Mattmars kyrka
Foto Anders Westerlund Är kyrkan i otakt med sina medlemmar?
Jag forskar lite hur läget är i Hackås, där jag bor. Väldigt få kyrkobesökare. Har man stelnat i sina former och i så fall varför?
Är det riktlinjer från centralt kyrkligt håll om antal mässor med nattvard och gudstjänsttider som inte rimmar med församlingens behov? Hur diskuteras problemet inom arbetslaget? Vid begravningar och tacksägelse märks det tydligt att kyrkan har en viktig funktion att fylla. Samma sak gäller giftermål och dop, då människor behöver den trygghet en ceremoni ger.
Hur är det i Hallen? frågar jag 321ans redaktör Kent Livendahl. Ungefär samma, säger han och talar vackert om prästerna som har bra predikningar och arbetar föredömligt för att nå ut till alla områden. En kyrkoherde har stort administrativt ansvar, personal, facket, fastigheter, arbetsmiljö, många uppgifter som är långt ifrån att predika evengelium.
Vi bestämmer oss för att starta en diskussion i 321an.
Vad skulle jag göra om jag var i ansvarig ställning inom kyrkan? Jag skulle vända mig till de medlemmar som ännu är kvar och inleda en diskussion. Jag hittar på några enkätfrågor som jag själv besvarar, helt ärligt utifrån mig själv.
Varför är du medlem i kyrkan?
Av tradition och av omtanke om mina barn som ska ta hand om min begravning. Jag tycker om att vara i kyrkan, men erkänner att jag sällan går dit. Alla kyrkor är ett viktigt kulturarv som vi måste bevara.
Har du någon åsikt om varför folk lämnar oss?
Nu gissar jag bara. Det kom tråkiga uppgifter om präster och annan personal som använde resurserna på fel sätt. Dyra resor och egendomliga anledningar att spendera pengar. Det uppstod ett missnöje, eftersom det finns en förväntan att präster har extra hög moral. Sen började vissa församlingar att skicka fakturor för gräsklippning av allmänna ytor på kyrkogården relaterat till hur många gravar man hade ansvar för. Det blev osäkerhet och många frågor till expeditionen, särskilt som man gjorde olika i församlingarna. Det skapade irritation och avstånd mellan kyrka och medlemmar.
Du är medlem, men anser du att du är kristen?
Jesus är en bra förebild som jag försöker leva efter. Hela livet har jag sökt svar på de existentiella frågorna. Läst vad olika tänkare och filosofer sagt. En stor frid kände jag en gång när jag som ung besökte den malmgård på Söder i Stockholm, där kväkarna träffades. Man bara satt tyst. Det var inte förbjudet att säga något men min minnesbild är tystnaden. För några år sedan kollade jag om det fanns någon kväkare i Jämtland. Ja! Det fanns en och vi blev vänner och känner att vi har en gemensam syn på hur allt hänger ihop. Allt är levande och som sagt, ”hänger ihop”. Många kväkare är samtidigt medlemmar i det som förr var statskyrkan. Till slut har jag för mig själv och med hjälp av den danske filosofen Martinus formulerat något jag bekänner mig till. Världsalltet är en pågående process, ett levande väsen, som jag kallar Gud.
Har du några råd till oss i kyrkan för att bättre motsvara medlemmarnas behov och förväntningar?Jag tycker ni ska vara öppna mot samhället. Om skolan vill komma, låt dem. Om någon vill använda kyrkan som konsertlokal, välkomna dem. Öppna för olika grupper och diskussioner. Jag hade en vän som tillhörde den världsomfattande paraplyreligionen Bahai, Darilyn Nielsen. Hon ordnade en gång i Oviken en ekumenisk manifestation, för freden och vårt hotade klot. Där fanns som talare en jude, en muslim, en buddhist och en kristen präst. Själv var hon utklädd till en sörjande och gråtande Moder jord. Mycket dramatiskt. Så annorlunda behöver det förstås inte vara men det var ett tillfälle jag aldrig glömmer. Vad jag vill säga är, att man kan öppna kyrkan för mångfalden. Särskilt nu då många söker skydd hos oss.
En enkät skulle förstås kunna ha helt andra frågor, det här var bara ett förslag.
Britt Jakobsson
Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se
Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Tack Britt, vad spännande funderingar kring kyrkans roll, funktion och behov av ständig reflektion kring vad och hur vi gör. Dina frågor känns väldigt bra och det skulle vara roligt med ett samtal här i 321 an. Jag blev glad över Kents ord om hur han upplever att församlingen fungerar. Att kyrkan finns med där människor lever och rör sig är en grundläggande pusselbit och att gudstjänsterna och predikningarna känns livsnära likaså. Varför kommer så få då? Ja, det är en fråga som vi delar med kyrkor i hela västvärlden. Det gör inte att vi ska smita undan frågan, men kan ändå lyfta bort lite av bördan att det är just oss det är fel på. Vi pratar just nu om att lägga in samtalsmöjlighet med bön några vardagskvällar i månaden, som ett komplement till gudstjänsten som är på söndagen. Kanske någon hellre lägger en stund en kväll än en söndagsförmiddag, som bryter av hela dagen. Det som också ibland ställer till det är vilka som upplever sig som ”vi” med kyrkan. Ibland har jag en känsla av att många tänker att ”kyrkan” är de anställda, när det i grunden är alla som tillhör kyrkan. När man tänker ur det perspektivet så finns ju kyrkan med nästan överallt, det är bara inte så vi är vana att tänka. Vi som är anställda ska också vara ute och dela bygdens och människornas liv, samtidigt som vi har många saker vi är ålagda att göra som inte syns utåt. Öppenheten är även den en mycket viktig del i hur vi vill vara kyrka här där vi verkar, och jag hoppas att det är så människor upplever det. Kyrkans centrum är Jesus Kristus, och om man har den tryggheten är inte det viktiga att markera gränser utåt. Jag fortsätter gärna samtalet men är dålig på detta med sociala medier, så hör av dig om du vill prata mer, och välj form och forum? än en gång tack för ditt engagemang och resonemang! Vänliga hälsningar Kerstin Strömberg
Tack! Nu är samtalet redan igång, Vi behöver varandra alla vi som är utslängda på klotet för ett kort liv här. Med våra frågor och tankar.
Mycket bra inlägg om kyrkans dilemma idag.
Kan bara hoppas att dessa tankar sprides och diskuteras vidare även utanför sociala media. Skall gör ett försök på nästa församlingsråd här i Hackås.