Hjortronhotellet i Myltplockarstan Foto Länsstyrelsen Jämtland Look

Myltplockarstan, en tidig bärindustri i Oviken

Kyrkan har en lokal ”Träffpunkten” i Myrviken, den ligger nära det som förr var Folktandvården. Med början klockan 13.30 den 2 november berättade arkeologen Ewa Ljungdahl om en verksamhet som hon dokumenterat i skriften ”Myltplockarsta´n – en tidig bärindustri vid Ljåbodarna i Oviken”. Ewa som annars arbetar på kulturcentret Gaaltije i Östersund, hade läst Ovikens- och Myssjöbygdens hembygdskrönikor, intervjuat äldre människor och dessutom av en slump kommit över gamla räkenskaper som lanthandlaren Lars Bergqvist i Västnor efterlämnat. Mycket intressant.

På 1930-talet startade Bergqvist ett företag som fick namnet Myltplockarstan, ett initiativ som fick stor ekonomisk betydelse för många. I utmarker runt Oviksfjällen byggdes i gammal tid ett 90-tal fäbodar, varav Ljåbodarna är en som nämndes första gången i ett dokument 1666. Sen vet man inte hur länge den funnits. Om Ljåbodarna berättas att naturforskaren Urban Hjärne övernattat där en gång, vad han kan ha varit ute efter vet man inte. Han försökte i alla fall stoppa häxprocesserna som härjade vid den tiden, ser jag på Google. Den företagsamme Lars Bergqvist byggde upp sin industri just ovanför Ljåbodarna. Husen finns fortfarande kvar, i lite olika skick men hela stället har upphöjts till ”Byggnadsminne” av Länsstyrelsen. Det innebär bland annat att man kan söka medel för att hålla husen i stånd. Ett kallas ”Hotell Myltan” och där kunde plockare år 1935 sova för 25 öre natten.

Ganska trångt och primitivt, 15-20 personer i varje rum och på 50-talet hade priset stigit till 1 krona. Vissa år var fantastiska hjortronår, Ewa nämner särskilt 1933, då det fanns 70 tält på täkten. Det var rena folkvandringen till floarna, men butöserna hade sina egna ställen som respekterades av plockarna. Bondebefolkningen kom efter slåttern men också en mängd diversearbetare som sålde sin skörd till Bergqvist. I hans stab fanns hustrun och tre söner som alla arbetade i företaget. I ett av husen fanns en filial till lanthandeln, där nästan allt kunde köpas, hur det nu fick plats funderade Ewa som också visade svart-vita foton på de oansenliga husen. Packbua = lagerlokalen för hjortronkaggar, stall och jordkällare var viktiga byggnader. Ol Perssa från Hallom skötte alla transporter, vilket var den tyngsta posten i Bergqvists ekonomi. Han körde med häst spänd för en smidig kärra med gummihjul. Bären vägdes med decimalvåg och den besvikna sucken kunde höras: ”Blev det inte mer?”

Att plocka hjortron är inte lättsamt det vet var och en som försökt. Sillhinkarna skulle vara kliniskt rena, inget annat dög. Hjortronkaggarna fraktades vidare med båt till Östersund och därifrån till alla möjliga storkunder över hela Sverige. 1944 sålde Bergqvist 4 000 kilo bär. Priset till plockaren var 2,50–3,20 per kilo och de såldes vidare för 3,40–3,95. Ingen svindlande förtjänst. Bergqvist verkar inte ha varit någon utsugare precis. Ewa Ljungdahl fick applåder och delade ut sin bok till den som var intresserad. Vi tackar Länsstyrelsen!

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

En kommentar till Myltplockarstan, en tidig bärindustri i Oviken

  1. Elsa Wallén diktade så här i samlingen Blaurakster:
    Myhlta
    Myhltkaggen på hebersbrun
    e snart full
    Om du bukke de å titte
    ere som tusen solnedgånga
    å lukten e starsk
    ta myr och fjäll.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Vålådalen-Sylarna-Helags Nationalparksprocess
Vålådalen-Sylarna-Helags Nationalparksprocess
Vålådalen-Sylarna-Helags Nationalparksprocess