Ewa går snabbt igenom svampen så att den inte angripits av mask eller är gammal. Foto: Björn Dahlfors På svampjakt i Månsåsen
Nätterna har blivit lite svalare, medan eftermiddagarna fortfarande är varma. När jag träffar svampkonsulenten Ewa Andersson på Månsgården i Månsåsen står solen en bit ovanför Oviksfjällen. Hon är redo att ta med mig ut på en svamptur, men först vill hon visa sina stora pumpor, äppleträden och katten Maciek.
Ewa har fått sitt svampintresse från sin pappa som tidigt tog med henne ut i de polska skogarna för plocka skogens frukter. Ewa är uppvuxen i Polen men har bott i Sverige i snart 30 år.
– Svampsorterna här i Jämtland och i Polen är samma men innan någon vågade smaka på mina svamprätter var jag tvungen att lära mig de svenska namnen, säger Ewa och skrattar.
I hennes skafferi och frys finns det gott om svamp och varje säsong plockar hon så att det räcker för hela året.
– Jag torkar, syltar, pulvriserar och fryser in i kuber, men främst äter jag massor med svamp. Det kryllar av goda svampar i skogarna och jag börjar plocka redan på våren och sedan långt in på hösten.
Vi går längs 321an och strax efter att vi vikt av vägen hittar vi promenadens första svamp.
– Det är en kremla!
Och knappt har Ewa plockat av den så stegar hon vidare:
– Här växer en Citronslemskivling. Den ska en dra av skinnet på innan man tillagar, det är en av få svampar du behöver göra det med.
Det märks att Ewa har en stark passion och hon brinner verkligen för att berätta om svamparna och det är lätt att förstå varför hon vill hålla svampkurser.
– Det finns så mycket svamp i skogen som ingen tar hand om, även om det är fler som fått upp ögonen för vad skogen har att erbjuda så är det många som mest letar kantareller.
När jag frågar om vilken svamp som är hennes favorit så svarar hon blixtsnabbt:
– Blodriska. Det är även Jämtlands landskapssvamp. Den godaste av alla blodriskor är mandelblodriskan som tyvärr inte finns här, här finns gran- och tallblodriska.
Vi behöver inte gå särkilt mycket längre innan vi gör nästa nedslag vid en fin grupp rimskivlingar (rynkad tofsskivling) och snabbt är Ewa där med svampkniven och skär av dem.
– Man ska skära eller vrida av dem, annars kan mycelet (svampens underjordiska trådsystem red anm.) skadas och då kanske det inte kommer lika mycket svamp nästa år. Svampen finns egentligen i jorden och det vi plockar är bara dess frukter.
En av rimskivlingarna är riktigt stor och den kommer Ewa panera och steka som den är. De lite mindre svamparna blir det svampplättar av.
Alla svampar är inte ätliga och det är bra att veta vad en gör när en ger sig ut i skogen. Även om väldigt få är riktigt giftiga så ska du vara på din vakt.
– Mitt tips är att du övar på de svamparna som ska finnas i Jämtland, ge dig sedan ut i skogen med en bra svampbok i ryggsäcken. Ät ingen svamp som du är osäker på. Du kan också gå en kurs eller följa med någon som är svampkunnig när han eller hon ska ut och plocka.
Efter att vi gått ytterligare en bit i skogen får Ewa fart igen, nu har hon hittat sin favorit: blodriskan. Och efter att hon plockat av dem går vi hemåt igen med en ganska välfylld pappkasse. På bara en dryg halvtimme har vi hittat så det räcker till flera middagar.
Blodriska, Ewas favorit och Jämtlands landskapssvamp. Foto: Björn Dahlfors
Fakta | Ewas fem favoritsvampar
Blodriska (Lactarius deterrimus)
En klassiker bland våra matsvampar, god i smaken och lätt att lära sig känna igen. Svampen har välvd hatt och vid brytning avsöndrar köttet en morotsfärgad saft.
Vårmusseron (Calocybe gambosa)
Kommer först på våren och är en riktig delikatess. Växer i gräsmattor och bildar häxringar. Matt hatt i ljusgrått/vitt, mjölig i doften.
Trattkantarell (Cantharellus tubaeformis)
Växer sent på hösten och är en god matsvamp. Har en tunn hatt, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart.
Rimskivling (Rozites caperatus)
Kallas även rynkad tofsskivling. Hatt som ung nästan klotformad, som äldre välvd till utbredd. Honungsgul till sämskfärgad, med en tunn silvergrå frostliknande beläggning.
Stensopp (Boletus edulis)
Kallas ofta Karl-Johan. Har en välvd hatt och smakar nötigt, är ljusbrun till mörkbrun.
Rimskivlning, kallas även rynkad tofsskivling. Foto: Björn Dahlfors
Varsågod, denna artikeln bjuder vi på!
Denna artikeln publicerades ursprungligen i 321an Magasin, vill du prenumerera så klicka här
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Vad tycker du?