
Läget i landet – Po Tidholm
Offentliga personer bör tänka sig för vad de säger. Varje gång jag såg Anna Kinberg Batra erinrade jag mig hennes ”Stockholmare är smartare än lantisar.. med tillägget ”det vet ju alla!” Hon blev aldrig av med det. Po Tidholm citerar Reinfeldt i sin bok ”Läget i landet” då statsministern på ett toppmöte i Davos yttrade följande …”we used to have people, farmers, in the countryside – but that was 150 years ago.” Vi som bor på landet fanns inte med i den bild av Sverige Reinfeldt ville förmedla.
Po Tidholm citerar lite längre fram en pr-konsult: ”Det som är negativt beskrivet, det kan inte utvecklas.” Vad kan han ha menat med det, undrar Tidholm. Jag tror det handlar om varumärket. Det viktiga är inte den faktiska verkligheten utan hur den beskrivs. Eftersom EU-inträdet gjorde att regionalpolitik blev förbjuden och kommunerna fick börja konkurrera med varandra om inflyttare, investeringar och turister, drivs de att överdriva sina fördelar. Om man ska överleva på en marknad kan man inte tala om svårigheter och brister.
I 89 korta stycken utvecklar Po Tidholm landsbygdens situation och hur vi hamnade här utan särskilt mycket diskussion. Det är en anspråkslös och viktig bok som förtjänar stor uppmärksamhet, eftersom så litet skrivs om Sverige och dess landsbygd i synnerhet. Det kostar pengar att resa runt och bo på hotell, stipendier ges företrädesvis till utlandsreportage. Efter Göran Palms ”Sverige – en vintersaga” har inte mycket utgivits och Palm hade stora problem att finansiera projektet, Under uppbyggnaden av folkhemmet var den bärande idén att alla skulle ha ungefär samma samhällsservice. Gradvis monterades det offentligas närvaro på landsbygden ner och staden blev norm, vilket gjorde att avvikarna, lantisarna, blev stigmatiserade. Vi betraktas som mindre flexibla, mindre vetande och helt enkelt lite bakom. Det var ju det Batra så oförblommerat uttryckte. Nedlåtande och förolämpande beteckningar som ”skräpyta” får passera. Till resten av landet räknas också mindre städer som Gävle och Kalmar. Storstad och landsbygd, varandras motsatser. De politiska partierna har inget större intresse att gripa in, eftersom hela övre Norrland bara har 10% av väljarna. Marknadens logik gäller över hela linjen. Tidningarnas lokalkontor läggs ner och vårdföretagen väljer självklart områden med friska patienter. New Public Management har länge varit ledstjärnan för alla politiska partier inklusive socialdemokraterna och då blir landsbygden förlorare. Samhällsansvar har försvunnit. Under apoteksmonopolets tid fördelades vinster och förluster på ett någorlunda rättvist sätt. Den gängse retoriken lyder nu, allt som satsas i Norrland är bidrag medan det söderut handlar om investeringar. Ett exempel är Botniabanan som ansetts allmänt olönsam medan det talats mindre kritiskt om den skandalösa tunneln genom Hallandsåsen. Landsbygden och Norrland i synnerhet har inte många uppbackare. Po Tidholm är en sådan. Han ser inte som sin uppgift att hitta lösningar men föreslår ändå på slutet några möjligheter. En rejäl skattereform. Högre skatter på produktion och miljöförstörande verksamheter. Lägre på arbete. Kanske medborgarlön på landsbygden. Det finns givetvis positiva exempel på byar som börjat leva på grund av eldsjälar men det är strukturerna som måste ändras, säger Po Tidholm. Och då krävs politisk samling och vilja.
Po Tidholm
Läget i landet
Teg Publishing

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Vad tycker du?