Författare Charlotte Cederlund. Förlag: Opal.

Bokrecension: Middagsmörker av Charlotte Cederlund

En tjurig sextonårig flicka står lätt klädd i ankomsthallen på Kiruna flygplats en dag i november. Hon har inte valt sitt resmål själv och är inte ett dugg förvånad över att planet bara var halvfullt. Vem skulle frivilligt åka hit, tänker hon i väntan på sin morfar som hon aldrig i sitt liv träffat eller ens haft någon kontakt med. Det är Socialen i en skånsk kommun som bestämt att en placering hos släkten i Lappland blir det bästa, nu då också pappan dött.

Så börjar ”Middagsmörker” av debutanten Charlotte Cederlund, hennes första ungdomsbok i en triologi om livet i samebyn Idijärvi. Genren är lättbestämd, fantasy, placerad i en för grenen mycket passande kultur och miljö, den samiska. Jagberättaren Áili Sunna är trots sitt namn helt okunnig om samerna, ett resultat av pappans aktiva undanhållande av skäl som så småningom framkommer. När inte heller första mötet med morfar Egel erbjuder någon positiv överraskning, bestämmer sig Áili att uthärda bara precis så länge som nödvändigt, två år, till artonårsdagen. Hon är visserligen själv van att bli tråkad för sitt konstiga vänstra öga men blir chockad när Egel blir kallad ”lappjävel” av ett par okända män innan de hinner sätta sig i hans nya moderna bil. Egel antyder på sitt korthuggna sätt att det är vardag. Episoden är första tecknet på konflikt mellan samer och svenskar. Det kommer fler och är ett tema. När de närmar sig byn känner Áili en smärtsam elektrisk stöt genom kroppen och ett flammande norrsken ropar hennes namn. Egel visar missnöje med hennes totala okunnighet i samiska och försvinner snart ut till renarna.

Det finns en högre mening med Áilis uppdykande i Sápmi. Egels mor står för godhet, beskydd och förbindelse med uråldriga riter och tidigt finns också en skyddsande i gestalt av en varg vid hennes sida. Áilis samiska identitet växer i samma mån som hennes magiska krafter visar sig och hon blir mogen att acceptera sin roll som nåjd, samiska för shaman, oftast en man som kan passera gränsen till andevärlden. Fanns kvinnliga shamaner under den gamla mytiska tiden eller har författaren skapat ett feministiskt genombrott? Jag ser fram emot samernas mottagande av ”Middagsmörker”. De är inte exotisierade utan framträder som komplexa individer med ett gemensamt arv och erfarenheter av förtryck som påverkat dem på olika sätt. Samebyns ordförande Ivvár Rimpi verkar despotisk och elak, gåtfullt att just han blivit vald tycker Áili. Egels mor Ráijá undervisar. Han är många saker men överst står att han vill det bästa för byn. Ivvárs son blev ihjälslagen av svenskar, som friades i rätten. Hämndbegär förmörkar hans sinne.

Den verkligt onda kraften verkar gömma sig i Sametinget i Kiruna, där Birki Omma nästlat sig in för att som representant för Borri noiadi, de ätande nåjderna, finna kultföremålet Urseiten och vinna slutstriden mellan svart och vit magi. Låter det svårbegripligt? Ja, men som läsare köper jag mixen av samiska myter och spännande fantasy, våldsamma uppgörelser med personer som antagit djurskepnad och bruket av magiska krafter från båda sidor. Från att ha varit en mycket motvillig same, antar Áili uppgiften att bli byns nåjd. Den här delen handlar mest om hennes misstag och ansträngningar för att bemästra sina krafter i det godas tjänst. Charlotte Cederlund gick in i det samiska projektet från samma nolläge som Áili och efter noggrann research har hon skrivit en bra bok som utöver den fiktiva och fantastiska nivån också innefattar historiska fakta. Kyrkans ogärningar mot samerna finns med till exempel liksom rovdjursfrågan. Den samiska ordlistan tillför kunskap och förståelse.

Historiskt presens är genomgående tempus och skänker närvaro och nerv.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.