Bokrecension: Jag är den jag är

Haralds jänta och Rolf Olofssons fru som till slut blev Centerns
partiledare och näringsminister i Alliansen har skrivit sina memoarer.
Första delen kanske, hon har troligen mer att berätta. “Jag är den jag
är” i samarbete med journalisten Catharina Håkansson Burman är inget
litterärt mästerverk. Liksom i veckans Skavlan, där Maud Olofsson
deklarerade att hon gillar makt, gratulerar sig själv till att fatta
snabbt och är som bäst när det är riktigt jobbigt, är bokens ton
tämligen kaxig och händelserna refereras i snabb följd på ett
oreflekterat sätt. Det självförtroende hon nu utstrålar var inte givet
från början utan kom så småningom genom uppdrag i CUF och
centerrörelsen. Bristerna i utbildning kompenserades av att alltid
vara “påläst” en av de tröttande klyschorna och en stor oräddhet.
Någon gång erkänner hon ett misslyckande som när K G Bergström utan
nåd tenterade partiledarkandidaten på a-kassan. Det blev ett totalt
fiasko. Hennes försvar är att hon blivit utsatt för särbehandling, så
skulle han aldrig ha grillat en man. Göran Perssons härskartekniker
får stort utrymme och det var troligen ett nöje för Maud Olofsson att
kalla honom till utvecklingssamtal när han blev vd för statliga
Sveaskog.

Hur kunde Vattenfall göra usla och riskabla förlustaffärer med en så
kapabel näringsminister? Ja, Maud Olofsson beskriver hur hon tog itu
med alla problem med enorm energi men faktum kvarstår. Skandalaffären
NUON. Saab och SAS råkade illa ut under Mauds ansvar och hon arbetade
efter principen “staten ska inte äga bolag”. Ja, möjligen LKAB då men
där gällde det att flytta en hel stad. Inga lätta frågor. Ryssen
Antonov som en tid ansågs möjlig som Saab-finansiär, fick Maud
moderskänslor för. Han var så liten och späd… Det är intressant att
läsa om Alliansens interna stridigheter och sorgligt hur
riksdagsledamöter tvingades rösta mot sin övertygelse om FRA och
energiöverenskommelsen. Just den delen tar Maud lätt på. Mycket litet
sägs om det i mitt tycke oförlåtliga sveket, att Maud Olofsson öppnade
för nya kärnreaktorer. Därefter blockerade Jan Björklund skrivningar
som handlade om “det förnybara” och Maud Olofsson hämnades så gott det
gick. Vilken underbar värld, politiken. Jag beundrar att Maud Olofsson
införde allsång för att mjuka upp de stela mötesformerna. Det har de
säkert slutat med nu. Naturligtvis hyllar Maud jobbskatteavdragen och
berättar hur mycket mer en undersköterska får i plånboken. Säger
ingenting om att metoden håller löner nere och därmed pensioner. Maud
Olofsson har en egen syn på hur jämställdhet ska bedrivas till exempel
med hjälp av RUT-avdraget. Hur tänker hon då? Istället ger det männen
alibi för att inte ta halva ansvaret hemma. Boken är rikt illustrerad
med färgfoton och klart läsvärd.

Författare: Maud Olofsson och Catharina Håkansson Boman
Titel: Jag är den jag är
Förlag: Wahlström & Widstrand

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se