Britts kommentar: Om att växa upp som flykting i sitt eget land

I fredags köpte jag tidningen Folk är Folk av en rom utanför Willys. Av den femtilapp som tidningen kostade fick han behålla hälften. Inuti fanns ett foto och en artikel av den svenske romen Hans Caldaras, sångare, skådespelare och debattör. Caldaras administrerar en hjälpfond som finansieras med tre kronor från varje sålt exemplar.

Hans berättelse om uppväxten i Sverige är förfärlig läsning och jag förundras att han har lyckats överleva, bli konstnär och till synes utan bitterhet arbeta för romernas sak. För det tackar han sin mamma som trots motstånd från samhället fick in honom i första klass när han var tio. Hon visste vilket handikapp det innebar att inte kunna läsa och skriva. ”Jag tvingades leva som flykting i mitt eget land” skriver Hans Caldaras. Han föddes 1948 i Stockholm och levde fram till tonåren i tält och husvagn under ständiga av myndigheterna påtvingade uppbrott. Barnavårdsnämnden var den ensamstående mammans största hot, eftersom den ”hjälp” hon erbjöds var att Hans och hans storebror skulle omhändertas och placeras i fosterhem.

Ett av Hans första minnen är när han som treåring upplevde hur poliser med dragna sablar och batonger sent en kväll gjorde en razzia i lägret. Varje gång han ser en polis tänker han på den gången. Gruppen hade fått tillstånd att ha sitt läger för en längre tid i närheten av centralstationen i Göteborg, när kommunalpamparna plötsligt beslutade att de skulle vara borta inom ett dygn. Morbrodern försökte förhandla och be om anstånd eftersom lastbilar måste hyras för transport till någon annan plats och det inte gick att packa ihop de blöta tälten i all hast. Ingen nåd, polisbussar omringade lägret. Tjutande sirener, ångestfulla skrik och gråt. Pojkarna låg gömda under en säng i husvagnen när en polis slog in dörren, krossade fönstren och släpade ut dem på gården. Romerna tvingades in i bussar och kördes till arresten, där de låstes in. En tröst att vi fick åka i samma buss som mamma, skriver Hans.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.