Bokrecension: Spionjägaren, del 2

Den 28 april gick Olof Frånstedt ut i DN.Debatt och föreslog att de spioneridömda journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou beviljas resning eftersom staten inte tillfogades några ”synnerliga men” genom avslöjandet av IB-organisationen. Frånstedt smular sönder ÖB Stig Synnergrens skäl, vilket är den grund domen vilar på och förklarar sig villig att vittna. Peter Bratt blir glad men Jan Guillou raljerar om att Säpo-chefen bara är ute efter reklam. Där tror jag Guillou har fel. Frånstedt har ingenting att förlora, ingen önskan att försköna eller dölja men vill berätta sin sanning innan han själv går av scenen.  Om möjligt också bidra till upprättelse där fel begåtts.

Läsningen som demaskerar den då totalt mansdominerade makteliten är sorglig, spännande och ibland tragikomisk. Man bör naturligtvis inte skratta åt så allvarliga saker som maktstrider och hämndaktioner på olika nivåer men Olof Frånstedt uttrycker sig dråpligt och humoristiskt.

Hans Holmér, en omdömeslös streber, och fabuleringsvirtuosen Ebbe Carlsson, hur kan det komma sig att den begåvade Olof Palme litade till sådana dilettanter? frågar sig Olof Frånstedt besviket. Faktum var att mellan Säpo och IB, den militära underrättelseverksamheten, så valde Olof Palme IB. Palme var nära vän med IB-chefen Birger Elmér och när Säpo inte accepterade att IB byggde upp en avancerad kontroll med personregister, tog Palme ställning för IB. Att Säpo skulle vara lojalt mot regering och riksdag var en självklarhet och alla former av ”skitsnack” gällande Palme eller andra politiker var bannlysta där Frånstedt eller P G Vinge var med.

IB:s hemliga och olagliga verksamhet gick med tiden till överdrift på det mest löjliga sätt. Alla ”säkerhetsrisker” dvs personer med åsikter eller aktiviteter åt vänster skulle kartläggas och bevakas, vilket i boken bevisas av dokument i faksimil. Det fanns ingen demokratisk kontroll eller styrning över IB, endast militär och politisk. Efter avslöjandet följde lögnaktiga förklaringar och taffliga försök att skylla ifrån sig. När ska det socialdemokratiska partiet lägga papperen på bordet och berätta sanningen om partitoppens samarbete med IB? undrar Olof Frånstedt.

Av en slump fick polisen en adressbok i sin hand, där justitieminister Lennart Geijers namn fanns. Det blev upptakten till vad som kallats Bordellhärvan, egentligen ett nätverk med Doris Hopp i spetsen,  där den manliga sammanhållningen firade triumfer. Tre statsministrar härbärgerade en glödhet och oregistrerad PM från Rikspolischefen Carl Persson i sitt kassaskåp och Palme ljög ogenerat för att skydda grabbarna från skandal. Offren blev budbäraren Carl Persson, Leif GW Persson och Peter Bratt efter DN:s dementi. Och kvinnorna förstås. Kunderna anonymiserades och regeringens budskap var: ”Gör ingen stor affär av Hopp-härvan!”

Om Palme-mordet säger Olof Frånstedt att Holmér inte var ensam ansvarig trots att han gjorde allt fel och var totalt okunnig. Svaga ledare skapade utrymme för sådana som Holmér och Ebbe Carlsson.  Att låta Palme själv avgöra behovet av livvaktsskydd var ett ödesdigert misstag.  Läs hela analysen och allt om den omfattande underrättelseverksamheten, där också Stay Behind nämns. Och om den gången då Olof Frånstedt planerade en sexfälla med pyjamasparty och annat spännande i branschen. I rekommenderad läsning i slutet finns en hänvisning till Anders Jallais blogg. Den följer jag med spänning.

Titel: Spionjägaren del  2

Författare: Olof Frånstedt

Förlag: Ica Bokförlag

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.