”Ninna och stormskolan” av Matilda Ruta

– barnbok recenserad av Britt Jakobsson

Sverige har länge varit världsbäst på barnböcker, även om de nordiska grannarna vågat utmana normen ännu lite mer. Jag tänker på Gro Dahle och Svein Nyhus ”Den arge” om en pappa som slår och Oscar K. & Dorte Karrebaeks ”Lägret” om Auschwitz. Gunna Grähs trollade tidigt in mörkhyade och uteliggare i hejhej-serien utan att det poängterades på något särskilt sätt. Det var ett normbrott. Nu kommer andra generationen och Matilda Ruta är en god representant för den med sina Ninna-böcker, där mångfalden i hud- och hårfärg är självklar.

”Ninna och stormskolan” behandlar det kära ämnet skolstarten men Matilda Ruta tar det till en ny nivå, eller rättare sagt två parallella. Med hjälp av intervjuer och lek har hon kommit barnen och deras tankar nära som ofta står i kontrast till hur vuxna tänker. ”Nu är det bara tre dagar kvar Ninna”, säger dom. ”Vad roligt det ska bli.” Det är ju de vuxna som längtar, konstaterar Ninna och håller inte med om att man blir stor när man börjar skolan. Minst blir man eftersom alla andra är större. Man ska vara pirrig, sägs det, men det känns som vanligt. På radion talas det om en storm, trots allt är vädret fint men det känns som om något laddar upp. Efter de första dagarna i skolan, där fröken är en gubbe och allt känns lite osäkert kommer stormen farande. Ninna får vänner, blir sviken och överger själv sin bästis. I en dramatisk panoramabild med flytande akvarell i svart, blått, violett och gult, storm, regn, blixt och dunder, åskådliggörs Ninnas känslor. Laddningen briserar.  Hon reflekterar; ibland råkar man bli elak utan att märka det och ibland råkar man bli jätteensam och ledsen. Det går upp och ner och Ninna lär sig mer och mer om livets berg- och dalbana.

Det är vad bilderna i samklang med texten förmedlar. Människor ser olika ut och det är inget konstigt med det. Miljön är ritad så att det kan handla om olika platser, vilket främjar möjlighet till export utan att hemfalla till massmarknadens utslätning.  Träd är ”träd” utan närmare specificering och en skolmiljö ser ungefär lika ut i västvärlden. Vinter och ett superdemokratiskt luciafirande kanske snävar in målgruppen eller gör boken lagom exotisk för utomnordiska länder.

Matilda Ruta

Ninna och stormskolan

Natur&Kultur

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Löjtnant Lagerlöf en svår tyrann

    Inför en resa, då en snäll granne skulle vattna mina växter insåg jag att jag borde städa lite på det lilla skrivbordet i köket. Det var inte bara dammigt utan […]

  • Musik med Mia Kempf under Eat Art festivalen

    Mia Kempf underhöll tillsammans med sin man Jörgen Bergerstedt i Östersund häromdagen. De var runt på flera ställen men vi, Elisabet, Lina med sina barn Astrid och Elsa hade nöjet […]

  • Linn Åslund signerade sin debutbok

    Igår, 16 juni, fanns hon tillsammans med Rebecka Helmersson på Länsbiblioteket. Där signerade Linn sin  debutbok, ”Ester Tagg och den flygande holländaren”, en barnbok som Rebecka har illustrerat. Ester Tagg […]

  • Slutet på papperstidningen-början på webben 321an.se

    Hjälp oss att få ännu bättre snurr på vår webbtidning www.321an.se genom att berätta vad du tycker att den ska innehålla. Skriv gärna själv typ insändare och skicka till kenta@321an.se […]