Det var fullsatt när Lisa Hansson ledde Talkshow på Jamska i Sveaborg.

Britt recenserar: Talkshow på Jamska

”Talkshow på jamska” drog fullt hus på Sveaborg, publikrekord för stället enligt Bengt-Erik Norlén som hinner vara med överallt. Värden Egon inledde med att travestera fängelseprästen: ”roligt att så många är här” och profeterade att det skulle bli en ”fängslande” pratstund. Programledaren Lisa Hansson hälsade först Helge Sivertsson välkommen upp i soffan och han hade mycket att berätta om hur det gick till när gamla kyrkan renoverades på ett så märkvärdigt sätt att det ansågs omöjligt. Helge och hans kamrater i 10-årsåldern var springpojkar på det bygget. Midsommaraftonen 1935 var kyrkan klar. Det var många stora projekt på den tiden och olika kommittéer bildades. Helge var med i de flesta. ”Kaskommittén” kom till när prästgårdsladugården måste flyttas eftersom den på något sätt störde sikten mellan prästgård och kyrka. ”Margareta på Café” tog tillsammans med Christina Bengtsson priset i genomförd och vacker jamska och hon hade mycket att berätta om tillkomsten av Myrviken, som ju var ett surhål för 80 år sedan. Många brydde sig, därav namnet ”Café Brydal”. Det unga samhället Myrviken, alla fastigheter, småföretag och all utveckling från början till nutid, fanns dokumenterat i en skrift. Christina Bengtsson som representerade bondeleden fick frågan om det funnits några motsättningar mellan bönder och småföretagare. Det förnekade hon bestämt och vi förstod att hon var en av spindlarna i nätet för Ovikenveckan, då hennes mobil ringde flera gånger. Kanske kris på fäbodfrukosten? Christina är den som håller ordning på Oviksmålet och är högst rankad i den konsten. Hon vek inte en tum.

Invandraren Leif Wikner hänvisade till slumpen när han drog sin historia från tillfällig bosättning på Matnäset till det nuvarande storföretaget i Persåsen. Det hade funnits en idé att etablera sig mitt emot Lundhags i Åre men efter kraftfull övertalning föll valet på Persåsen. Mycket klokt, tyckte Leif Wikner i efterhand, här fanns ju allt. Musikkulturen, Snilleriket, fäbodarna, berättelser. Den som hört Wikner berätta om träsnidaren och konstnären Wilhelm Höyholm glömmer det inte. Snillerikets Nationaldag infaller den 31 juli och då betalar man 100 kronor för alla sevärdheter. Hovermo gårdsmuseum är juvelen i kronan.

Dan-Anders Eriksson utnämnde stolt Oviken till sångens och musikens högborg. Körerna har gamla anor och musiken likaså. Många viktiga föregångare nämndes, Anders i Logårn, dansband som Nils-Emils, Bröderna Norlén med Farsan, John Persson, fiolpedagogen, och många fler. På Matnäset har det spelats och sjungits i alla tider. Kammarorkestern inte att förglömma, vilket Dan-Anders nästan gjorde. Är det viktigt med förebilder? undrade Lisa Hansson. Det kändes så.

Mötesplats Ovikens vd Linnea Martinsson berättade hur hon via projektledarskap för Framtid Oviken hamnat i täten för företaget. Utbildad i ekonomi och marknadsföring famlade hon efter en tydlig symbol för bygden, något i stil med dalahästen. Storsjöodjuret nämndes inte, det är ju annars något väldigt spännande och unikt. Lika bra att låta vårt märkvärdiga urtidsdjur leva i fred och inte utnyttja det ännu mer kommersiellt, tänker jag. Det räcker som det är och det riktigt perfekta konstnärliga uttrycket har vi ännu inte sett. Någon framtidsvision för Oviken hade hon inte.

Vad jag saknade? Alan Kristensons poesi, den är av världsklass. Allt kan ju inte hinnas med.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se