Britts kommentar: Göran Hägglund hos Poul Perris

Av partiledarna var Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund de som jag hade mest fördomar om. I fallet Reinfeldt fick jag mina fördomar bekräftade, i Hägglunds tvärtom. Jag såg KD-ledaren som klassens clown, mannen som samlade roliga historier i en pärm för att alltid hitta ett passande skämt. Alltså den som väjde för allvaret och valde en framtoning av rolighetsminister utan att lyckas. Efter samtalet hos Poul Perris har jag en annan bild. Nu minns jag inte exakt hur de andra partiledarnas autografer såg ut men Göran Hägglunds var fullt läsbar. Den såg inte ut som en kullfallen julgran. Som låtsasgrafolog tänker jag då att han visar sig som han är och inte odlar något varumärke.

Göran Hägglund föddes och växte upp i den värmländska bruksorten Degerfors, där nästan alla jobbade på bruket, även Görans pappa. Mamman dog tidigt och ersattes av en styvmor. Släkten kom från en svensktalande del av Finland och runtomkring fanns människor från andra länder. Det fanns klasskillnader. Stora barnfamiljer bodde i
hyreshus i ”Bruket”, så fanns ”Samhället” med finare familjer i egna villor. När en större lägenhet blev ledig och många ville hyra den, bestämde Bruket att den skulle stå tom i väntan på en ingenjör. Det var ett exempel på orättvisor som Göran mindes. Görans mest utmärkande egenskap var en oerhörd blyghet, berättar han. Att stå inför klassen och redovisa något var ren tortyr som han gruvade sig för i veckor.
Poul Perris undrar hur han överkommit den svårigheten. Hur kom det sig att pojken som ingen lade märke till och som fasade för uppmärksamhet, blev partiledare? Övning, tror han. Det fanns ett tillfälle, då Göran som representant för ungdomsförbundet som han trodde skulle träffa en skolklass och blev ställd inför 600 elever i en aula. Då var det bara att hoppa i det kalla vattnet och simma, menade han. Någon särskilt viktig lärare? Undrade Perris. Ja, kanske men klassföreståndaren skulle nog inte komma ihåg honom. Skolans krav och strukturer var viktiga för Göran, särskilt högstadiet. Hemmet var kristet på ett vardagligt sätt. Det fanns en anda. Man strävade och gjorde rätt för sig. Grunden som också är partiets beskrev Hägglund som alla människors lika värde, samhörighet, vi är bröder och systrar, det jag gör av egoism får andra lida för. Han kom flera gånger in på den för alla världsreligioner gemensamma Gyllene regeln ”Allt vad I viljen…” och tonade samtidigt ner gudstron inom partiet. Det är en rent personlig fråga, de kristna värderingarna är vad partiet grundar sig på. Gud har inte med politik att göra, försäkrade han. Tycker du att
Gud behövs i samhället? frågade Perris. Kan man förena egots strävan efter karriär med en hög moral, att ta hand om andra? Vad triggar dig? Ekonomi och tillväxt. Går det åt det håll du vill? Här blev Hägglund den typiske politikern som svarade både och, tog inte skarp ställning åt något håll. Däremot visste han klart besked när det gällde det berömda uttrycket i en debattartikel, ”verklighetens folk”. Hägglund ogillar kulturvänstern som han menar skriver folk på näsan om vad som är fint och fult. Det sägs att du är populärare än ditt parti, vad handlar det om? undrade Perris som också ville veta något om varför han blev utmanad av Mats Odell. Det sas, att jag inte var tillräckligt bra som ledare, svarade Hägglund som tog strid och vann.

Jag vet fortfarande inte så mycket om KD:s inre liv och möjligheter att överleva valet men Göran Hägglund känner jag bättre. En i grunden blyg pojke som övervunnit sin nervositet och vill representera den vanliga människan, vad nu det är. Genom radions Ekot och programmet Svar idag fick han sitt samhällsengagemang.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.