Sverige ett brutalt klassamhälle?

Göran Therborn är en sociolog som sökte en svensk professur 1981 och fick den inte. Istället gav han sig ut i världen, blev professor i Nederländerna och är nu professor emeritus i Cambridge. Under sin bortovaro har han skrivit många böcker i ämnet och 2016 utkom på svenska ”Ojämlikhet dödar”, där han ger en översikt över de viktigaste dimensionerna av ojämlikhet. När Therborn lämnade Sverige stod jämlikheten på topp. När han nu är tillbaka och har deltagit i projektet ”Klass i Sverige” i samarbete med idéinstitutet Katalys, beskriver han sin känsla som ren chock. Det jämlika landet har blivit ett brutalt klassamhälle, sämst bland de nordiska länderna. Klyftan mellan superrika och fattiga har ökat enormt, det gäller alla områden inte bara ekonomi. Hälsa, livslängd, fritid, utbildning, rättssäkerhet. I den bok min text handlar om ”Kapitalet, överheten och alla vi andra” undersöker Therborn hur det gick till och vad som kan vänta i framtiden.

Jag befinner mig i en missmodig sinnesstämning i början av läsningen, då de politiska blocken unisont utropar sig till vinnare och allt tycks en röra, men snart övergår min känsla till ilska då det blir tydligt att ojämlikheten på intet sätt varit ödesbestämd utan följden av politiska beslut. Therborn kallar det den nyliberala motreformationen som cyniska eller naiva socialdemokratiska ledare deltog i eller i varje fall inte gjorde motstånd mot. Han nämner tre namn, Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Bengt Dennis som öppnade dörren för den nya samhällsutvecklingen. Feldt uttryckte rent förakt för rörelsens aktivister och klyftan mellan ledare och väljare vidgades. Ledorden blev effektivitet, lönsamhet och konkurrens och tron på marknadskrafterna betonades. Privatiseringar av det offentliga inleddes. LO hoppades att vinsterna skulle gå till investeringar, vilket visade sig fel. De gick till börsen. Makt, pengar och status till ägarna. New Public Management skulle genomsyra samhällets alla områden, hela den offentliga sektorn inklusive skolan, där även de minsta barnen skulle skolas till entreprenörer. Valfrihet! var och är stridsropet. Är det bättre för en åldring att välja mellan hundra företag än att kunna lita på en bra hemtjänst? Sådana självklara frågor ställdes inte. Ideologisk valfrihet tvingades fram i kommunerna. Svenskarna blev världens mest skuldsatta folk näst japanerna när lånetaket togs bort. Pensionssystemet blev en jaktmark för skojare men man kan inte enas om att ändra det. Välfärden givetvis en kassako för kapitalet och enorm rikedom för ett fåtal men marknadisering av skolan en katastrof. När en vinstbegränsning föreslogs, var SD först positiva men blev uppköpta av vårdföretagen.

Med tiden faller alla skandaler i glömska. Göran Therborn friskar upp minnet. Carema som krisade, bytte namn till Vardaga och såldes igen. Engelska skolan, Kunskapsskolan, Academedia ger glädjebetyg. John Bauer i konkurs. Korruptionen ökade i vårt förr så hederliga land. Sjöfartsverket gjorde upp inköp av helikoptrar på förhand. Har något ansvar utkrävts? Nej. Macchiariniaffären. Ansvar? Nej. Någon avgår och en fallskärm utvecklar sig. Ännu pågående och utan jämförelse störst är skandalen med Nya Karolinska, ett bygge som tar mer skattepengar än försvarsbudgeten och ger internationell uppmärksamhet. Braskande rubriker och just idag försvarar sig sjukhusdirektören: ”Jag kan inte föreställa mig att det är jäv”. Alliansen ansvarig. Under valkampanjen har alliansen styrt intresset över till integration som framställs som ett vida större problem än skattesmitning och nyliberalismens havererade projekt. Nu gäller det att nyanlända börjar jobba med lägsta möjliga löner.

Göran Therborn är inte speciellt optimistisk om framtiden. Möjligen kan professionen, läkare och sjuksköterskor på Karolinska och andra sjukhus gå samman och erbjuda en motkraft. För att förhindra en konfrontation försöker kapitalet splittra kollegialiteten genom att erbjuda några att bli chefer med särskilda förmåner. Therborn tar inte upp att redan synliga klimatkatastrofer knappast går att motverka i det nuvarande ekonomiska systemet, där vinsten

är det allt överskuggande. Vad ska vi hoppas på? För att inte sluta i total pessimism vill jag önska fram en stark och grön vänstervåg.

Göran Therborn     Kapitalet, överheten och alla vi andra      Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.