Foto Kent Livendahl

Båtklubbens historia del 3… brev från grannar som inte gillar båthamnen!

Vid kommunens vattenverk har Hallens båtklubb ansvar för en småbåtshamn med nyrenoverad klubbstuga med altan, förråd, dass, välvårdat markområde, välskötta pirar och bryggor och har en intressant historia som undertecknad vill berätta. Hamnen har tillkommit och byggts upp under en tidsperiod av ca 35 år vilket betyder att det blir en lång historia uppdelat i många avsnitt. Tillkomsten har långt ifrån gått friktionsfritt, tvärtom har det vid många tillfällen gått ganska hett till med otrevliga brev fram och tillbaka och snack på byn bakom vissa personers rygg… med mera! Jag drar mig inte för att utnämna de personer, som envist jobbade så svetten lackade, ja både fysiskt och psykiskt, till hjältar! De såg till att småfolket med sina små ekor fick någonstans att vara vid den vackra Storsjön. Nu när allt är klart har alla, som vill, ett vackert område att besöka och använda till exempelvis bad och all möjlig annan rekreation! Vill du följa den här historien så är adressen www.321an.se Kanske den kommer ut i pappersformat så småningom? Här är avsnitt tre:

Klubben hade en mycket jobbig period i slutet av 80-talet, krångel med den lokala utvecklingsnämnden och båthamnens grannar. Först kom ett brev den 22 april 1989 med adress: Herr Sandberg 83001 HALLEN

I det framgår att brevet har föregåtts av snack på byn och sedan ett telefonsamtal med herr Sandberg (ordförande i Hallens Båtklubb och en av de drivande i båthamnsbygget). Brevskrivaren tycker att Sandberg vid tre tillfällen skrikit åt hen:”du skall inte springa i gårdarna och prata skit om mig…vill du mig något kan du komma hit”. Bäste Sandberg-hur ska jag tolka din vrede? Varför skulle jag komma till dig? Jag känner dig inte alls, vet inte hur du ser ut- varför skulle jag prata skit om dig?

Men vid närmare eftertanke kom jag på att ditt samtal måste haft samband med den nytillkomna båthamnen i vårt grannskap. Det kan ju hända att du har hört hur lite jag tycker om den, och mer än så, jag tycker att den är rentav ful och misslyckad bredvid Hallens kommuns vattenintag. Men så måste du väl ändå medge att jag som medborgare i Hallens kommun har den demokratiska rätten att inte bara yttra ovilja mot projektet, men även kunna höra mig för hur projektet kom till, hur man ser på själva utbyggnaden mm.

Brevet är fyllt av ovilja mot hela projektet men avslutas sålunda:

Avslutningsvis vill jag upprepa vad jag redan sagt till dig i telefon: jag har aldrig pratat med någon om din person förut. Fasthåller du vid ditt påstående, så bör du konfrontera mig med tredje part. Men jag föreslår att dagens tråkigheter inte borde fortsätta. Hallen är en liten by och jag är inte ute efter ovänskap.

Med vänliga hälsningar XXXXX”

Vidare tycker brevskrivaren att allt borde avgöras av ”folket på hemmaplan” alltså Hallens utvecklingsnämnd, Åre kommuns förlängda arm i ärendet. Svaret kom en månad senare av klubbens sekreterare Unoo Edström:

”Bästa XXXXX
Jag beklagar om tidigare kontakt i ärendet upprörde dig. Varje människa har sitt temperament och vi reagerar olika. Det var tråkigt att Dina synpunkter på båthamnen kom till oss genom hörsägen. Nog om detta.

Som Du väl känner till, har hallenbor sedan länge lagt till med sina båtar på den aktuella platsen. Långt före vattenverkets tillkomst för övrigt. Sjöregleringen gav platsen ett utsatt läge och för att ge visst skydd hade man på senare år skapat ett skydd genom stenpirar. Dessa var många gånger helt otillräckliga och de förtöjda båtarna utsattes för vind och vågor. Vid tillsynen av VA-verket hände därför ofta att, först Arne Johansson och senare Arne Svedin, larmade om kaos bland båtarna.

I akt och mening att skapa en vettig hamn och skapa ordning och reda nere vid sjön, bildades Hallens Båtklubb den 24 juli 1986. Hur detta utvecklats närmare genom kontakt med kommun och markägare, speglas i de bilagor som jag samtidigt sänder.

Arbetet har bedrivits helt ideellt och med begränsade personliga ekonomiska insatser. Den tid det råder lågvatten som tillåter arbete, är relativt kort. Allt detta medför att arbetet tyvärr blir utdraget över en längre tidsperiod. En byggarbetsplats är aldrig vacker, men det slutliga resultatet accepteras ofta. Som du ser har Hallens utvecklingsnämnd efter besiktning under 1988 funnit ”god ordning jämfört med tidigare förhållanden”, bland andra positiva synpunkter.

Det är alltså båtklubbens förhoppning, att arbetet skall ge ett prydligt resultat, som skall falla in i miljön på ett tillfredsställande sätt, att god ordning kommer att råda och att störningar för närboende inte skall förekomma. Vi tror att detta lättast sker i båtklubbens regi.

Med vänliga personliga hälsningar

Unoo Edström sekr.”

Svaret lugnade inte alls den närboende, snarare tvärtom! I ett långt brev uppdelat i två avsnitt, ett personligt som enbart handlade om att hen inte visste vem ”denne Sandberg” var och ett, där det beskrivs hur felaktig Edströms historiebeskrivning om båthamnen var. Tydligen hade det ändå vid ett tillfälle gått upp ett ljus om vem Sandberg var då han höll ett tal till prästen Karl-Olof Landbergs ära. Även så visste hen att ”Kent på posten” hade någon släktrelation till Sandberg. Sandberg var min svärfar och en period vikarierade jag på Posten åt ordinarie Karin Nilsson. Så allt rätt och riktigt!

Betvivlar inte att brevskrivaren verkligen tyckte att det var styggt (vilket det var) under byggnadstiden. Betvivlar dock att brevskrivaren visste hur rätt hen hade i sin avslutning av brevet: ”Så synd att hamnruinerna knappast kan åtgärdas och att det skulle behövas stora ansträngningar under kommande år för att få fram ett verkligt bra friluftscentrum. Men bollen ligger hos båtklubben och det kan ju hända, att vi alla, trots allt en vacker dag blir glatt överraskade av utvecklingen.”

Nästa brev kom den 9 augusti. I det berättar man hur det var innan hamnen kom till och hur det miljömässigt var förstört i sjön. Tex: ”Sjöbotten framför vår egendom är täckt med en tjock grå hinna-precis som i och utanför er hamn. Otrevliga vattenväxter har slagit rot och når vattenytan Vi sätter stort värde på den nordiska naturen i alla dess underbara yttringar. Den är förstörd framför vårt hus”

Svaret kom snabbt från klubbens sekreterare Unoo Edström:

”Först ett litet tillrättaläggande. Båtklubben bildades under 1986 men arbetet med hamnen påbörjades först under vintern 1987 efter ritningar upprättade 15 januari samma år. Därefter har arbeten med pirarna utförts vintern 1988 och 1989 (lågvattenperiod)).

Du har iakttagit bottenförändringar utanför er tomt-en grå hinna-och vattenväxter har slagit rot.

Förändringar av detta slag kan säkert ha flera orsaker. Jag vill endast nämna en mycket riklig algblomning 1988 och en ännu rikligare denna sommar i början av augusti. Temporärt kan naturligtvis störningar i form av uppgrumling av vattnet läggas byggnationen till last, men vi kan inte tänka oss bestående inverkan på botten eller vatten.

Materialet i pirarna utgörs av sten (eventuellt kan betongrörsbitar, tegel, järnrör mm) ha kommit att hamna bland massorna, men det material vi arbetat med är stenfyllning. För att mjuka upp intrycket har översta skiktet påförts jord för att möjliggöra grässådd. Den nivå det här är fråga om, ligger emellertid cirka en meter över högvattennivån.

Båtklubbens styrelse sätter värde på ert värnande om vår natur. Det är inte styrelsens avsikt att båthamnen skall störa miljön utan i stället komma att flyta väl in i landskapet.

Beträffande ordningen på området finner jag den nu avsevärt bättre än före båtklubbens tillkomst. Då fanns mycket i övrigt att önska vilket bidrog starkt till att båtklubben kom till. Området är dock fortfarande en byggplats. Kvarliggande material för fortsatt arbete finner jag i god ordning. Vår hamnfogde är Arne Johansson, som du känner väl, och jag är övertygad om att han gärna skall lyssna på de synpunkter du kan ha om du kontaktar honom.

Med vänliga hälsningar

Unoo Edström

Båtklubbens sekreterare

Klubben fortsatte envetet med stora ansträngningar att färdigställa hamnen och parterna försonades till slut när grannen såg att området blev mycket finare när allt var klart. Nu är det många som kan njuta av hamnen, inte bara båtägarna utan även folk i allmänhet.

I nästa nummer berättas att ytterligare en eldsjäl försvinner ur styrelsen, denna gång genom dödsfall och nya ledamöter väljs in i styrelsen. Och äntligen lyckas klubben få sina regleringspengar och lösa banklånet.

Skribent, fotograf
Telefon: 073-1821388

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se