Lång intervju i två delar med Torgny Kingen Karlsson. Foto: Björn Dahlfors

Del 2: Kingen har hittat hem

JULLÄSNING | I snart 35 år har Torgny Kingen Karlsson turnerat runt i olika konstellationer. Första turnén gav han sig ut på som 13-åring. Genom åren har han flyttat runt en del men sedan några år är han tillbaka i Hackås.

Del 1 publicerades på juldagen. Läs den här!

Var hittar du din musikaliska inspiration, finns det någon artist som är extra speciell?
– Det är så många, men allt börjar ju med Elvis, sedan Chuck Berry och hela rock and roll-svängen. Efter det fortsatte det med allt möjligt – jag har varit inne på så många olika stilar och genres. En som jag återkommer till och håller väldigt högt är Ray Charles. Men jag älskar också Tom Waits, Ry Cooder och Aretha Franklin. Alla olika artister har sina egna uttryck och varumärken. Hur ska man kunna slå en rocksångare som
Little Richard? Han är ju essensen av vad en rocksångare ska vara. Men tar du exempelvis Elvis och Ray Charles, de kan sjunga vilken låt som helst, det kan vara en usel låt, men som i deras händer blir hur bra som helst. Sen har vi Dylan, när jag hörde honom första gången så fattade jag inte vad det var – men det var bra. Hans gitarr var ostämd och han sjöng halvsurt – hur fan kan jag tycka att det där är bra tänkte jag. Men det landar i äktheten.

Du har turnerat i snart 35 år, hur har musikerlivet förändrats?
– Förr var det mer livemusik, när vi växte upp i Sveg under 80-talet så fanns det så otroligt mycket speltillfällen, det skulle vara liveband överallt: i bygdegårdarna, folkparkerna, på krogen och på caféer. När jag och Stefan Hallgren startade Kingen och Hallgren hade vi cirka 180 spelningar per år. Samma sak gällde Smalare än Tord och Lars Vegas-trio som startade samtidigt som oss. Vi hade så otroligt mycket jobb. På vintern spelade vi i fjällvärlden och på sommaren var det Öland och Gotland som gällde. Man önskar att de som är unga idag skulle kunna få spela lika mycket som vi gjorde då.
Musikbranschen har förändrats senaste tio åren, hur ser du på det?
– Det har verkligen skett stora föränd-ringar, skivförsäljningen har rasat och sättet människor lyssnar på musik är helt förändrat. Men till min stora glädje har vinylskivan återuppstått och det säljs mer vinylskivor idag än vad det gjorts på mycket länge. Och en sak är säker, min nya platta ska komma ut på vinyl.
Har musikerlivet blivit tuffare?
– Ja, det är en otroligt hård konkurrens idag, det finns så mycket för publiken att välja på. När jag växte upp fanns det två TV-kanaler – idag är hela världen öppen. Du kan med några knapptryckningar hitta vilken låt du vill – både för att lyssna på men också för läsa texterna och ackorden. Förr fick vi ta ut låtarna för hand från kassettband. Men det är inte bara en bredare musikvärld, det finns så mycket annat så som film, spel och appar.
Från dina år som artist, finns det något minne som är extra speciellt?
– Oj det finns så många, både stora och små. En rolig sak är att jag halkade in filmbranschen med en huvudroll i filmen Stora och små män som var Åke Sandgrens nästa film efter supersuccén Kådisbellan. Det var en vändpunkt i mitt liv att göra något annat. Tänk dig själv att skådespela mot Sif Ruud, Peter Dalle och Tommy Berggren. Det bananskalet ledde till att mitt tredje skådisjobb blev i Hollywood och en reklamfilm för IBM. Jag spelade modern tomtenisse som räddade julen genom IBMs nya programvara Lotus Domino efter att tomten brutit benet när han åkt snowboard. Reklamfilmen sändes i hela världen och jag brukar skämtsamt säga att jag åkte limousine till jobbet tio dagar av mitt liv – en fantastisk upplevelse.
– Rent musikaliskt finns det massor, men jag vill gärna minnas när allt tog fart på allvar. Det var i början på 80-talet och vi hade just startat bandet Kingen and the pants och våra första spelningar utanför Sveg. Vi var på turné i Jämtland och bland annat blev det braksuccé på en musikfestival i Kluk – det blev en milstolpe i karriären och efter det hade vi massor med jobb i många år fram över. Vi var 13 år och väldigt drivna. Tänk dig själv ett gäng tonåringar som spelade Beatles, Chuck Berry och Elvis. Vi blev snabbt etablerade och drog mycket folk. Vi spelade bland annat i pauserna på danser, vi körde show medan dansbandet tog en paus mellan första och andra set, men vi spelade också i folkparker och liknande.

Vilken är den märkligaste spelningen du gjort?
– Nog fan har man varit med om många märkliga spelningar. Men det hände mycket märkligt på Kingen och Hallgren-tiden, ibland kändes det som att publiken skulle riva stället. Jag minns en spelning i Vemdalen då det hängde folk i takfläkten och plötsligt rasade den ner. Det var så mycket folk på våra spelningar. När jag och Stefan spelade på Sveapark i Kaxås var 1400 personer inlösta. Vår lilla anläggning var så klen och trycket från publiken så stort så vi hörde inte ens vad vi själva spelade. Det var tjejer och killar på scenen. Det är nästan så en kan förstå hur Beatlesstjärnorna kände sig.

Hur håller du dig i musikalisk form?
– Faktum är att jag häromdagen kände att jag har för lite tid att öva, jag fick träningsvärk i vänsterarmen när jag hade suttit en stund. Jag spelar på heltid och det är ibland så mycket att rådda med runt omkring att jag inte hinner spela. Det är för mycket tid som går åt till sådant som inte är musik. Men det kanske kan ha med planering att göra. Men fjolåret var ju makalöst med 90 föreställningar av När rocken kom till Sveg, från Skåne i söder till Kiruna i norr, det blev mer än 150 hotellnätter. Med facit i hand var det kanske inte det bästa när en har familj och bitvis var det ganska tungt. Nu blickar jag framåt och de projekt som ligger framför mig och vi får se vad som händer efter att jag släppt min nya skiva.
Du har alltså en ny skiva på gång, berätta mer om den!
– Den är nästan klar, det ska läggas på lite gitarrer, körer och blås, och sedan ska allt slutmixas. Det är en väldigt enkel skiva med mina egna låtar. Jag skulle nog säga att det är retromusik med en slags modern touch. Jag har verkligen älskat att göra den här skivan, allt har gått så lätt och vi har haft så himla roligt. Vissa dagar har vi bara klivit in i studion och kört på. Ibland utan färdiga låtar. Då krävs det bra producent och det har jag verkligen haft i Patrik Frisk, producent på Nine Tone Records. Det ska bli roligt att se hur skivan tas emot. I grund och botten bygger det på mitt pianospel och sång. Det känns som att jag kommit tillbaka till mina Boggie-rötter. För texterna har jag haft hjälp av Björn Höglund, Åke Hallgren och Fredrik Westin, alla tre är bra låtskrivare och när en jobbar med sådana så går det fort. Vi planerar att släppa skivan under nästa år och efter det blir det turné.

Utöver den nya skivan, har du fler aktuella projekt?
– Som jag tidigare nämnde så ska vi göra en julshow av När rocken kom till Sveg. Men det blir också en julshow på Frösö Park, den heter Tre Tenorer och det är Jag, Micke Mojo och Hans Löfgren. Men innan dess har vi smygpremiär på turnén That’s all right. Sen fortsätter det med 16 konserter i februari och mars nästa år. Det är en turné tillsammans med kompbandet från Rhapsody in rock, de som brukar spela med Robert Welsh.

Din skiva Ride with me, gjorde succé i USA och spår från skivan har bland annat hörts i stora tv-serier. Berätta om skivan.
– Det som hände var att vi hade gjort en platta. Vi jobbade väldigt intensivt, kämpade hårt och var väldigt noga. Det var Björn Höglund som producerade och Stefan Hallgren var med på ett hörn. Vi gjorde skivan och gav ut den på eget bolag utan pengar till marknadsföring. Då förslog Stefan att vi skulle prova i USA, vilket ledde till att jag idiotförklarade honom – han var ju inte klok. Det visade sig att han fick rätt. Han klippte ihop en video som han slängde ut i cyberspace och skickade sedan en länk till ett bolag där borta på ren råchansning. Varpå han ringer mig en morgon och säger: ”Du måste komma in till stan, vi har fått svar från USA”. Väl inne i stan visade han mig mejlet och i det stod: ”This is amazing” följt med hundratals utropstecken, vi fick skrolla på skärmen och längst ner stod det ”I´m in, what do you want me to do? Rwanda Kelly”. Hon var då chef på en PR-byrå och i vanliga fall tackar de nej till 90 procent av allt som kommer till dem men de sa att de måste börja göra detta. Hon hjälpte oss att synas, hon såg till så att vi hördes på radiostationer och att skribenter skrev. På valborgsmässoafton 2008 ringde Stefan och skrek att jag fått min första recension i USA, och att jag var tvungen att gå in på datorn och läsa. Det var en så jäkla bra recension så jag bara gapade, fem av sex möjliga plus. Jag tänkte att det är ju inte klokt, de har ju förstått precis. Sen fortsatte det med fler helt otroliga recensioner. Tyvärr kunde vi inte följa upp det, vi försökte få hjälp av de stora drakarna i branschen men problemet var att 2008 var skivbranschen i totalt störtloppsläge och det fanns inga pengar att satsa på oss och en turné. Det lämnade oss med alternativet att åka till USA på promotionturné och spela i flera månader för i bästa fall mat och husrum. Det funkade inte, jag var inte 23 år och singel, jag stod med vårt tredje barn i famnen så det var bara att glömma det. Men i och med de fina recessionerna vaknade man till här hemma och jag fick vara med i bland annat Allsång på Skansen och i Så ska det låta.

Vad gör Kingen om tio år?
– Jag spelar nog fortfarande. Det jag tycker är tufft med att vara ute och spela är allt resande i bil och bo på hotell. Jag trivs bra hemma och jag ställer mig fortfarande frågan vad jag ska bli när jag blir stor – men det är ju det här jag kan. Fast det är tufft och i perioder har jag känt att jag inte orkar jaga jobb och driva på. Just nu producerar och sjunger jag i julshowen Tre Tenorer på Frösö Park och vi har en dialog om hur jag ska kunna hjälpa dem med bokningar och liknade i framtiden. Så om tio år hoppas jag att jag har en bra balans i min planering och att jag kan lägga upp turnéplaner samtidigt som jag gör annat. Förhoppningsvis kanske jag har lite mer tid för potatisodlingen.

FAKTA | Torgny Kingen Karlsson

Dan Torgny Karlsson, men kallas Kingen, bor i Hackås med fru och tre barn. Han föddes i Sveg 1968 och har turnerat i snart 35 år. I eget namn har han släppt tre fullängdsskivor: Nära mig 2004, Ride with me 2008 och Move 2014. Just nu är han aktuell med en ny skiva, hans fjärde under eget namn, som släpps våren 2016. Två julshower en på temat När rocken kom till Sveg och en på Frösöpark som heter Tre tenorer. Under våren ska han ut på turné i ett projekt som heter That´s allright tillsammans med kompbandet som vanligtvis turnerar runt med Robert Welsh och Rapsody in rock. Utöver musik är han författare till boken När rocken kom till Sveg och krönikör i Tidningen Härjedalen. Han har även prövat lyckan som skådespelare i både reklamfilm och långfilm.

JULKLAPP FRÅN 321an! Denna artikeln publicerades i oktober 2015 i 321an Magasin. Vill du prenumerera på vår papperstidning så klicka här!

Björn Dahlfors

Tidigare reporter och fotograf.
E-post: info@321an.se | Telefon: 0643-30 000

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.