Bokrecension: För inte så länge sedan av Lilian O. Montmar

Lilian O. Montmar är en forskande författare och källförteckningen
sist i boken ”För inte så länge sedan” är lång. Det är tredje delen i
ett Norrlandsprojekt som författaren något problematiskt kallar en
dokumentärroman. Hennes syfte är att skildra samhällets utveckling
under ett århundrade med tonvikt på den vanliga människan i ett
klassperspektiv. Kvinnans underläge är det starkaste temat. För att
skriva den stora berättelsen har Lilian O. Montmar valt ett antal
gestalter, några allmänt kända och några ur sin egen släkt, vilkas
historia kommer till läsaren under bibliska rubriker som Annas bok,
Elises bok, Ottars bok och Esters bok. I deras öden speglas tiden från
senare delen av 1800-talet fram till 1950-talet, ett jätteprojekt som
med nödvändighet måste bli fragmentariskt och, eftersom författaren
hoppar fram och tillbaka i tiden, inte helt sammanhängande.

Den legendariska Svarta Björn som också pryder omslaget får
symbolisera det hårda rallar- och skogshuggarlivet. Här har etnologen
Mats Rehnberg bidragit med stoff och det är ingen skönmålning som ges.
”Vintern 1900 var extremt kall, fyrtio till femtio grader och sex
meter snö”. Ett omänskligt slit, smuts och stank i kojan eller
baracken men en kocka i laget gjorde stor skillnad. Det är
underklassens barn, söner till fattiga bönder, torpare och statare som
nu med sina kroppskrafter bidrar till samhällets omdaning. Sår syddes
ihop med skärnål och becktråd. Man sov i kläderna och att ha en egen
kudde betraktades som mesigt. Så var mansidealet.

Den stora biografin över Elise Ottesen-Jensen är skriven av Gunilla
Thorgren (2011) men också Lilian O. Montmar ger Ottar stort och
välförtjänt utrymme. Först barndomen som sjuttonde barnet i en norsk
prästfamilj och lillasystern Magnhilds olycksöde, vilket blev
upptakten till Elises engagemang och hängivna arbete för kvinnans rätt
till preventivmedel och abort. Kampen gällde i grunden ett bättre liv
för arbetarkvinnorna. Som ogifta levde de i ständig skräck för skammen
att bli gravida och i äktenskapet kämpande för en stor familjs
överlevnad, alltid med ett barn på armen, några hängande i kjolen och
ännu ett i magen. Författarens mormor Lilly födde tolv barn, ibland
på sjukhus, ibland med hjälp av en barnmorska, grannen, systern eller
i ensamhet. Under en tid i New York var livet gott men när Lillys
hemlängtan fört familjen tillbaka till Sverige går det upp och ned.
Fullkomligt utsliten och skör dör hon sjuttio år gammal.

Ester, Ruth, Susanne, Lisa och Astrid, alla dessa kvinnors arbetsamma
liv som författaren har en relation till, utspelar sig mot en fond av
politik, två världskrig, rösträttskamp och bättre möjligheter till
utbildning också för kvinnor. Det är imponerande mycket folkbildning
och kvinnohistoria Lilian O. Montmar fått med på drygt tre hundra
sidor. Hon påminner oss om att inte glömma dem som gått före och vilka
vi bör tacka för det som vi ofta tar för givet.

Författare: Lilian O. Montmar
Titel: För inte så länge sedan
Bokörlag: Alerta

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.