Bokrecension: “Bara jag vet vem jag är”

“Men om min grotta inte rymmer så många glömda saker…”, säger Sture Bergwall aningslöst till Lars-Inge Svartenbrandt, en av de första han träffar på Säters rättspsykiatriska anstalt. Genom en lyckad terapi hade Svarten förvandlats från farlig brottsling till fridsam konstnär. Det skulle visa sig att båda hade fel. Bergwall som var dömd för otukt och bankrån till sluten psykiatrisk vård, blev ett perfekt fall som kunde bekräfta den terapiform som odlades på Säter och förväntades höja deras status. Svartenbrandt rånade genast en bank när han blev fri och hur det gick för Säter och Sture Bergwall vet vi genom Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare. Nu har Sture skrivit sin egen berättelse på 575 sidor, en drabbande och ibland fasansfull läsning.

Flera starka krafter var verksamma i dramat som blev tidernas största rättsskandal. Säter med Margit Norell som ikonisk handledare för läkare och psykologer, sökte bevis för objektrelationsteorin, att barndomstrauma återupprepas i vuxen ålder. Rättsväsendets motiv var att klara upp brott och Sture Bergwall som erkände på löpande band var ett fynd. Sture var i desperat behov av narkotika samtidigt som han sökte tillhörighet. Därmed blev han fast i en ond cirkel. Han fick alla önskade preparat till priset att han gick i regressionsterapi, som bygger på åtkomst av gömda barndomsminnen och deras samband med våldsbrott i vuxen ålder. Vid ankomsten till Säter bad Sture Bergwall om ett anteckningsblock, kanske tack vare det presenterar han en självbiografi som både är kronologisk och flytande. Perspektiv ger personalens journalanteckningar. Hans egna är strukturerade i räknade dagar, från Dag 71 till Dag 2367. Varje år har sitt eget kapitel och Del 2 börjar när Sture efter sju års isolering får ett brev från Hannes Råstam. Journalisten som gjort dokumentärer om falska erkännanden, kommer åt att läsa dokument och titta på videoinspelningar från vallningarna. “Det jag ser är en narkotikapåverkad person som inte verkar veta någonting.” Sture säger snart att han inte begått morden och berättar att han inte förmådde slita sig loss från terapierna. Ju mer han berättade, desto mer beroendeframkallade bensodiazepiner serverades. Stesolid, Xanor, Rohypnol, fri tillgång, aldrig nykter. Vill du ha? Ta en Xanor till kaffet! Det som tolkades som multipla personligheter och framgång i terapin var biverkningar av medicinerna. Hur klarade du sju års isolering? frågade Råstam. Bergwalls bok ger svar. Stenhårda rutiner. Trettiotre varv i rastgården. Korsord. Radions P1 och TV-nyheter. Bergwall behöll och utvecklade en intellektuell skärpa.

Dramats rollista är lång och alla står med titlar i slutet. I mängden behandlingspersonal har Birgitta Ståhle en huvudroll. Medias frontfigur var kriminalreportern Jan Gubb Stigson. Rättens team: den kategoriske åklagaren Christer van der Kwast, polisen Seppo Penttinen och advokaten Claes Borgström, som utmärkte sig genom att hålla med åklagaren. Skyldig. Minnesexperten Sven-Åke Christiansson har också en stor roll. Stures känslor för Birgitta Ståhle och Claes Borgström ändrar sig under tiden. Han är först känslomässigt beroende av psykologen, därefter blir han rädd. Claes Borgström kändes först som ett hopp, sedan blev han en svikare. När Bergwall sätter stopp för nya utredningar, blir han övertalad av Borgström.

Sture Bergwall undrar själv hur han samtidigt kunde vara en morbid mördare som åt sina offers kroppsdelar och fritt få resa till Stockholm för att inhämta information om lämpliga mord som han skulle kunna erkänna. Mest plågsam och sorglig läsning är avsnittet som ledde fram till åtta morddomar. Terapierna, självmordsförsök och samarbetet mellan psykiatrin och polisen. Advokaten Thomas Olsson tog sig an fallet utan betalning och begärde resning vilket gjorde Sture Bergwall till en fri man i februari 2014. Slut på historien? Nej, många frågor återstår. Hur tänker man numera på Säter? De har manipulerat, drogat och förlett sin patient. Hannes Råstam trodde att de skulle få plikta. Hur kunde fallet få kosta så svindlande summor? Borgström fakturerade miljonbelopp och varje “framgång” firades med festmiddagar. En sjö tömdes i jakt på ett norskt offer. Bara för att nämna något. Boken är inget försvarstal. Trots försoning med familjen lever Sture Bergwall med skuld, skam och självförakt. Fallet Johan Asplund försökte han komma ifrån genom att erkänna ett annat lämpligt mord. På Bergwalls sida ställer sig rättspsykiatern Anna Dåderman som i en inlaga till resningsansökan talade om ett mänskligt lidande utan motstycke. Många men inte alla är överens om att fallet är en ohygglig vårdskandal och ett rättsligt haveri. Sture Bergwalls bok, på hög litterär nivå, är en viktig pusselbit och de intresserade bör också läsa Hannes Råstam. Författaren njuter nu av det enkla livet i frihet.

Sture Bergwall

Bara jag vet vem jag är

Forum

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an