Foto: Alexander Mahmoud ©Nobel Media AB

Britts kommentar: Brakfesten

Medan jag arbetar med den fjärde boken om fattigflickan Sigrid från byarna norr om Strömsund, utspelar sig Nobelprisutdelningen och världens finaste fest på tv-skärmen. Jag håller ett öga och uppmärksammar kontrasterna. Sigrid-sviten är en kvinnohistoria och jag iakttar tillställningen i ett genusperspektiv. Ännu dominerar de äldre männen på prispodiet men två kvinnor, en medicin- och en litteraturpristagare sticker ut i år. Snart blir det mera jämställt, kvinnorna kommer nu. Alla tv-reportrar, mest aktiva under festen, är kvinnor och tydligen beordrade att klä sig i svart-vitt. Som korpfåglar dyker de ner och intervjuar forskare och anhöriga, proffsigt och anslående.

Magdalena Ribbing, oraklet som vet hur man uppför sig, besvarar tittarnas inkommande frågor om det passande och opassande. Jag lägger märke till att hon undviker att kommentera Youyou Tu medicinpristagaren från Kina, som under banketten sitter nedsjunken med armbågarna på bordet. Hon är väl ursäktad av sin ålder, 84 år? Hon fick uppdraget av Mao att uppfinna en terapi mot malaria och nu har hon gjort det!

Pingvinkollektivet, alla män bär sin uniform, någon enstaka har medalj eller orden. Men kvinnorna har sin stora dag och allas ögon på sig. Huvudstadens frisörer och stylister måste ha gjort lysande affärer. Kungafamiljen är samlad med ingifta och ofödda. Drottningen magnifik i rött, kronprinsessan i en auberginefärgad kreation elegant anpassad till framskriden graviditet, prinsessan Madeleine i sobert silvergrått. Daniel som omskolats till prins får sitta bredvid Victoria på podiet och ser ut att trivas där, medan Sofia, också hon omskolad och gravid, är nedflyttad till publikplats med sin make prins Carl Philip. Sofias klänning och smycken prissätts av Magdalena Ribbing till svindlande summor. Damernas diadem glittrar i kapp och kommenteras särskilt. Chris O´Neill verkar inte helt bekväm under prisutdelningen, han tuggar på något. Men under middagen sprudlar han. Vad pratar de om? 400 buteljer fint bubbel främjar stämningen. Sara Danius, Akademiens ständiga sekreterare, gör ett statement med storblommigt och släp från Balenciaga. Jag tyder det som: Jag är Kulturdrottningen!

Helt tvärtom är Svetlana Aleksijevitjs entré i jacka och långbyxor. Också hennes klädsel är ett statement. Hon säger i en intervju att hon klär sig som det passar hennes historia. Till lidande platsar inte pärlor, juveler och märkliga håruppsättningar. Svetlana skulle ha velat skriva något som får generaler och krigare att spy, något som får dem att sluta kriga. Det har ingen lyckats med. Per Wästberg tar till stororden i sitt tal. Jag fångar några. Aleksijevitj uttrycker Rysslands förkvävda skrik. Söker det ögonblick då en människa skakas i sina grundvalar. I kriget blev männen hjältar, kvinnorna soldathoror. En genreförnyare, en själens historiker. Ett sorgekväde över människans gåta. Han avslutar med några ord på ryska och får en extra applåd för det. Den längsta och varmaste får den ostilade Svetlana själv när hon bugar avmätt för publiken.

Kören sjöng Kärlekens tid, det lät underbart vackert.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.