Nationalism-historik-god och ond

Om du missade sista programmet i serien ”Idévärlden” så ta besväret att se det på Svt.play. Det handlade om Nationalismen och mycket som varit oklart för mig blev mycket tydligare. Sven-Eric Liedman drog det historiska skeendet och lade fram sin teori. Nationalismen föddes så sent som efter franska revolutionen 1789, då folket, medborgarna blev en maktfaktor efter dynastierna och ”konungar av Guds nåde”. Liedmans huvudtes var att nationalismen har både en god och en ond sida. Symbol = ett Janusansikte. Om inte nationalstaterna skapats hade inte rösträtten och demokratin kunnat växa fram.

Den goda nationalismen har med gemenskap, språk, kultur och igenkännande att göra. Alla som befinner sig inom ett visst territorium är medborgare.
Den onda, som ofta opererar på ett dolt och därför farligt sätt, hävdar istället att det handlar om blodet, en viss ras. Vi minns nazisternas tal om den rena tyska, ariska rasen, känslan att vara förmer. Då är man på det sluttande planet och i värsta fall beredd att gå i krig eller utplåna alla som inte räknas. Tyskarna hade sin metod att steg för steg demonisera judarna och så småningom var en majoritet övertygad om att de inte förtjänade att leva. Det känns egendomligt att det faktiskt kunde gå till så men vi vet ju sanningen. Liedman född 1939 fick sin nationella uppfostran genom Nils Holgersson och som skåning blev hans tillhörighet bekräftad när Akka tog vägen över hans hemby.

Katarina Barrling och Lars Trägårdh opponerade men inte särskilt starkt. Det blev en saktmodig diskussion om skillnaden mellan nationalism och internationalism, den senare historiskt knuten till arbetarrörelsen, FN:s svaga ställning och EU som inte lyckas skapa någon legitimitet för gemensamma beslut. Slutsatsen blev att det nu saknas en tydlig berättelse om samhället från politikernas sida. Internationalismens grundtanke var solidaritet men har istället kommit att handla om varor = globalisering. Bra för dem som tjänar på det men det är en liten elit och arbetarna är förlorare. En önskedröm vore en blandning av nationalism och internationalism i den gamla goda bemärkelsen. I den goda nationalismen finns en tillit till statens institutioner. Den fanns tills nyligen i Sverige. Jag tänker på Skatteverket, Fastighetsverket, Riksrevisionen och Rättsväsendet och de skandaler som sakta men säkert rubbar tilltron till myndigheterna.

Jag kommer att sakna Idévärlden och programledaren Eric Schüldt som var bra utom i det avsnitt som handlade om Kapitalismen.

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.