Bo Oscarsson meddelar att jamskan mår bra. Foto: Björn Dahlfors

En kväll om den välmående jamskan

Hur mår jamskan? Ganska bra kunde vi konstatera när Bo Oscarsson besökte Hackås på onsdagskvällen. Hembygdsföreningens Brita-Sofia stuga var full av pratsamma och frågvisa jämtar och Bo Oscarsson lät sig avbrytas när som helst. Det var inget om ”frågorna tar vi efter kaffet” utan det blev ett trivsamt och livligt samtal om vårt modersmål.

Bo berättade om sitt liv med jamskan, från barndomshemmet i Aspås, där pappan aldrig pratade svenska medan mamman som kom från en handlarsläkt var tvåspråkig. ”När prästen kom, började mamma prata svenska och pappa droskägaren gick ut i garaget”, förklarade Bo. I skolan pratade man dialekt på rasten och kämpade med den knepiga svenskan på lektionerna. Högre upp på enhetsskolan i Krokom, kunde man bli tråkad för dialekten. På grund av att skolsystemet ändrades kom Bo att börja gymnasiet först när han var 21 och i den vevan presterade han tillsammans med några yngre kamrater ett kompendium som väckte viss uppmärksamhet i lokalpressen. Det blev starten till hans fortsatta forskning och mest kända verk Orlboka, som numera bara finns att köpa i häftad form, i gengäld med många fler ord. ”En kulturbragd” skrev Carl-Göran Ekerwald medan Stefan Nolerviks rubrik löd ”För de redan frälsta”. Ett uttryck för den ambivalens som alltid funnits om jämtskans status i länet.

Gunnar Magnusson (1912-2008) medverkade flitigt i Hackås sockenkrönika och skrev boken ”Je minns frå Hakås” som Bo plockade upp ur portföljen och läste några tänkvärda rader. ”A momma berätte, att de komme e zigenersk te Ol-Såndvis i Hov…. Sae berätte a momma. Nu för tin finn´se ittna tocke hänn folk, som behöv gau ette väja. Å bra e fell dae.” Så fel Gunnar hade, konstaterade vi. Bo gav också exempel på andra felslagna spådomar om jamskans framtid. Den skulle väl helt försvinna när järnvägen kom hette det, men inte ens radio, teve och sociala media har tagit död på vårt språk. Tvärtom. Bo menade att hans radioprogram haft stor betydelse och han har sparat vartenda kort och brev från lyssnarna. Där finns bevis på att många tusen talar jämtska och ännu fler förstår. Bo Oscarsson har inte blivit uppskattad i akademiska kretsar, där man anser att de många olika varianterna beror på isolering. Den teorin köper inte Bo och tog som exempel en å i Oviken som utgör en språkgräns. Det handlar istället om vilka som bosatte sig i bygderna. Orden är i många fall exakt desamma som användes på vikingatiden. För den som vill förkovra sig finns ”En bok om jämtskan”, ordlista, grammatik och läsövningar, sammanställd av Ragnar Ohlson. Det bästa är ändå att prata och på Olle Svelanders förslag bestämde vi att starta en cirkel frampå vårvintern.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.