foto skk Promenad med hund
Det hela började som en stillsam promenad. Hunden, en fullvuxen jämthund, var som vanligt överlycklig att få komma ut och röra på sig.
Vi gick vår vanliga runda. Uppåt mot höjderna varifrån man såg stora delar av den vackra Storsjön; ja därifrån såg man tom storsjöflaket! Vackert väder och bedårande utsikt, vad kan vara mer lugnt och rogivande. Ända till hunden gör ett kraftigt ryck och sticker iväg åt andra hållet in i skogen! Hunden ryckte till så hårt att jag tappade kopplet, så småningom! Först blev jag hängande efter djuret med rak arm och vilt uppspärrade ögon! Samtidigt grimaserade min mun och signalerade smärta innan jag tvingades släppa kopplet. Snart nog reste jag mig upp och efter att ha sopat av mig löv, barr och kladdiga kottar stod jag helt stilla. Tappade hakan av förvåning då jag såg min hund involverad i ett vilt slagsmål med en grävling! Båda djuren slogs med fradgan rinnande ur sina käftar!
Undrar hur detta ska sluta undrade jag med svetten rinnande från pannan? Själv vågade jag inte lägga mig i kombattanternas mellanhavande. Hivade upp min telefon, som såg mer rolig ut än fungerande, efter min luftfärd bakom hunden. Vem ska jag fråga om råd? Anna Fors, Maria Häggblom eller Stig Albertsson?
De finns fler duktiga hundmänniskor, men dessa var de första som dök upp i min hjärna! Mina händer darrade när jag började leta deras telefonnummer.
Då får jag se ännu ett djur, lugnt stående, i närheten av slagskämparna; en björn! Björnen stod helt stilla. Det såg ut som om han värderade hur mycket mat det fanns på hundens och grävlingens kroppar.
”Nää, man är väl ingen varg heller, tänkte nallen – jag går bara in och jabbar lite med dessa två galningar. Kan vara skönt med ett motionspass, så här efter lunch!”
Efter en kort sund då alla tre hade svängt runt i en yrande dans, hörde jag hur björnen röt till och slagsmålet upphörde med ens. Grävlingen la benen på ryggen och har inte synts till sen dess. Min hund kom till mig och lät sig villigt kopplas och efter lufsade björnen, kom fram till mig och sa:
– Tur att jag var i närheten annars kanske det hade gått illa för din jaktkamrat!
Svetten lackade och jag vaknade!
Foto Kenneth Johansson
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Vad tycker du?