BRITT recenserar Ekerwald

”Det var så roligt att leva med Sigrid.”

Omslagets Shakespearecitat och en teckning av renässanskonstnären Albrecht Dürer väcker läsarens förväntningar på innehållet. Bildning, spiritualitet, kultur och förfining måste rymmas inom dessa pärmar… Så är det också. Carl-Göran Ekerwald berättar att han gärna tar rollen som middagstalare, alltid hittar han något lyckat citat ur sin stora beläsenhet eller en anekdot som knyter an till värdinnan och ställer henne i ett förklarat ljus. Det skulle kunna bekräfta vad författaren självkritiskt påstår, att han är en ytlig person, en Stenbock som har svårt att ta någonting på allvar. Det är inte bilden läsaren får av Kom, madame, fru, till formen dagboksanteckningar, essäer, samtal och brev mellan författaren och Sigrid Kahle som avled den 31 december 2013. 1288 dagar och nätter fick de tillsammans och det är vad boken handlar om.

Vad är kärlek? Märta Tikkanen skrev en diktsvit, Århundradets kärlekssaga, vacker poesi men mer som ett medberoende. Carl-Göran och Sigrid är två autonoma personligheter som möts sent och inte har någon tid att förspilla. Trolovningen sker per telefon och uttalas med eftertryck: ”Så är det nu mellan oss, bara döden kan skilja oss två.” I efterhand söker författaren spåra tecknen på att någon osynlig hand, förde dem som skulle bli älskande, samman. ”Att vilja sitt öde – trots allt”, titeln på hennes andra memoardel, indikerar att Sigrid tänkte sig att livet faktiskt är utstakat. ”Jag är utsedd att vaka över honom och föra honom i land.”

Så mycket som de hade gemensamt, så många beröringspunkter, borde de ha träffats långt tidigare men först när Carl-Göran Ekerwald för att bryta isoleringen efter hustruns död bjöd på fest till Eric Hermelins ära, hamnade författaren och islamkännaren Sigrid Kahle på gästlistan. Deras aptit på läsning är enorm och omfattar ett brett spektrum. Bibeln naturligtvis och Koranen, de persiska poeterna, Rumi, Sadi och Hafiz, Olav H. Hauge, Ekelund, Goethe, Tolstoj, Grass, Swedenborg, alla är deras följeslagare och närvarande i de intellektuella samtalen. Av ryssarna gillar de Gogol bäst, i hans sällskap blir de alltid på gott humör! De slukar hela Knausgård och kan inte invänta översättningen på sista delen utan läser den med större behållning på norska. Sofi Oksanen är Sigrids favorit bland de unga. Vem drar lakan och manglar nuförtiden? Det gjorde paret Ekerwald-Kahle mellan resor och parties. De tog vara på den utmätta tiden.

Sigrid är katolik men odogmatisk. Carl-Göran framstår som öppet sökande i de stora livsfrågorna. Han förundrar sig över att recensenterna förtigit den vision hon beskrivit i sina memoarer. I öknen såg hon sin döde far vandra mellan Jesus och Mohammed, en vacker symbol kan man tycka, men orsakar kanske beröringsskräck hos en materialistisk kulturskribent.

Det fanns i det längsta framtidsplaner men när hoppet är ute tyr sig Carl-Göran till hedningar. Han läser Homeros Iliaden och Ciceros Tusculanes. ”Drottninglik” och ”världsdam”, så såg omvärlden på Sigrid Kahle. Carl-Göran fick också se henne som en ödmjuk tiggerska. Hans porträtt av Sigrid och deras liv tillsammans är fullt av inspiration och visdom. ”Det var så roligt att leva med Sigrid.” Jag tror honom utan reservation.

Carl-Göran Ekerwald

Kom, madame, fru

Karneval förlag

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se