Solveig Vidarsdotters nya spänningsroman recenseras av Britt Jakobsson

En dimmig och råkall majmorgon år 2006 föds en renkalv på en snöfläckad fjällsluttning nära Gäddede i nordvästra Jämtland. Den hinner knappt resa sig och treva efter vajans spenar förrän den blir moderlös.

Så börjar Solveig Vidarsdotters deckare ”Nässelvrede”, den andra i en serie författaren kallar ”Gäddede noir”. Vi kommer senare att återse kalven som ”Zlatan”, samepojken Clemens Varras tamren och kelgris.

Närpoliserna Ingrid Kvarnberg och Erland Skogmo, kända från ”Isvittring” har ännu inte drabbats av någon trasslig omorganisation, utan rycker snabbt ut när en död kropp påträffats i ett sommarstugeområde några mil nordväst om Gäddede. Det är den 7 juli, högsommarvärme och Ingrid har just börjat sin semester med att träna flugfiske. Korta kapitel med upprörande innehåll triggar läsaren att hastigt vända blad och fortsätta. Offrets unga hustru som ringt 112 är svårt bakfull och hela brottsplatsen i oreda och förfall. Den döde blir genast igenkänd som den moderate oppositionsledaren Sören Olofsson och det framgår att i princip alla, behöriga och obehöriga, som samlats på något sätt har en relation till varandra, ett glesbygdsfenomen som i vissa fall kan innebära jäv. Även om rättsmedicin är bortrationaliserat under semestern flyter samarbetet på bra, med tekniker, ambulans, förhör, häktning av den misstänkta Natalie och planerad transport till Östersund. Så kommer nästa katastrof, Ingrids väninna Linda ringer gråtande och berättar att en olycka skett på skjutbanan. Ännu en politiker är död, ledaren för det uppstickande lokalpartiet Aktiv Demokrati, Oskar Karlsson har vådaskjutits av sin dotter Marita. Ingrid drar igång blåljus och sirener.

Nu är hela bygden på något sätt inblandad och läsaren tänker i schabloner, det är alltid den man minst misstänker… De två dödsfallen känns ett tag lätta att klara upp men det är förstås ett villospår. Ortsborna hoppas i det längsta att mördaren ”inte är någon härifrån…” Trovärdigheten ska öka genom lokala markörer som Simonssons affär, avstånd, bynamn och att ge poliserna sammansatta personligheter men det blir samtidigt problematiskt när hela samhället exponeras som en obehaglig och våldsam plats. Att associeras med myggplåga och fördomar mellan samer och svenskar är väl överkomligt, men Swingersklubb, sjukligt och våldsamt sex känns inte helt okej. Författaren friskriver sig i ett efterord, allt är ju bara påhitt! Ann-Marie Wikander använde byarna norr om Strömsund och tiden vid förra sekelskiftet som bakgrund till sina böcker om Sigrid. Även om Solveig Vidarsdotter överdriver otryggheten och avståndet mellan människorna, måste man konstatera att materiellt välstånd inte gjort folk lyckligare. Fanny en av huvudpersonerna i ”Nässelvrede” har som det heter på nyspråk, en intellektuell funktionsnedsättning. Samma hade Märit i Ing-Marie Erikssons bok med samma namn som hon blev dömd för. Författaren var glad att Sikåsborna läste och var kritiska men de var så lättsårade, säger hon och betonar att hon bara skrev sin sanning. Vidarsdotter gör tvärtom men frågan är om Gäddedeborna är odelat förtjusta över berömmelsen. Som spänningsroman ett gott hantverk av Solveig Vidarsdotter.

Solveig Vidarsdotter Nässelvrede Lind & Co.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.