Britt recenserar: Innan mörkret faller

Samma dag som Björn Elmbrants bok ”Innan mörkret faller” kom med posten meddelade radion att Sverigedemokraterna i en mätning placerat sig som största parti. Siffran modifierades något nästa dag men trenden är tydlig. SD tar väljare från både S och M, mest LO-män men nu också i storstäderna. Björn Elmbrants bok med den ödesmättade titeln och den röda stugan kommer i rätt ögonblick. Med ett mycket väl underbyggt och detaljerat historiskt reportage, med fokus främst på de socialdemokratiska partiernas agerande i Tyskland och Sverige i början av 1930-talet, manar han till eftertanke. Kan vi lära något av historien? Den ekonomiska krisen och de främlingsfientliga stämningarna fanns då som nu. Björn Elmbrant skärskådar de vägval politikerna gjorde.

I Tyskland lyckades Hitler, i början allmänt betraktad som en ofarlig fjant, på kort tid och genom socialdemokraternas passivitet förvandla landet till en enpartistat. Den missbedömningen och några fatala beslut var allt som behövdes. Hitlers rivaler avrättades, socialdemokratiska ledare flydde eller begick självmord. Judarna utnämndes till syndabockar och rensades ut, böcker brändes och Tyskland rustade, allt i högsta fart. Parallellt beskrivs vår inrikespolitik och hur Sverige förhöll sig till nazisternas framfart. Också här fanns högerextrema tendenser. Helsingborgs Dagblad gillade Tysklands idéer men den tyskorienterade kungen Gustaf V vågade skälla ut Hitler för judeförföljelserna. Per Albin Hansson lyckades till slut genom byteshandel med Bondeförbundet styra upp situationen och något så när realisera visionen om det goda hemmet utan ”kelgrisar och styvbarn”. Det fanns svåra problem manifesterade av skotten i Ådalen, högerns krav på sänkta löner och Wallenbergarnas ovilja att låna ut pengar till den i deras ögon odugliga regeringen. Elmbrant nuddar vid rasbiologin men deklarerar att medan Tyskland ville uppnå den renrasiga ariern, fanns hos tongivande socialdemokrater i Sverige visionen om den skötsamma människan. Socialdemokraterna har aldrig förordat rasism, skriver han, medan bondeförbundarna gör det i sitt program från 1933.

Finansminister Ernst Wigforss framstår som en verklig hjälte, hånad och föraktad av motståndarna eftersom han inte var ekonom. Han talade som en folkbildare, beskrev den andra sidans argument för att därefter med milda formuleringar berätta varför de har fel. Det skulle visa sig att Wigforss krispolitik fungerade och att hans belackare fick tänka om. Medan den svenska borgerligheten önskade sig en egen Hitler på 30-talet vore det kanske en lycka för vår tid om en ny Wigforss trädde fram. I varje fall önskar jag att Magdalena Andersson läser Björn Elmbrants bok och begrundar hans insats. Dagens ekonomer tycks inte ha lärt något av historien eftersom de i fallet Grekland envist anbefaller nedskärningar trots att det aldrig har fungerat. Elmbrant hävdar att de standardmodeller de går efter varken tar hänsyn till verkligheten eller historien.

Jämförelsen mellan dagens situation, i Europa och Sverige, och 30-talets är den viktigaste och mest brännande frågan. Det finns skillnader men också likheter. Vi ser i vårt land inga uniformer, koppel eller stövlar och vi bygger inga murar som i övriga Europa men det rasistiska våldet finns. Judarna i Malmö är hårt drabbade av hatbrott men ingen är fälld. Samma gäller bomber i moskéer och attacker mot tiggarna. Inte heller i dessa fall har skyldiga identifierats. Syndabockstänkandet är högst närvarande. Säpo bryr sig inte i dessa brott som inte anses hota rikets säkerhet. Björn Elmbrant tar upp uttrycket common sense, anständighet, och frågar hur tokigt det får bli innan folk reagerar. Han syftar på bemanningsbranschens otrygga anställningar, GPS i hemtjänsten och påminner om Bo Söderstens indelning i de närande och tärande. Nyliberalismens ohämmade valfrihet som sorterar bort de icke lönsamma. Kanske är måttet rågat om föräldrar får ett sms om att hämta sina barn för att dagiset har gått i konkurs. Björn Elmbrant påminner oss om att inte ta demokratin för given. Historien visar att den är skör och lätt kan tas ifrån oss. Tydligt är budskapet till socialdemokraterna. Stå inte handfallna utan använd de möjligheter som finns att presentera alternativ och fatta goda beslut.
Författare: Björn Elmbrant
Titel: Innan mörkret faller
Ska 30-talet hinna ifatt oss?
Förlag: Atlas

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Östersunds Sommarspelmanslag-vilket sommarjobb!

    Kanske ungdomarna från Östersunds musikskola 16-18 år har det roligaste sommarjobbet som finns? Det verkade så på den spelglädje de visade när de gästade Hallen nyligen. Spelmanslaget stack på en […]

  • Pelle Åsling på valturné

    Riksdagsman Åsling (C) tar sig runt Storsjön för att träffa sina väljare. Det är en vana han har, då detta var nionde gången. Med sig hade han ett gäng lokalpolitiker […]

  • Cliffhanger på 321an.se

    Hej 321an-läsare! Det har varit full fart i vår webb-tidning med Hallkutare och Storsjötrollare uppblandat med lite kultur den senaste tiden. Jag (ensam att uppdatera) var tvungen att ta det […]

  • Tre trevliga trollingdagar till ända

    Rekordfisken någonsin i tävlingen Storsjötrollingen togs av Ulf Söderberg och Mårten Milde under tävlingens andra dag, en kanadaröding vikt 11,7 kg! Under tävlingens tre dagar är det 46 team som […]

Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen