Byvandring i Västnor Byvandring i Västnor Oviken
Myssjö-Ovikens Hembygdsförening har som tradition att göra en vandring varje år i någon av byarna i Oviken. Denna gång gjordes byvandringen i Västnor under ledning av Christina Bengtsson. Många intresserade samlades vid den gamla kvarnen. Christina berättade att Västnor by är en gammal by. Den är omnämnd i pergament brev redan på 1300-talet, men bosättningarna är sannolikt mycket äldre. Christer Lundin hade hittat pilspetsar från stenåldern vid Storsjöns strand. Dessa har daterats till 1800 år f.Kr. Det diskuterades huruvida bynamnet skulle vara Västnor eller Västnår, men enligt Christina visar gammal forskning att namnet sannolikt kan härledas till Västanar och avse väster om ån och då skulle byn egentligen heta Västnår. Så hette byn tidigare.
Kvarnen i Västnor var redan i början på 1900-talet en centralpunkt i byn. Den uppfördes första gången i början av 1900-talet men brann ned och byggdes upp igen i början av 1940-talet av Erik Gabrielsson, far till Gunnar Gabrielsson.
Gunnar berättade om kvarnen och hur man fick ström till kvarnen från Västnorån. Det var ett stort företag, då man inte hade grävmaskiner på den tiden. Västnor kvarnen anlades vid Västnorån för att få elström genom vattenkraften. I början av 1900-talet började man bygga kanaler från fjällen för att få tillräckligt med vatten. Men detta tilltag blev stoppat av markägare. Det fanns många små kvarnar i byarna, men när kvarnen i Västnor byggdes lades många av dem ned. Gunnar berättade att han hade hört att det fanns 7 skvaltkvarnar i Västnorån innan kvarnen i Västnor byggdes.
Med Gunnar som ciceron fick vi gå in i kvarnen och se hur man hade transporterat säden, mestadels korn, med elevatorer längst upp, därifrån ned genom tuber till stora malstenar, där man fick ut gröpen respektive mjölet. Man kunde mala 100 kg/timme till gröpe (krossat korn) och något mindre mängd till mjöl. Bönderna kom med hästskjuts med säden, som skulle malas. Gröpe användes som foder till hästar och mjöl användes för gröt och att baka tunnbröd. Endast en mindre del av säden var vete.
Vid ån fanns även såg och snickarverkstad, vilka Olle Danielsson drev. Elkraften fick man från vattnet i ån. En ångmaskin hade köpts in för att användas, när vattenkraften inte räckte till. Timmer flottades efter ån och fångades upp i en damm för vidare transport förbi fallet och ner till Storsjön. En del av timret tog man till sågen.
Vandringen fortsatte sedan genom byn. Margaretha Andersson ”opp i Villa” berättade om sitt hus. Det byggdes 1916 av Margarethas morfar, vilken hade varit i Amerika och inspirerats att bygga en villa i amerikansk stil med bluffbalkonger m.m.
Vandringen avbröts av fikapaus hos Britt-Ellen och Anders Helgesson och fortsatte sedan till PerErs och därefter till ”Peranners” och Christer Lundin. Christer berättade om sin gård varefter vandringen avslutades med sång av Britt-Ellen Helgesson.
Text & foto: Björn Månsson
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Vad tycker du?