Britts kommentar: Po Tidholm, Norrlands egen riddare

Norrlands egen riddare, Po Tidholm, var dagens sommarpratare och började med att konstatera att han var den ende i skaran av pratare som faktiskt bor i Norrland. Säkert hade Sveriges radio tänkt på att rättvist täcka in kön, yrken, konst, sport och positioner i urvalet men en skälig fördelning  centrum och periferi saknades. Kanske var han själv inkvoterad för att representera den övre halvan av Sverige? Bara att kavla upp ärmarna och sätta igång, som han gjort så många gånger under sin biblioteksturné efter reportageboken Norrland. Först en lite raljerande genomgång av de vanligaste pratarnas koncept. Man ska skilja ut sig, presentera ett koncept, varumärke och bli den du tror att du vill bli! Hellre ville Po Tidholm lägga tyngden vid musiken, han har länge recenserat musik i Dagens Nyheter och uppväxten med en far som spelade har satt spår. För mig blev ändå mellansnacket viktigast. Utgångspunkten i tillbakablicken på Norrlands historia var en flygresa till Kiruna, där Po befann sig mellan en pendlare i gruvbranschen och en turist på väg till ishotellet, en perfekt bild av situationen. Två tusen arbetare pendlar till gruvan, tar långledigt, och bidrar inte med skatt till ortens utveckling. Turisten däremot representerar en näring som växer men som dessvärre inte får utvecklas. Staten prioriterar alltid gruvdrift i konflikten mellan samernas rättigheter, miljön och gruvan. Po Tidholm citerade en luttrad gammal man han mött på sin turné: ”Jo. Jag förstår att du har rätt men att köra tyskar i hundspann är inte värdigt…” Kolonisationen började redan på 1300-talet, fortsatte på 1600-talet då Axel Oxenstierna yttrade sitt berömda ”I Norrland hava vi ett Indien..” vattenkraftutbyggnaden, skogen som slumpades mot glaspärlor och så gruvboomen. Det brukade bli en dyster stämning i publiken som ändå lättade något mot slutet trots att övergivenheten brer ut sig. Po Tidholm menade att det finns en poäng att bo här, även om vi nu är för få för att få gehör för protester mot storskaligheten. Vi kan ta båten över sjön, vi kan bygga om en lada till ett hus utan att fråga, vi kan inte välja skola men tillsammans kan vi agera för att förbättra den vi har och ta ansvar för varandra. Att bli känd är en mardröm menade Tidholm, som också haft en sådan period i sitt liv men passade inte där. Född och uppväxt på ett småbruk i Arbrå, återflyttad dit och så gjorde han folk ledsna genom att beskriva hur de behandlats av makten. På Brittas pensionat i Norrbotten fanns ett broderat tänkespråk: ”Hav medlidande, ty var själ har sin strid”. Tänkvärt, tyckte Tidholm som inte avundas en enda människa, särskilt inte kändisarna. En tid skrev han krönika i DN och odlade den patetiska förhoppningen att orättvisorna skull kunna rättas till bara han berättade hur det var. Så är det inte. Inte ens Thomas Piketty, dagens stjärnekonom, kan få svenska politiker att vakna. Po Tidholm gjorde ett svep över de politiska partiernas hållning i landsbygdsfrågan. Moderaterna och Folkpartiet ointresserade av allt ovanför Solna, Kristdemokraternas ändring av fastighetsskatten blev 62% dyrare för landsbygden, Centerns mantra är marknaden och den funkar inte på landet, Vänstern och Socialdemokraterna står för storskalighet i alla lägen, Miljöpartisterna vill bo i storstäderna och ha vad landsbygden kan ekoproducera. Återstår Sverigedemokraterna som går framåt och sprider sitt gift. Enda trösten är att de har svårt att hitta tillräckligt rumsrena personer som ställer upp. Tyckte Po Tidholm som avslutade med att gnälla får man absolut om man bor i Norrland.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.