Det som finns kvar av Sundsbackens färjeläge idag. I bakgrunden skymtar väg 321 och bron över Indalsälven. Foto: Steven Hellan. Historiska platser: Sundsbackssundet en månghundraårig trafikled
En del historiska platser är nästan helt osynliga och bortglömda. Inga ruiner eller monument vittnar om deras betydelse. Men berättelserna om platserna kan vara minst lika spännande och avslöjar det som inte syns på ytan. En sådan plats är Sundsbackssundet vid Indalsälvens utlopp i Storsjön. Här fanns fram till 1970 en färjeled mellan byarna Sundsbacken i norr och Brasta i söder. Numera passerar trafiken på länsväg 321 via en bro strax nedströms, men under fler hundra år var det här som resenärer fick ta sig över älven.
Exakt hur länge Sundsbackssundet använts som färjeled är höljt i historiens dunkel, men färdvägen längs med Storsjöns västra sida var etablerad redan under tidig medeltid och lär med stor sannolikhet ha passerat Indalsälven vid denna plats. Utöver platsens betydelse för lokalbefolkningen var detta också en viktig överfart för passerande handelsmän, pilgrimer och soldater. Sundsbackssundet var ofta aktuellt under de krig som drabbade Jämtland.
Första gången platsen omnämns är 1613, i samband med efterdyningarna av Baltzarfejden, den del av Kalmarkriget (1611-1613) som utkämpades i Jämtland. Danmark hade förklarat krig mot Sverige. Den danske länsherren i Trondheim fick order av kung Kristian IV att marschera in i Jämtland och där förbereda fortsatta attacker mot Sverige. Men angreppsplanerna gick i stöpet. Trönderna i armén var odisciplinerade och led av proviantbrist. Jämtarna, som led svårt av tidigare krig, var ovilliga att hjälpa till. När så svenska trupper under ledning av Baltzar Bäck anföll Jämtland flydde de norska knektarna.
Vid färjestället i Brasta vid Sundsbackssundet hade jämten Olof Olofsson fått order om att, i det längsta, föra över skadade norska knektar så att de inte skulle hamna i fiendens händer. Huruvida han gjorde det frivilligt eller ej vet vi inte, men han stannade i alla fall kvar på sin post ända tills han blev tillfångatagen av Bäcks knektar. I likhet med andra jämtar tvingades han därefter svära den svenske kungen Karl IX trohet. Vid freden 1613 kom Jämtland och Härjedalen att återlämnas till Danmark. Kriget var över men jämtarna straffades hårt av Kristian IV för att ha svurit den svenske kungen trohet. Vid den efterföljande ”räfsten med jämtarna” fick 1 300 av 1 470 bönder sin egendom konfiskerad. Hur gick det då för Olof Olofsson från Brasta? Han blev benådad, troligtvis tack vare sina insatser vid färjeläget.
Efter freden i Brömsebro 1645 blev Jämtland slutligen svenskt. Men krigen fortsatte och med dem ökade Sundsbackssundets betydelse. Platsen låg strategiskt, dels med färjeled mellan norr och söder, dels som knutpunkt mellan sjöfarten på Storsjön och leden till Norge. På en holme mitt i sundet planerades till och med uppförandet av en försvarsskans, något som dock aldrig blev av. Inför general Armfeldts ödesdigra fälttåg mot Trondheim 1718-1719, när över 3 000 karoliner frös ihjäl på fjället, forslades mängder av soldater och material iland just vid Sundsbacken. Drygt hundra år senare, 1809, var det dags igen, då soldater under ledning av von Döbeln landsteg i Sundsbacken för att möta ett norskt anfall mot Jämtland. I Bleckåsen nordväst om Mörsil undertecknades ett vapenstillestånd mellan parterna, utan att ett enda skott avlossats.
En berättelse gör gällande, att när von Döbeln återvände till Sundsbacken, så lär en man vid namn ”gammal-Halvar” ha sagt: ”Dä var för släpphänt mä baggom (norrmännen), dä skull ha knäppt dom”. Döbeln drog värjan och sa; ”Vill du se blod gubbe lilla?”, varpå gubben replikerade; ”Villa bäre kläm tä så varse go!” En adjutant fick gå emellan de två.
Sundsbackssundet är relativt grunt och redan i början av 1700-talet planerades bygget av en bro på platsen. Det finns dock ingenting i de historiska källorna som visar på att bygget någonsin blev av. Först år 1900 uppfördes en bro, några kilometer uppströms, i Kvitsle. Färjetrafiken fortsatte dock.
Resan över sundet hade genom århundradena skett i enkla roddbåtar och på flottar. Men i början av 1900-talet började man använde sig av färjor som med handkraft drogs över sundet. Först 1939 började man använda en färja med motor. Färjetrafiken minskade i betydelse efter 1929 då den nya Kvitslebron stod färdig. I början av 1960-talet hade dock bron hunnit bli dålig och fått sänkt bärighet. Den tunga trafiken, framförallt timmerekipage, föredrog färjan över sundet.
1970 kom så slutet för denna historiska färjeled. Landsvägen fick en ny sträckning och en bro byggdes strax nedströms om det gamla färjeläget. Idag finns inte mycket kvar att se vid Sundsbacken. En bortglömd, oansenlig liten väg leder ner till sundet och slutar vid en gammal träbom. Går man ner på stranden ser man räls som försvinner ner i vattnet och rester av gammal betong. I fjärran susar trafiken på 321:an förbi över bron. En oansenlig men vacker plats. Och en plats som blir så mycket mer spännande när man känner till dess historia.
TIPS: Vänder man sig norrut kan man följa den gamla vägen som fanns redan på 1600-talet. Vägen fortsätter upp till Kvitsle, förbi skjutbanan och genom skogen till Mattmar. Längs med vägen finns en gammal milstolpe från 1857 att beskåda.
Brobygge i Kvitsle 1927-28. Foto: Mattmars hembygdsförening.
Väg 321 och den nya bron, byggd 1970, som innebar slutet för färjetrafiken över Sundsbackssundet. Foto: Steven Hellan.
Gammal räls vid Sundsbackens färjeläge. Foto: Steven Hellan.
Sundsbackens färjeläge idag. Fotot är taget på våren då vattenståndet var lågt. Brasta färjeläge syns tydligt på andra sidan sundet. Foto: Steven Hellan.
Färjetrafik över Sundsbackssundet någon gång på 1930-talet. Foto: Mattmars hembygdsförening.
Vägbom vid Sundsbackens färjeläge. I bakgrunden syns den holme i sundet där man planerade bygget av en skans under 1600-talet. Foto: Steven Hellan.
Vy norrut från Sundsbackens färjeläge. Här gick den gamla landsvägen vidare till Mattmar. Foto: Steven Hellan.
Milstolpe från 1857 i övre delen av Kvitsle, längs med den gamla landsvägen. Stolpen är gjuten av myrmalm vid Rönnöfors bruk. Foto: Steven Hellan.
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Otroligt intressant. Visste i princip ingenting om detta, förutom att jag åkte färjan när jag var liten. Fortsätt med dessa nostalgitripper. Välskrivna och lättlästa. Kanonbra
Intressant artikel för mig som är uppväxt vid Sundsbackssundet. Jag måste dock ifrågasätta bilden som påstås vara färjetrafik över Sundsbackssundet någon gång på 1930-talet. Bebyggelsen på andra sidan av sundet stämmer inte med bebyggelsen varken i Sundsbacken eller i Brasta.