Stark relationsroman

Längre fram kommer Maj att fråga sig varför hon föll för Tomas

En i förhållande till hennes ungdom äldre man, begiven på alkohol och ingen häftig attraktion som med Erik, pojkvännen i hemstaden Östersund. Det bara blev så. Och så händer det. Att föda ett barn handlar om ett år i slutet av 30-talet, då Maj från sitt arbete som servitris på Kjellins konditori i Örnsköldsvik avancerar till fin fru i en fabrikörsfamilj, där svägerskorna är dubbelt så gamla med etablerade umgängestraditioner, som Maj förväntas acceptera. Från arbetarklass till nyrik borgerlighet. Kristina Sandberg blev hyllad för psykologisk skärpa och personlig berättarstil, ett fritt flöde av tankar. En djupare, mer omedveten nivå gestaltas i kursiv stil som sätter läsaren i förbindelse med Majs innersta väsen.

Efter att ha läst första delen i trilogin blir jag inte förvånad att i början av den andra återfinna Tomas på soffan hos den berömde doktor Poul Bjerre i Stockholm. Det nubbas friskt, whisky, punsch, konjak och likör är liksom öl och vin en självklarhet på alla kalas. Maj förser sig som de andra men Tomas är den som dricker starkvaror på alla tider, gör skandal och till sist blir våldsam i ett anfall av delirium tremens. Maj vacklar men låter sig övertalas av familjen att stanna hos sin man. Umedalen, Österåsen och därifrån till den bästa och mest moderna behandlingen hos professor Bjerre som arbetar med hypnos. Maj och barnen följer med och bor hos Majs syster Ragna och hennes familj i Abrahamsberg.

Jag kan se Maj framför mig. Som typ liknar hon 40-talets filmstjärnor, hon är lång och stilig, har snygga ben och klär sig elegant och dyrbart. Alltid högklackat. Äktenskapet blev ju inte särskilt lyckligt men kanske inte heller katastrofalt dåligt. Man och hustru har skilda ansvarsområden enligt tidens mönster och kommer varandra inte nära. Om företaget och familjens ekonomi vet Maj ingenting och även om hon gradvis övervinner den första tidens osäkerhet i förhållande till släkten, kvarstår hennes ängslan och osäkerhet. Duger jag? Är hemmet tillräckligt städat och uppför sig barnen som de ska? Maj jämför och anstränger sig att passa in. Tomas dras med osäkerhet som yngst och morsgris i sin familj, en känsla han vant sig att döva med sprit. Båda har sitt att kämpa med men tala öppet med varandra kan de inte.
Majs föräldrar dör innan de fyllt femtio. Maj sörjer, begraver och går svartklädd två varma somrar vid havet men hon får aldrig riktigt ihop de två världarna som är hennes. Bröderna kommer på besök på lantstället men ”de hade inget med sig”. Det ska alltid vara balans och Majs förväntningar åt olika håll kommer ofta på skam.

Genom att detaljerat återskapa hemmafrun Majs vardagsliv under 40- och 50-talet frilägger Kristina Sandberg tidsandan på ett trovärdigt och skickligt sätt. Korta kapitel motverkar monotonin i ett inrutat liv men vissa avsnitt kunde med fördel ha redigerats ner. Ransoneringen som infördes under kriget märktes inte mycket i cigarrettkonsumtion och antal kaksorter. Kanske fick man pruta på något ägg till sockerkakan men Maj förmodar att svartabörsen fyller på när det tryter och alla helger och dagar firas ungefär som förut. Ibland stannar författaren upp och reflekterar över Majs liv. ”Hur ter sig tillvaron när Lasse är året och Anita drygt tre?” frågar hon plötsligt. Det syftar på att romanen bygger på vad författarens mormor berättat. En annan gång hoppar hon framåt till 90-talet och låter Maj säga: ”Gift dig rikt, du som kan baka och laga mat!”
Trots att Maj drabbas av yrsel, trötthet och kvinnliga åkommor är hon alltså som gammal inte bitter över sitt hemmafruliv, där hon oförtrutet ”diskat bort, dukat fram, gjort bort och gjort kväll”, dessa norrländska uttryck. Språket har genomgående norrländska tonfall. I romanen är Maj ännu ung men Tomas fyller femtio och någonting händer som ökar spänning och förväntan inför tredje delen. Klasstemat är det tyngsta men flera andra teman problematiseras psykologiskt intressant i en stark relationsroman.

Författare: Kristina Sandberg
Boktitel: Sörja för de sina
Förlag: Norstedt

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.