Livet av Åsa Moberg

Det var den 22 juli 2015, en vanlig dag då Åsa Moberg hade tid hos tandhygienisten, när hennes bror ringde och berättade att deras pappa dött. Under den långa tid då fadern varit döende hade hon själv, snart 70, börjat fundera på att skriva något om sitt liv.

Åsa Moberg berättar inte i kronologisk ordning utan utgår från vad hon minns just den dagen hon skriver. Hon skulle vilja skriva som Ernest Hemingway, ”så där enkelt så man kan tro det är ett brev till en kompis”. Den stilen lyckas hon rätt bra med.

Åsa Moberg fick som hon själv säger, en borgerlig kvalitetsuppfostran och den försökte hon länge aktivt göra sig av med, lyckligtvis utan att riktigt lyckas tycker jag som läsare. I hemmet var inställningen att bildning och utbildning var det absolut viktigaste och statusprylar som bil och sommarställe valdes bort till förmån för kulturkonsumtion. Under tonårstiden slutade Åsa både att spela, lyssna till klassisk musik, inte ens böcker intresserade henne. Föräldrarna, far jurist, mor sångpedagog, oroade sig och spådde en dyster framtid utan möjlighet till försörjning för dottern. En ren katastrof ur deras synpunkt inträffade när Åsa som 16-åring slutade gymnasiet och flyttade ihop med den dubbelt så gamle fotografen Tor-Ivan Odulf i ett omodernt kulturhus i Vitabergsparken. I ett nyförälskat romantiskt skimmer kan möjligen utedass och brist på rinnande vatten vara uthärdligt men det visade sig vara just den standard som Åsa Moberg frivilligt valde under många år framåt. Föräldrarna, särskilt pappan som hon stod närmast, fortsatte trots upproret att ge henne materiellt stöd i alla lägen och speciellt allt som gällde någon form av utbildning. Textilkonstnär tänkte hon sig ett tag och pappa betalade. Det viktigaste Åsa Moberg ärvde av föräldrarna var kanske samhällsintresset och förmågan att uttrycka åsikter. Den klassiska bildningen, förnekad och föraktad, fanns i botten som en grund och vägde så småningom tyngre än universitetsexamina. Det talas ofta om betydelsen att bli sedd. Det blev Åsa Moberg, tidigt av pappan som förutspådde en stor konstnär och senare Tor-Ivan som ansåg henne vara ett geni. Dock tyckte han att hon skulle måla, eftersom han ville vara ensam författare i familjen.

En avgörande händelse var hennes reaktion på en artikel av giganten Gunnar Myrdal i DN. Han raljerade får man väl anta om ungdomarnas demonstrationer mot Vietnamnkriget och föreslog att de istället för att skrika skulle åka dit och kriga tillsammans med FNL. Det blev Åsas första krönika på Aftonbladets kultursida och början till ett långt skrivande där. Händelsen finns beskriven i en dagboksanteckning om besöket på DN, där hon blev avvisad. Meningen ”Med åldern följer en viss andlig förslumning” tyckte de speciellt illa om även om de höll med. På Aftonbladet beskyddades Åsa av Karl Vennberg men mötte avund och förakt  från centralredaktionen. Hon var nämligen ingen riktig journalist, ansåg man. Intressant att jämföra med Agneta Pleijels erfarenheter från Aftonbladet, beskrivna i hennes ”Doften av en man”.

Männen i Åsa Mobergs liv är ett intressant kapitel. De utgör inget enskilt sådant utan finns genomgående i berättelsen. Tor-Ivan, den första kärleken är för mig något av ett mysterium. Jämställd och kärleksfull i teorin men knappast i handling. Hur kunde Åsa som just kastat av sig det borgerliga familjeoket snällt inordna sig i en nästan slavliknande relation? Hon släpade ensam med allt det praktiska i alla de avlägset belägna och omoderna boningar som de flyttade till under sitt 24-åriga samboende och tog det med största jämnmod. Efter Tjernobyl gick flytten långt bort för att undgå eventuell strålning från Forsmark. Sista gången till en osannolik stuga på ön Lekholmen i Dalarna. Där bodde Åsa också med Adam, som hon översatte Simone de Beauvoir tillsammans med och hade ett helvete för att få vården att förstå sig på hans bipolära sjukdom. Psykiatrin och kärnkraften har varit Åsa Mobergs huvudteman och mest imponerad är jag av hennes bok ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”. I backspegeln ser hon med ödmjukhet och lätt resignation på sin egen påverkan i samhällsutvecklingen. Kalhyggen ville hon förbjuda till sossarnas förargelse. Makten hade stöd av Naturvårdsverket som välsignade DDT och hormoslyr. Hennes åsikter om narkotika passade inte det parti som hon ändå anslöt sig till. Bokstavsvänstern och revolutionsromantik var inget hon vurmade för. Samhällsförändringar bör ske långsamt. Min reflektion efter läsningen blir att socialdemokraterna har mycket att reda ut och ta avstånd ifrån. Jag tänker på deras fula sätt att hålla sina begåvade och starka kvinnor åt sidan och IB-affären har jag inte hört någon be om ursäkt för. Åsa Moberg hade en princip som visade sig i förhållandet till Adam Inczèdy-Gombos och Tor-Ivans demente far: ”Man överger inte sin närmaste”. Efter ett liv som frilans är Åsa Moberg nu pensionär och förordar baslön.

Åsa Moberg      Livet      Natur & Kultur

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Trafikverket anordnar åtgärdsvalsstudie för tätorten Hallen

    Trafikverket kommer den 7/5 kl 9-14 att bjuda in myndigheter, organisationer, föreningar och företag som är berörda av trafiksituationen som kan vara med och bidra till lösningar för Hallen Studien […]

  • Musikkväll med Niklas & Reneé

    Fantastisk musik, mycket folk, bra stämning … Kort sagt en underbar kväll, den på Mötesplats Oviken förra fredagen då det arrangerades en mycket uppskattad musikunderhållning med artisterna och syskonparet ”Niklas […]

  • Mot ny Vår

    Dörren till april är på väg att öppnas och sedan står det inte på förrän det är vår på riktigt och utan att vi vet ordet av så är det […]

  • Trollingen blir SM-deltävling

    I år blir Storsjötrollingen en deltävling i SM och den 28 mars var det uppstartsmöte för den 19e upplagan. Storsjötrollingen är en vitt känd och mycket populär fisketävling som i […]