Vad kan jag lära av min inneboende?

Förrförra vintern bodde en vessla i mitt hus. Det var vad jag antog i alla fall.

På vårkanten hade någon med oerhört vassa tänder borrat ett cirkelrunt hål rakt igenom huset och dessutom utan att jag märkt det ödelagt släktforskningen i en byrålåda. Inga smågnagare typ möss och råttor hade stört mig under hela säsongen och utstrött mjöl på köksbänken skvallrade om fotspår av vessla.

Nu är det samma sak fast jag försöker vara mer uppmärksam. Inspirerad av en vän som säger sig göra överenskommelser med olika djur till ömsesidig belåtenhet, lägger jag på given plats varje kväll ytterst små mängder av föda som jag tror min inneboende skulle uppskatta. I gengäld väntar jag mig att den går ut genom dörren när den dagen kommer och inte förstör eller tar sig friheter inomhus. Ett visst sorts kex av fin kvalitet (jag lägger bara ett halvt), ett par nötter eller en chokladbit, försvinner utan kommentar. Om jag prövar med Huså knäcke, ligger det kvar.

Nu har jag provat med små bitar av ekologisk morot och en liten bit sockerärt och det går bra. I morse märkte jag att en astronomiskt liten bit av morot och dito av ärtskidan var ratad. Dessa rester var inte helt fräscha utan något vissna. En riktig finsmakare måste det handla om. Helst jagar den smågnagare hoppas jag och förstår mitt dolda budskap. Efterrätt på given plats och inget stök i kök eller byrålådor.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se