Britts recension: Den härskande klassen

Hur kommer man någon vart inom politiken? Heter man Reinfeldt i efternamn kan man marschera förbi många trotjänare när listor ska upprättas. Gustaf Reinfeldt placerades högt hos Solnamoderaterna trots sin ungdom och totala oerfarenhet. Ja, han hade ju klarat gymnasiet och fått ett jobb på pr-firman Prime. Det gäller att komma från rätt familj menar Bengt Ericson, författare till boken ”Den härskande klassen”, en seriös genomlysning av utvecklingen från förtroendevalda till yrkesproffs inom svensk politik.

Den smala rekryteringskretsen är en av faktorerna för uppkomsten av en politisk elit. Höga ersättningar och lukrativa reträttposter har också skapat en inbördes gemenskap oavsett partifärg. Man klagar inte när man själv sitter i glashus och det leder naturligtvis till ett växande politikerförakt. ”Låt oss vara ärliga, vi är överens om mycket”, sa Reinfeldt i en debatt med Löfven. De är väldigt överens om att ta lätt på den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen. Socialdemokraterna smusslade undan de förargliga tsunamibanden 2004 och Alliansen trixade med bulvanföretag i Saudiaffären 2012, bara som exempel på likartade försök att gömma sanningen. Politiska tillsättningar tillämpas ogenerat av båda sidor trots regler och försäkringar. ”Partierna är egentligen samma” sa den nyligen bortgångne Göran Hägg i TV:s nyhetspanel och blev givetvis häftigt motsagd av moderaten Kristina Axén-Olin. Man är överens om att behålla och bevaka sina privilegier. Regeringen Fälldin fryste statsrådens arvoden för att markera solidaritet på 70-talet men därefter har inte mycket hörts på den fronten. Miljöpartiet motionerade om att alla extra arvoden skulle avskaffas. Den avslogs. Ericson nämner det inte men jag minns att den unge Gustav Fridolin föreslog sänkta löner när han kom in i riksdagen. Klappad på huvudet och utskrattad. Att försämra a-kassan och andra trygghetssystem har åtminstone inte Alliansen haft några problem med. Så har vi kapitlet arbetsskygga ex-politiker, där de generösa avgångsvederlagen utnyttjas. Inte ens förespråkarna för den stränga arbetslinjen ser några problem med att ligga lågt med sökande efter arbete. ”Man är ju dum om man söker jobb” uttalar sig en före detta moderat riksdagsman. Riktigt stötande är fasonerna att ta emot pengarna och runda regeln att dra av inkomster genom att bilda firma. Så gör Reinfeldt, Persson och alla andra. Många statsråd går direkt till näringslivet och blir lobbyister eftersom karens saknas i Sverige.

Även myndigheter och kommuner har ett lättsinnigt förhållande till ”skattebetalarnas pengar”, därom vittnar många skandaler. Det något lite granskande organet Från Riksdag & Departement lyckades M och S i samförstånd först strypa med minskade anslag och restriktioner och därefter lägga ner. Inte precis någon framgång för demokratin.

Att Sverige inte har någon anledning att slå sig för bröstet och peka på andra länders korrupta politiker blir tydligt i Bengt Ericsons granskning. Den del som handlar om svenska förhållanden läser jag med hjälp av hans ironiska och lättsamma stil med någorlunda bibehållet humör. Värre blir det när han kommer till EU. Boken avslutas med statistik över partistöd och ekonomiska jämförelser. Hur ska då förtroendet återställas? Ericson ger några förslag. Politik på skolschemat. Involvera alla aktivt i beslutsfattandet. Offentliga utfrågningar och hearings. Folkomröstningar. Rikta partistödet direkt till ledamöterna.

Författare: Bengt Ericson
Titel: Den härskande klassen
– En bok om Sveriges politiska elit
Förlag: Lind&Co

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an