Bokrecension: Emma Zorn biografi

Man lär sig mycket av att läsa biografier. Om gångna tider, om människor, hur de tänkte och handlade. De som skriver dem använder brev och dagböcker och då inställer sig frågan: vem, vilka tar sig tid att skriva riktiga brev och dagböcker nuförtiden? Visserligen lagrar NSA och FRA allt vad vi skriver och säger men är det så värdefullt att det blir grundmaterial till biografier? Jag tvivlar men gläds att ännu så länge kommer intressanta levnadsteckningar. En sådan är Emma Zorn av Birgitta Sandström. Emma framträder här som en egen personlighet, med stark vilja och handlingskraft, inte bara som byggare av nationalmonumentet Anders Zorn, Zorngården och samlingarna i Mora.

Emma Zorn föddes 1860 i en judisk överklassfamilj i Stockholm och var jämngammal med Anders, som hon träffade då de båda var i tjugoårsåldern i samband med ett uppdrag. Anders Zorn skulle måla porträtt av hennes treårige systerson Nils Geber. Gossen var besvärlig och ”moster Emma” tillkallades för att hålla honom i styr. Det var deras första möte och upptakten till en livslång relation. Anders Zorn kom från ett enkelt hem i Mora, oäkta son till bryggaren Leonard Zorn och Grudd Anna Andersdotter som Zorn sedan alltid kallade Mona och som var en mycket viktig person i hans liv. Det var egentligen ingen skillnad på hur släkten i Mora och familjen Lamm fungerade inbördes, båda präglades av stark sammanhållning, ekonomiskt ansvarstagande och massor av traditioner. Boken är rikt illustrerad med foton och naturligtvis reproduktioner av målningar. Mona står med en stickning i handen i ett fint foto med sonen. En kvinna skulle aldrig vara sysslolös och stickningen hängde med var hon gick eller stod.   Anders reste ut i världen för att måla och inspireras, Emma var hårt hållen och som ogift kvinna omyndig. Breven lästes och kommenterades av mamman Henriette och hölls strängt hemliga för storebrodern som var familjens överhuvud. Så gick flera år innan paret kunde eklatera sin förlovning och gifta sig. Som alla vet blev livet med Anders Zorn ingen dans på rosor och Emma fick god användning för sin envishet och uthållighet i livet med den store konstnären. Hemmet i Mora, senare kallat Zorngården, styrdes med fast hand av Emma och var mest hela tiden befolkat av gäster. Tidens kungligheter blev goda vänner, särskilt Prins Eugen var en trägen gäst. Emma och Anders gjorde varje år resor ut världen och seglade tillsammans med tidens kulturpersonligheter. Paret fick inga gemensamma barn men Anders spred väl sina gener i vänkretsen och bland modellerna. Hans eskapader eller skvaller tar ingen stor plats, det är Emmas liv som är huvudtemat. Hennes generositet med makens miljoner och insatser för hembygd och människor i Mora är enastående och imponerande. Om ni inte redan varit på Zorngården i Mora kommer ni att bli inspirerade efter läsningen av boken om Emma.

Författare: Birgitta Sandström

Titel: Emma Zorn

Förlag: Norstedts

Britt Jakobsson

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.