Tjernobyl 30 år

Våren 1986 var en mörk tid. Först mördades Olof Palme och aldrig får vi veta vem som gjorde det. Böcker och teorier dyker upp då och då som tomtebloss, Palme-utredningen lär jobba vidare men säger just aldrig något. Ett par månader efter mordet inträffade nästa katastrof, kärnkraftreaktorn i Tjernobyl exploderade.

På den tiden tillbringade jag mycket av semestern på spelmansstämmor och förundrades över hur annorlunda naturen såg ut i Hälsingland. Blommorna var megastora och onaturliga. I Jämtland fick vi 5% av nedfallet och samerna drabbades värst i Sverige men naturligtvis väldigt lite om man jämför med Ukraina och Belarus, där 5 miljoner människor berördes. 300.000 människor tvingades lämna sina hem. Dessa områden fick ta emot 70 % av det radioaktiva nedfallet och hela byar grävdes ner. Sköldkörtelcancer hos barn, särskilt flickor har ökat dramatiskt.

Den erfarenheten borde ha varit tillräcklig för att skrota kärnkraften för gott. Särskilt som en ny katastrof väntade om hörnet, Fukushima i Japan. Vad den kommer att innebära för hela klotet vet vi ännu inte. Hur kan Finland i tämligen lugn och ro få planera ny kärnkraft ca 20 mil från vår kust? Endast aktivisterna hörs skrika NEJ men inte vår regering och absolut inte Finlands.

Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj har skrivit specifikt om Tjernobyl och en hel svit om Sovjetmänniskan. Hon ser sig själv som en sådan och väljer att bo kvar i sitt hemland Belarus, Europas sista diktatur. Jag minns hur hon tog emot Nobelpriset, enkelt klädd som ett statement mot den glittrande omgivningen. Jag beundrar Aleksijevitj och lyssnar på vad hon säger eftersom hon nu bestämt att inte ge några fler intervjuer. Hon vill koncentrera sig på att skriva och komma bort från Nobelprishysterin. Aleksijevitj vill att den belarusiska och ryska kulturen ska sluta hylla lidandet. Solzenitsyn menade att lidande förädlar människan. Det är Aleksijevitj inte så säker på. Vi borde istället försöka lära oss att vara lyckliga, säger hon och skriver på en bok om kärlek. Jag har försökt göra ett porträtt av Svetlana Aleksijevitj, det blev inte så bra som jag önskade men väljer det för Bildskolans utställning i maj. Runes ramar får som vanligt hjälpa mig att förvandla det till något som liknar konst.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an