Svart-vita foton ger tidsfärg

”Vad hjärtat är fullt av” är en på Jengel Förlag nyligen släppt bok som skrevs av Kirsten Eriksson i Vigge

>>Den uppmärksamme 321anläsaren har läst om boksläppet här>

Britt Jakobsson har nu läst boken och lämnar här sitt omdöme
”Vad hjärtat är fullt av” är en märklig bok. Inte litterärt sett märkvärdig men innehållet, beskrivningen av ett kvinnoliv som började 1931 i Danmark och fortfarande pågår där vi som läser 321an, bor. Minnesfragmenten från barndomen staplas på varandra i en blandning av smärre och värre olyckor och större omvälvningar i familjen. Suggan grisar, hästar skenar, det vankas smisk, spökerier och en far som luras men också kan leka. Barnet Kirsten befinner sig allt som oftast i livsfara. Examenskläder improviseras eller lånas. Där far jobbar blir det ofta ”kortslutning”. Han tog ingen skit, som det heter. Fadern älskade musik och spelade flera instrument, i hemmet fanns grammofon och skivor medan modern ansåg det hade varit bättre om barnen fått något annat än gummistövlar att sätta på fötterna. Det blev frost i tårna. Mor blev erbjuden avlagda kläder till barnen men far sa nej. Kirsten ärver sin pappas musikintresse och tar varje tillfälle att lära sig spela.

Den 9 april 1940, då Kirsten var 9 år, ockuperades Danmark av tyskarna och familjen som bodde på en strategiskt farlig plats, ville flytta inåt landet. Det beviljades inte. Tyska soldater överallt. Kirsten blir betagen av tyskarnas sång Alte Kameraden och stilar lite med att kläcka ur sig Deutschland, Deutschland überalles… Småningom flyttar familjen till Bogö och livet är fortsatt en kamp för överlevnad. Det var ingen långtråkig barndom Kirsten hade. Hennes lillebror Lorenz gör värre hyss än Emil i Lönneberga och den deprimerade läraren som inhystes lurades att skratta. Det gör också läsaren och imponeras av den energi som Kirsten utvecklar i sitt berättande. ”Livligt och målande ” är alltför svaga uttryck för att beskriva familjens liv som trädgårdsmästare på Rosenholms slott. Det är skralt med lönen och Kirsten tar tjänst för att inte ligga till last. Fästmannen Knud har inte samma driv men Kirsten jobbar för två i växthusen för att det inte ska märkas.

Ungefär i mitten av boken, med kapitlet Bara en piga, övergår Kirsten till att gestalta sitt liv. Hon kallar sig själv Anna och brodern heter nu Kåre och miljön är Jämtland, dit Kirsten flyttat och familjen sedan kommer efter. Det är Hallen, Bydalen, Hovde, Höglekardalen, Hosjöbottnarna och Ågårdarna som figurerar och vad Kirsten/Anna upplever under 50-talet som piga är riktigt skamlig läsning och det är de jämtländska männen och hur de behandlade en ung kvinna som ska skämmas. Kirsten klarar sig med livet och stoltheten i behåll med hjälp av humor och sin förmåga att förvandla övergrepp till drastiska minnen.
Svart-vita foton ger tidsfärg och tillför kött och blod i släktbanden.

Förlag: Jengel Förlag AB

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se