Britts krönika: Löfven hos Perris
Stefan Löfven såg ut att trivas i heta stolen hos Poul Perris.
Gemensamt med vänsterns Jonas Sjöstedt och statsminister Reinfeldt (M) fanns det tidiga intresset för omvärlds- och samhällsfrågor.
Terapeuten såg lite undrande ut när Stefan Löfven berättade att mordet på Robert Kennedy 1968 gjort ett starkt intryck. Stefan var då elva år då och egentligen mest upptagen av fotboll och annan sport där i detröda Ådalen, dit samhället placerat honom som fosterbarn. Övergivandet gjorde han inget stort nummer av. Fosterföräldrarna var självklara som pappa och mamma och sin biologiska mor tog han kontakt med i tjugoårsålden. En episod från högstadiet då en svagare kamrat i en matkö blivit orättvist utkörd av en vaktmästare, visade Löfvens rättvisepatos. Han togs till rektorn för att be om ursäkt för uppstudsighet och gjorde det bara om vaktmästaren bad den förfördelade
kamraten om samma. Så blev det. Att bli partiledare var inget den förre metallbasen strävat efter men när alla säger nej måste någon i ett för Socialdemokraterna svårt läge säga ja. En fråga om ansvar och solidaritet. Det blev en hel del sagt om klass och den omvälvning som globaliseringen inneburit. Demokrati tar tid underströk Löfven och talade om ett envetet arbete för att hitta lösningar mot ett samhälle där också arbetslösa och sjuka kan känna sig trygga. Om konsumtionens ohållbarhet, tillväxtens nollpunkt och omställning sade han ingenting.
Men Löfven tror på politikens makt och att alla partier bör tala med varandra. Hans inbjudan till samtal hade mötts med tystnad från alla utom Reinfeldt. De två hade träffats en gång. Stefan Löfven är ingen stridshingst utan mer en som söker samförstånd.
Britt Jakobsson
Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Verkar mest okonstlad hittills denne Löfven. Jag är för övrigt glad att han valde bort den röda slipsen. Gillar hans rättvisepatos. Dock leder han ett parti jag aldrig röstat på, än finns tid till eftertanke
Tack för kommentaren. Jag väntar med spänning på vad Annie Lööf, Jan Björklund och Göran Hägglund ska säga.