Britt recenserar: Bli som folk

Kerstin Ekman använde i TV det mycket ovanliga ordet bortskymd om naturforskaren Clas Bjerkander som hon skrivit en bok om. Vi diskuterar nu flitigt förhållandet centrum och periferi och fenomenet fanns också på 1700-talet när Bjerkander, en lantlig präst från Västergötland förgäves försökte nå en ställning i Uppsala. Bortskymd har också Stina Stoor varit tills nu, då hon debuterar med novellsamlingen ”Bli som folk” och ställer sig i raden av framstående berättare från Västerbottens inland. Likt föregångarna kommer hon från en by, nämligen Balåliden utanför Bjurholm några mil västerut från Umeå. Dit har hon nu återvänt efter ungdomsårens utflykter och lever mitt i den natur och kultur som hon skildrar i de nio novellerna. En undanskymd plats i skärningspunkten mellan Sápmi och Sverige.

Stina som är född 1982 av den samiska släkten Stoor, har beskrivit sitt liv hittills som fullt av misslyckanden. Skolan var det första som gick fel och att bli förtidspensionerad vid 25 låter inte klokt. Nu stiger hon fram som en stor talang i poetisk realism, språkliga nybildningar och en dialektal melodi som är hennes egen. Hur har det gått till? Det kan jag inte svara på bara glädjas, läsa och förundras.

Varje berättelse har sin särart och konstnärliga form. ”Gäddan” har drag av skröna, där ån, träd och växter beskrivs som väsen, lika levande som de fiskande kusinerna. I ”Gåvan” blir barnet inskolat i den rangordning som gäller och att vuxna säger en sak och menar en annan. Mamma har sina framtidsdrömmar med planer på altan och provbitar på nya gardiner och tapeter, farsan är en lirare på besök i en risig Opel. Något blir påbörjat men aldrig färdigt och lite osäkert är det mellan föräldrarna. Stämningen gestaltas i språket, korta satser och målande ord. Mamma surslamrar med kaffepanna och koppar. Det är så hon visar humör, man ser gråten på ryggen hennes. En fyra-andetags-stund. Riktigt otäckt tydligt framträder patriarkatet i ”För vår del”. Det öppnar sig en lucka i den annars orubbliga ordningen. Farsan och kompisen försvinner för att utöva sina manliga fritidsaktiviteter, jakt och fiske. Mamma och berättaren passar på att städa nu då det inte stör. De tassar runt och rör inte det som hör huset till eftersom de är nytillkomna, som kvinnor vet de sin plats, de vet vad som gäller. Hundarna med sina stammar och anlag är mer värda. Med resignerad självklarhet serveras männen som oförhappandes kommer hem, de två glasswienerbröd som var tänkta som en förstulen egen belöning.

En slags kärlek som kanske går i arv från morfar till barnbarn är motivet i två noveller som hör ihop, endast perspektivet skiftar. En gammal man råkar dö hos sin älskarinna och Stina Stoor turnerar temat skickligt och utan åthävor. Allt går att överkomma även om a Gun avstår från att lägga sin näckros av näver på kistan. Begravningen var ju som för de närmaste.

Författare: Stina Stoor
Titel: Bli som folk
Förlag: Norstedts

Läs också: Tidigare har Britt skrivit en kommentar som innefattade ovan nämnda författare.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an