Bild från föreställningen. Foto: Oviken Amatörteater

Britt recenserar: Tattarstan på Orrgården

Full av förväntan bänkar jag mig på premiären av Tattarstan, en sann historia ur livet i Oviken på 1920-talet.

Hur har man löst frågan att lyfta en sorgligt nog sann händelse till en konstnärlig nivå och samtidigt vara så underhållande som den lokala publiken väntar sig? Korta scener avlöser varandra med ridåfall, sammanbundna med omväxlande klassisk och folklig musik. Jag urskiljer Mustalainen, det handlar ju om tattare, det mörka, främmande och opålitliga folket. Scenografin är rustik och bondsk, jag väntar förgäves på en interiör från Billsåsen, byns verkliga namn. Det talas mycket om förfall och snusk men varken Tattar-Ernst eller hans dotter som blivit den nästan äkta bondsonen Johans käresta, visar sig på scenen.

En riktig kärleksscen med association till Viktor Rydbergs riddar Erland och Singoalla hade kunnat höja temperaturen betydligt. Pjäsen inleds med ett extrainkallat möte i kommunstyrelsen. Alla gubbar är där och representerar sin del av samhällsstyret, affärslivet, skolan, självägande bönder och fattigvården. Det är ebb i kommunkassan och felet är att Tattarstan lever på bidrag. Man resonerar fram och tillbaka men frågan skjuts upp med ett klassiskt jämtländsk uttryck, ma jett fåndér. Jag vill ge språket en eloge. Det sitter bra och en del gamla, nu bortglömda vändningar välkomnas med igenkännande skratt från publiken. Särskilt de äldre männen undviker överdrifter, vilket väl beror på att de har lätt att ta fram den äkta jämten eftersom de i grund och botten är sådana. De skvallrande kvinnorna spelar över utan att direkt hamna i bondkomik, bara nästan. Det finns en farlig frestelse att gå över en gräns när man tar in dialekten, att komma för nära revy. Det skulle inte ha passat i Tattarstan som tar upp en allvarlig och tyvärr tidlös fråga.

Det visar sig att problemet med tattarna löser sig smidigt utan att pamparna behöver fatta något obehagligt beslut. Enligt receptet alla vinner blir Tattar-Ernst den ende som har lagfart, utköpt och avhysning kan ske snyggt och prydligt till någon kommun söderut. Jag är visserligen född på 30-talet men hörde min pappa som satt i Fattigvården tala med andra gubbar om möjligheten att skicka iväg barnrika familjer till grannkommunen, allt för att värna om den egna kassan. Föreställningen tar fram paradoxen i utanförskapet. Först stänger vi dem ute, sen anklagar vi dem för att vara lata, tigga och dra sig fram med olagliga metoder. Tack vare Oviken-veckan och andra Konstens beskyddare är det inte bara möjligt utan roligt att leva på landsbygden.

Vill du se föreställningen så spelas den även torsdagen den 9/7 och söndagen den 12/7. För mer information se vår evenemangskalender

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

2 kommentarer till Britt recenserar: Tattarstan på Orrgården

  1. En obetydlig anmärkning på rubriksättaren.
    Det heter recenserar.
    säger Britt f d språkpolis.

  2. Självklart heter det så. Aldrig bra att jobba när hjärnan är på semester.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Clara och morfars gemensamma projekt

    Det var en gång en flicka som tidigt sysslade med att teckna och dikta. Hon heter Clara Landahl och bor i Göteborg. Hennes morfar intresserade sig för vad hon gjorde […]

  • Mellan klan och stat

    Finansministern samlar i ladorna. Som vi sår får vi skörda och först till kvarn. Ordspråken  berättar att vi svenskar kommer från bondesamhället. Somaliernas ordspråk handlar om kameler eftersom deras tradition […]

  • Trafikverket slutar ploga parkeringsplatsen i Höglekardalen (UPPDATERAD)

    Vid vägs ände i Höglekardalen finns det en stor parkeringsplats som är fullbelagd av fjällturister och boende i Bydalen. Enlig uppgift så vill inte Trafikverket att den ska plogas längre. […]

  • Älgen raskar över isen

    Idag var det min tur att få se vandrings-älgen i farten. Tittade ut genom fönstret i biblioteket och där gick de på rad över isen.   

  • ”Bläckfisken” av Gro Dahle och Svein Nyhus

    Där många vänder bort blicken eller blundar för något obehagligt lyfter Gro Dahle och Svein Nyhus fram och gestaltar i barnboksform.  Man kan säga att de gjort det till sin […]

  • Nu är det full ös på 321ans redaktion

    Manusstopp idag 6 februari och deadline om några dagar! Om du vill ha med något i februarinumret så hör av dig snarast till 0643 30 000 eller kom in på Allhuset. […]

  • Isvägarna öppna

    Nu är isvägarna mellan Håkansta-Norderön och Norderön-Isön öppen för trafik upp till 2 ton. Nu slipper vi köra runt och kan glädjas åt isvägen istället. Men kör efter rekommendationerna så […]

  • Blue Mountain Boys på Gamla Tingshuset

    Bluegrass-gänget Blue Mountain Boys, Peter Danielsson, Peter Roos, Pedro Blom och Fredrik Mårtensson förbereder sitt nästa skivsläpp med att ge tre konserter på Gamla Tingshuset i Östersund. Upplysningsvis meddelas att […]