Foto svenskakyrkan.se

Bara några få överlevare kvar från Förintelsen!

Den 27 januari 1945 befriades dödslägret Auschwitz av amerikanarna. Det har därefter blivit ett datum då man uppmärksammar alla som arbetar mot intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Av överlevarna från Förintelsen finns nu bara en handfull kvar i livet. Hédi Fried, Livia Fränkel och Emmerich Rooth berättar fortfarande i skolorna om sina hemska minnen. När Hédi Fried intervjuades i DN Lördag ville hon framhålla en viktig sak. Att tyskarna lyckades så bra med Förintelsen berodde på deras försåtliga sätt att gå till väga. De tog steg för steg, man kunde aldrig gissa vad som skulle ske härnäst. Så sa Hédi Fried som menar att det absolut kan hända också i vår tid. Det är ännu lättare nu än då. Då hade man bokföring, judar, icke-judar och ett ”J” i passet. Nu kan man titta i datorn, ettor, nollor – alla nollor ska dö, alla ettor grå fria. Mycket enklare.

Ju längre tiden går, desto mindre kunskap om Förintelsen. Minnet är kort. Nu har tredje generationens överlevare d.v.s. överlevarnas barnbarn bildat en förening, Zikaron, och ungdomarna är ute och berättar om sina mor- och farföräldrars öden för högstadie- och gymnasieelever. Nadine Gerson och Adina Krantz är två som står i spetsen. För att boka föreläsning eller anmäla intresse att bli en föreläsare finns hemsidan www.zikaron.se.

Norge tar också strid mot glömskan med boken ”Det största brottet. Offer och gärningsmän i den norska Förintelsen“. Journalisten Marte Michelet har skrivit den och blev belönad med Norges motsvarighet till Augustpriset. Det finns också en barnbok, ”Lägret”, skapad av danskarna Oscar K. & Dorte Karrebaek som handlar om en grupp barn som har sommarlov och ska åka på läger. Rätt snart förstår man vilket slags läger det är frågan om och bilderna är chockerande och hemska. Jag brukar säga att man kan låta boken ligga framme i miljöer för något äldre barn, inte förskolan. När de ställer frågor, kan man berätta.

En ung man, f d nazist, fick igår i TV frågan vad som skulle ha kunnat hindra honom att gå med. ”Jag tror det hade räckt med en kram, eller att någon lyssnat på mig.”

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an
Annonsera på 321an