Foto Albert Bonnierföretagen

Vad är ett liv?

Möjligen summan av alla små och stora saker som händer en människa mellan födelse och död. Jag har ibland undrat varför vissa, oftast pinsamma, upplevelser liksom biter sig fast och poppar upp varje gång jag passerar en viss plats. Ett exempel är en sväng på byvägen där jag som barn cyklade på fel sida och fick en rejäl utskällning av en kamrats pappa som kom i bil. Det är sjuttiofem år sen nu, så varför har inte minnet bleknat?

Många, kanske de flesta författare, använder sitt eget liv som ett kapital där de tar ut summor och omvandlar till litteratur. Kerstin Strandberg, en författare som uppnått hög ålder men inte är bland de mest kända, har kommit till en punkt då hon vill städa ut all gammal bråte ur minnesbanken. ”Skura ut” kallar hon boken som hon anser är en slags roman. Jag håller inte med henne där. Vi två har annars en del gemensamt, ålder och att vi båda har målat

och skriver men ”Skura ut” är inte en roman enligt mig. Det är likväl en intressant bok och de teman hon tar upp fängslade mig från början till slut. Har en författare rätt att begagna sig av det material som barndom eller släkt och vänner erbjuder? Vem äger en berättelse? Vilka hänsyn måste tas? Kerstin Strandbergs arbetssätt är att anteckna det som händer, smått och stort, i arbetsböcker och att fiska upp något där och därefter förvandla fragmentet till en berättelse. Hennes föräldrar dog tidigt och själv gifte sig Kerstin direkt efter studenten, kanske sökande efter tillhörighet och närhet tänker jag som läsare. En episod hon återberättar är när hon i Lund iakttog paret Adrienne Lombard och hennes pappa professorn, hand i hand. Något hon själv saknat och så småningom verbaliserade som innerlighet och värme. Som nygift följde hon med sin läkarstuderande make till ett vikariat på Säters mentalsjukhus och fick under en middag lust att delge överläkaren vad hon läst om en behandling på ett sjukhus i Schweiz. Det var alltså tidigt 50-tal och den vetenskapliga artikeln handlade om att ge schizofrena kroppslig närhet och helt enkelt ta dem i knät och bry sig om dem. Hennes egen mamma dog på en psykiatrisk klinik. Kerstin vågade nämna kroppslig närhet och värme som en möjlig behandlingsmetod och blev straffad för sin framfusighet av den oerhört förnärmade läkaren. Den scenen satte sig fast i hennes minne och blev en anteckning i dagboken. Jag relaterar till den utskällning jag aldrig kan sudda ut.

Här är det lätt att tänka på Uppdrag gransknings avslöjande att svensk psykiatri i stor omfattning bältar oroliga patienter under orimligt många timmar utan att ta hänsyn till risker som övervikt eller påverkan av mediciner. Skrämmande. Att som på Island i första hand tillämpa hålla fast och tala lugnande tycks inte vara aktuellt. Där har man helt slutat använda bälte. I Sverige har dödsfall inträffat på senare tid i samband med bältning. Obegripligt var också att den ansvarige läkaren uttalade att han själv aldrig sett en bältessäng.

Kerstin Strandberg söker efter sina bevekelsegrunder och livsteman i skrymslen och vrår. Hon citerar ett uttalande om sitt yrke: ”En författare är en person som försöker överblicka helheten.”

Kerstin Strandberg          Skura ut       Albert Bonniers Förlag

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Badet öppet idag!

    Anki informerar om att badet är öppet idag istället för imorgon. Imorgon 16/10 kommer Lars Vegas Trio till Hallgården och då kommer badet att vara stängt. Välkommen att bada idag […]

  • En döende ort, strax norr om Östersund

    Inte en bondby men en döende ort med knappt 2000 inv. i Norrlands inland, Svartviken 10 mil norr om Östersund, är platsen där Jonas Moströms femte del i en deckarserie, […]

  • Berättarafton på Ovikens hembygdsgård

    Christina Bengtsson, Borgvik, berättade om prosten Lars Edvall i ett fantastiskt intressant och initierat framförande i ett välfyllt rum i Logårdsstugan. Kvällen avslutades med frågestund och gott fika. Här följer […]

  • Velvet Insane med Jonas och Jesper

    Orkestern, som tidigare bestod av fyra grabbar har nu blivit två, Jesper Lindgren och Jonas Eriksson . Basisten, Niklas Henriksson, och trummisen Tobias Reimbertsson hoppade av i våras. Niklas pluggar på heltid och […]

  • Hallens fotbollslag uppvaktades av Lions

    Lite nostalgi nu när årets säsong i division 5 är över. Artikeln nedan är från oktober 2017 när Lions skänkte 5000 kr till fotbollslaget och laget klättrade upp till division […]

  • Hallen-Berg 1-2

    Nu spelade våra a-lagshjältar säsongens sista fotbollsmatch och blir kvar i division 5. Så här skrev initiativtagaren, lagledaren och målvakten Hans Wågegård på facebook efter den sista matchen mot Berg: […]

  • Bydalens höstfärger fotat av Lennart Dannelind

    Fotograf Lennart Dannelind var nyss upp till Bydalen, fotade och levererade sedan dessa bilder till oss! Tack Lennart!    Foto Lennart Dannelind      

  • Sverige ett brutalt klassamhälle?

    Göran Therborn är en sociolog som sökte en svensk professur 1981 och fick den inte. Istället gav han sig ut i världen, blev professor i Nederländerna och är nu professor […]