
Daniel Barenboim bygger broar med musik
Natten efter terrorattacken på Drottninggatan låg jag och lyssnade på radion, jag har alltid P1 inställd. Till min förvåning kände jag inte igen rösterna. Istället för de vanliga, vänliga och för nattprogrammet passande progamledarna kom hurtiga P3-röster och popmusik spelades mellan pratet. Jag känner dem inte men anser det var helt fel av Sveriges radio att omdisponera personalen på det sättet just den natten. Min favorit är Joar Bendjelloul men det finns också andra som hade passat bättre att lotsa lyssnaren genom en sömnlös natt tillsammans med stillsam klassisk musik.
Vad uttrycker en röst? Personligheten förstås och även personens känsloläge. Anders Ygeman är alltid saklig och ganska torr, nu talade han halvviskande och tonlöst. Anna Kinberg Batra hade samma tonfall som vanligt. Isabella Lövin lågmäld och berörd. Kronprinsessan Victoria svarade tillkämpat med ett ord på frågan, hur ska vi gå vidare efter det här: Tillsammans.
Terrorforskaren Hans Brun såg ut och talade som vanligt. Han var inte överraskad och förklarade pedagogiskt hur terroristerna tänker. Alla partiledarna talade om samling, enighet och att stå emot våldet genom att inte visa rädsla. Stefan Löfven fyllde uppfyllde sin roll som statsminister med en blandning av beslutsamhet och empati i rösten.
Röstläge och retorik må vara viktig. Särskild beundran känner jag för dem som gör något riktigt konkret för världsfreden. Det gör maestro Daniel Barenboim med sin West Eastern Divan Orchestra med musiker från Israel, Palestina och olika arabländer. Den som är i Stockholm den 28 april kan höra honom samtala med DN:s kulturchef Björn Wiman om sin musikaliska brobyggande process. I Kulturhuset 11-13, medlemmar ur orkestern finns också med.

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.
Vad tycker du?