Uran-teater i Oviken

Estrad Norrs nyskrivna pjäs Guld och gröna skogar hade premiär på Orrgården i Oviken ikväll fredag den 5 oktober

En festklädd publik minglade i foajén och samtalade om den enligt uppgift enorma uranförekomst som lockat till sig utländska prospekterare och splittrat bygden i två läger, ett för, ett emot. Utveckling och välfärd eller förgiftad sjö och landskapsmord, det är frågan och nu skulle Konsten gestalta problemet. En munvig entreprenör i Stig Östmans gestalt intog scenen och vi befann oss på ett informationsmöte från bolaget Jamtland Gold Uranium Development Company.

I hög fart och med hjälp av powerpoint, staplar och kurvor och smittande dragspelsmusik av Carina Molander skulle vi förföras och försäkras om vilken strålande framtid som väntade bara vi tog chansen och tecknade oss för andelar i hans företag. Genom det gamla knepet, en i publiken insmusslad skådespelare, stördes frälsningsmötet och handlingen förflyttades hundra år tillbaka i tiden och en dåtida guldrush på slagrutenivå. Det gjordes på ett begåvat sätt och helt sömlöst gick spelet fram och tillbaka med hjälp av mössbyten, kroppspråk, hög fart och musik. De tre skådespelarna balanserade då och då på buskislinan men spelet föll aldrig ner i avgrunden. De belönades med stående ovationer som jag också vill ge till Ovikens teaterförening som arrangerat kvällen på ett fantastiskt fint sätt. Om pjäsens scenografi var enkel och byggd på bondkomiska effekter, kanske en nödvändig anpassning till anspråkslösa teaterlokaler i länet, så var inramningen desto elegantare och mer påkostad. Var får man förrätt i pausen, älgstek med tillbehör och dessert med hjortron när man går på teaterpremiär. Jo, i Oviken!

Problemet var förstås inte gestaltat på rätt nivå. Vi är inga dumbommar som låter oss luras med fagert tal om guldet i marken. Vi är bara för få och har kanske ingen möjlighet att sätta emot när den politiska och ekonomiska makten bestämmer sig. ”The Winner Takes It All” och kvar finns förödelsen. En pjäs om tro, ett litet folk med konstiga mössor och ett hopp om att borren ska fastna.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.