Britts kommentar: Jan Björklund hos Poul Perris

Så var det folkpartiledaren Jan Björklunds tur att hos terapeuten Poul
Perris säga något om partiets och sin egen syn på samhälle och
människor. Men först den vanliga utfrågningen om barndom och uppväxt.
Direkt kan jag säga att Björklund inte är någon visionär eller på
något sätt passionerat engagerad för något särskilt utom möjligen
marknadsekonomin om man kan tala om passion i det sammanhanget. Han
var den enfödde sonen i en textilarbetarfamilj i en liten ort i det
bälte där textilindustrin genomsyrade allt. Det fanns ingen
bildningstraditon och ingen låg på för att fösa in Jan i ett
akademikeryrke. Att mamman kommit som krigsflykting från Norge och i
familjen infört en stor tacksamhet och beundran för USA hade påverkat
honom, har han senare förstått. Sen fanns några betydelsefulla
högstadielärare, tre kvinnor, som i sitt engagerade yrkesutövande
förenade hjärta med krav. De såg läshuvudet i Jan och peppade honom
och kamraterna med böcker. Det fanns ett visst tvång att läsa en viss
bok, som sedan diskuterades och om eleven fuskade så blev det ett
allvarligt samtal. Först med honom själv därefter ibland också med
hemmet. Jan Björklund betonade kombinationen ”hjärta och krav” något
som inte synts till i hans reformering av skolan, tänker jag. Det har
mest varit ordning, kateder och betyg, hjärtat har jag inte hört talas
om från honom. Pappan var det märkligt lite prat om i intervjun. Han
arbetade i industrin men hade också en affär i branschen. Under
vänstersvängen 1968 gick Jan på mammas linje och bildade ett
ungdomsförbund för Folkpartiet. Sen blev det militären och
officersutbildning fast Jan varit något av en pacifist som tonåring.
”Man kan ändra sig.” I ideologifrågan betonade Björklund begreppet
”social liberalism”, individens frihet kombinerat med social trygghet
i rimlig omfattning. Stöd från samhället ska vara tillfälligt och
förenat med skyldigheter. Om jämlikhet var det självklart inget prat,
inte heller jämställdhet mellan könen. Frågorna hos Perris har varit
likartade och därför får man lyssna efter om någon ledare tar upp
någon egen hjärtefråga. Mammas pojke Björklund förefaller vara en
partiledare som driver frågor enligt den portfölj han som minister
fått att sköta. Hur skulle samhället se ut om Folkpartiet var det
största partiet? Då skulle EU lätt flytta fram sina positioner och
Sverige bli en stat inom federationen. Tror jag.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.