Britt recenserar Anna Höglunds bok Att vara jag. Foto: Anna Höglund/Lilla Piratförlaget

Britt recenserar: Att vara jag av Anna Höglund

Serietecknaren Liv Strömqvist bröt isen med sitt sommarprat på temat mens och albumet Kunskapens frukt. Mens blev ett konstnärligt tema närapå i nivå med döden. Skammen är nästan borta nu. Anna Höglunds bilderbok för stora barn ”att vara jag” är igenkännande för alla som minns sin pubertet. Obegripligt att den inte blev August-nominerad. Snippa är dock inte riktigt vedertaget än. Jag tycker själv det låter snipigt, inte så naturligt. Rosa, jagpersonen, kollar genom en spegel på golvet och gillar inte vad hon ser. Hur kan ett barn komma ut där? Du förstår det där sen, säger den utseendemedvetna storasyrran och släpar hem töntiga typer som tar sig vilka friheter som helst. Ändå känns det härligt att dra till sig blickar på stan i högklackade stövlar och tajt tröja. Å andra sidan finns också pedofiler och blottare. Anna Höglund gestaltar dubbelheten i att vara ung kvinna. Rosa googlar på puberteten och läser att killars testosteronpåslag gör dem riskbenägna och ger dem ett orealistiskt självförtroende medan tjejer har bättre omdöme men sämre självförtroende. Om männen tar hand om sina barn, blir de mindre aggressiva, står det. Det spelar alltså roll vad man gör, tänker Rosa och börjar rita en humoristisk serie från matriarkat till patriarkat. Hon läser Simone de Beauvoir och blir medveten. Vore det bättre att vara kille?

Storasyrran tror plötsligt att Peter är den rätte för henne. Hon är jättekär. Rosa är mer klarsynt. Peter gör sina grejor medan syrran sitter och väntar. I Peters lyxiga föräldrahem deltar Rosa i en förvirrad fyllefest. Rosa drar sig undan till övervåningen, tittar på en halvporrig film och försöker sova i det ödsliga skränet, där alla förvandlats till några andra. Första kapitlet heter ”Oskuld” och det sista ”Sommarlov”. Då har Rosa fått sina första mens och firat den med en hallontårta. Men det värsta var att uppleva när Ville, den som hon faktiskt trånade efter och skulle vilja hångla med, håller om en annan tjej. De hade ändå suttit tillsammans i en båt och känt en ordlös förtrollning som Rosa byggt sina drömmar runt. Den smärtan, den skammen att bli avslöjad som den som inbillade sig något.

Anna Höglunds bilder är fantastiska i klarhet och lugnt berättande. Tonårstiden gestaltad med dagens markörer och samtidigt tidlöst. Rosas röst kommer oss väldigt nära i Anna Höglunds poetiska text.

Författare: Anna Höglund
Titel: Att vara jag
Förlag: Lilla Piratförlaget

Illustration från Anna Höglunds bok Att vara jag. Foto: Anna Höglund/Lilla Piratförlage

Illustration från Anna Höglunds bok Att vara jag. Foto: Anna Höglund/Lilla Piratförlage

Illustration från Anna Höglunds bok Att vara jag. Foto: Anna Höglund/Lilla Piratförlage

Illustration från Anna Höglunds bok Att vara jag. Foto: Anna Höglund/Lilla Piratförlage

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an