Ingmar Bergman – både stor och liten

En verkligt kulturell krönika exklusivt för 321an, signerad Britt Jakobsson
Varsågoda, läs, begrunda och kommentera gärna/red

Vem tänker du på om jag säger Gentleman? Det var Ingmar Bergman som fick frågan och svaret kom prompt: Max von Sydow. Jag har ingen invändning.

Han har varit osynlig länge men nu ser jag hans sammanbitna ansikte i Jan Troells ”Utvandrarna” och ”Det sjunde inseglet”, Bergmans försök att hantera sin dödsskräck.

Kan vi anse att Ingmar Bergman själv var en Gentleman? Jag säger nej på det. Säkert kunde han uppföra sig som en sådan i sammanhang som passade honom men efter att ha sett dokumentären om hans hushållerska, tycker jag inte alls han lever upp till epitetet. Bergman behövde tydligen någon att hunsa med för att känna ett övertag och hans kontrollbehov verkar direkt sjukligt. Maten skulle serveras på minuten för att inte säga sekunden, ingen mån åt något håll och sängen bäddas med linjal. När den trogna Anita Haglöf efter åtta år som slav inte orkade längre och blev sjuk, var hon inte vatten värd. Hon ringde för att höra hur det ordnat sig med ny hjälp och fick reaktionen: ”Var det något mer du ville?” Och så luren på. I efterhand konstaterar Anita Haglöf att de stora männen på Dramaten, där hon började i receptionen, såg henne som en obetydlig människa. En korkad piga.

Ingmar Bergman var en stor konstnär men en liten människa, blir min slutsats. Hans gode vän Erland Josephsson åldrades med större ödmjukhet och värdighet. Ingen av Ingmar Bergmans stjärnor har kritiserat honom utan öst på med beundran. Det kan jag sätta ett frågetecken för. Katinka Faragó, hans scripta och producent, som sommarpratade nyss, hade en nykter syn på geniet Bergman. Hon satte sig antagligen tidigt i respekt och lät sig inte hunsas.

Jag identifierar några verkliga gentlemen här, vilka samtidigt var eller är stora konstnärer.

Gösta Ekman. Hans pappa Hasse reducerade sig själv till ett bindestreck mellan Gösta d.ä, och Gösta d.y. Vår tids Gösta Ekman hittade sin egen nisch i giftermålet mellan komik och tragik, en clown på en oerhört mycket högre nivå än alla ståuppare som finns.

Hasse & Tage, alla gånger både gentlemen och enastående konstnärer.

Som nu levande håller Henrik Dorsin på att arbeta sig upp till en höjdarposition som komiker. Antagligen är han också en gentleman. Fler förslag?

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.