet finns det en uppsjö av information och jag vill bara tipsa om några sajter som jag har tittat på.
Förespråkarna för brytning talar om att en sådan skulle ge arbetstillfällen. För några år sedan ordnade man möten här i Oviken där man berättade om de förväntningar man hade på ett planerat gruvprojekt i Pajala. Om man vill se vad det blev av projektet kan man bland annat läsa en artikel från P4 Norrbotten där det framgår att cirka 300 personer anställdes för att sedan avskedas när bolaget gick i konkurs och i augusti 2014 redovisade bolaget en förlust på 100 miljoner dollar

Den som föreställer sig en gruva som en plats där man gräver hål i marken och hämtar upp vad man är intresserad av har kanske inte satt sig in i vad det här skulle vara fråga om. Det talas om ett dagbrott av flera kvadratkilometers omfattning. Hur en sådan gruva kan te sig får man en uppfattning om ifall man tittar på de bilder som finns av Aitikgruvan i trakten av Gällivare. Det är inte någon lockande tanke att en sådan avgrund skulle öppna sig alldeles intill det som nu är en levande bygd med lantbruk, bostäder, föreningslokaler,kyrkor och affär. Man får också en uppfattning om de storleken hos de maskiner som skulle användas, sådana ligger knappast inom räckhåll för lokala entreprenörer att anskaffa. Maskinernas storlek ger en uppfattning om det ständiga buller som skulle spridas över Oviken.

Den alunskiffer som skulle hämtas upp ur ett sådant dagbrott innehålller förutom det åtråvärda vanadinet ett antal andra grundämnen, bl a uran. Det kommer man inte ifrån genom att påstå att det är bara vanadinet som man är intresserad av. Oavsett om man tar vara på uranet eller inte kommer det eller de rester som blir kvar efter en eventuell utvinning att lakas ur och hamna i Storsjön. I Talvivaaragruvan i Finland vidtog man en rad åtgärder för att förhindra att grundvattnet skulle förstöras, åtgärder som inte skulle vara möjliga att genomföra här, ändå fick man något som betecknats som den värsta miljökatastrof som inträffat i Finland. Var notan för detta kommer att sluta är osäkert men man kan jämföra med uppstädningen efter det svenska Ranstadprojektet
som pågick på 1960-talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytnings­projekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor.

Även vid Aitikgruvan inträffade år 2000 ett dammhaveri som beskrivs sålunda ”Det haveri som inträffade är det största dammhaveriet som inträffat i Sverige och det hade kunnat orsaka skador på liv, egendom och betydande miljöskador. Om klarningsmagasinets damm brustit hade miljöskadorna på grund av omfattande kopparutsläpp blivit katastrofala.”

Det finns naturligtvis oerhört mycket mer att läsa på nätet men det här har övertygat mig om att vanadinbrytning i Oviken inte är någon bra ide.

Sten Andersson

Redaktion

E-post: info@321an.se | Telefon: 0643-30 000

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.