Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren, har skrivit en bok om sin barndom. Foto: Sofia Runarsdotter

Felicia försvann

Jan Myrdal var först ut med boken Barndom 1982, där han gick hårt åt sina föräldrar, främst modern Alva som drivit frågor som storbarnkammare, föregångaren till daghem.

Sen har de kommit på rad, barnen som gör upp med sina berömda föräldrar. Nils Claesson, son till ”Slas” var inte nådig i Blåbärsmaskinen, Cecilia von Krusenstjerna avslöjade kylan bakom fasaden hos familjen Gyllenhammar och bröderna Hans och Gunnar Falk berättade i radio och romanform hur det var att växa upp med Kerstin Thorvalls manipulationer och självmordshot.

En extra dimension har onekligen Felicia Feldt, då hon som dotter till Anna Wahlgren berättar om sin barndom i en sektliknande familj. Anna Wahlgren har i decennier gjort anspråk på posten Sveriges eller varför inte hela världens bästa barnuppfostrare och den stora barnaskaran har visats upp som det ovedersägliga beviset för varumärkets trovärdighet.

Visst såg de glada ut på presskonferensen men det är plågsamt att läsa om vägen dit. Det fanns regler för att få vara med i flocken, en var att alla måste ta ansvar och arbeta enligt strikta scheman, en annan att man skulle se glad ut:
-En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?

Order av det slaget bekräftades med vassa naglar i skinnet och ohörsamhet straffades med utfrysning och som slutkläm en rejäl örfil. En bisarr uppfostringsdetalj var att födelsedagar skulle föregås av en mobbningsdag, då barnet fick arbeta extra hårt, äta äcklig mat ensam för att nästa dag bli firad med frosseri i godis, tårta och uppmärksamhet. Värme och kyla omväxlande.

Modern beskrivs som oberäknelig, härsklysten, promiskuös och gränslös i sexuell utlevelse där också döttrarnas trygghet offrades för hennes idé att alltid ha ett öppet och på alla sätt ”gästfritt” hem. Sprit och vin flödade och därmed följde också våldsamheter mellan vuxna. Familjen flyttade tjugo gånger på lika många år alltmedan styvpapporna kom och försvann. Det var inte alltid klart för barnen vem som egentligen var deras far och vem som skulle kallas pappa just för tillfället. Ett barn har ingenting att jämföra med utan måste förhålla sig till den verklighet som erbjuds. En sorglig sanning som gestaltas insiktsfullt i Felicia försvann. I trängda lägen går Felicias kropp i koma medan lillebrodern tar befälet och talar mamman tillrätta som vore rollerna ombytta. Senare blir Felicia rebellen som manar syskonen till uppror men fångas in i pakten.

Boken är stilmässigt en illustration till en otrygg och obegriplig barndom och den långa vägen till helande och ett självständigt liv. Korta texter som hoppar i tid och rum, drömmar, samtal hos terapeuter omväxlande med starka minnen av konkreta händelser. Det tar lång tid att laga skyltdockor, skriver författaren på ett ställe. Kanske är Felicia försvann den bok som måste skrivas innan ett mer befriat författarskap tar vid.
Felicia förlåter inte sin mamma. Hon begraver henne på sista sidan.

Författare: Felicia Feldt
Boktitel: Felicia försvann
Förlag: Weyler

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.