Min fiol

-Fiol är nog bra att kunna spela, sa pappa när jag var nio. Underförstått, du ska lära dig det. I Täby fanns det redan då en kommunal musikskola. Blev anmäld dit och fick göra ett gehörsprov, ett enkelt sådant på piano.

Fiolläraren, Gösta Sandström, trodde att det skulle fungera  och jag fick hyra en fiol och blev schemalagd en gång i veckan. Vad jag minns behövde föräldrarna inte hyra fiol särskilt länge. Snart nog blev de erbjudna att köpa en.

-Det är en bra fiol, tillverkad i Mittenwald ett välkänt fiolbyggardistrikt, sa Gösta Sandström.
Pappan till en av mina elever säljer den för trehundra kronor. Eleven har tyvärr skadat sig i handen vilket gör det omöjligt att lära sig spela fiol.

Vid närmar efterforskning visade det sig att orten i Bayern, nära Österrike, hade fiolbyggartraditioner ända från 16-1700 talet. Fiolen som blev min och jag spelar på fortfarande byggdes 1959 i nyss nämnda fiolbyggardistrikt. Det blev alltså affär.

Tragglade på en gång i veckan med Gösta som lärare. Han var snäll och duktig pedagog. Mycket duktigare pedagog än jag elev. Lurade honom lite. Särskilt i början. Jag skulle förstås lära mig noter, vilket jag inte tyckte om. Men särskilt i början lyckades jag lura honom. Han spelade före som det stod på notpapperet. Jag lyssnade noga och spelade likadant. Mitt gehör var bra och han trodde jag spelade efter noterna. Så småningom blev det för svårt för mig och då blev jag förstås avslöjad.

Men Gösta var snäll och lite före sin tid. Han förstod att samspel var roligare än att stå och traggla ensam. Alltså satte han ihop små grupper av sina elever och lyfte på så sätt intresset.

Mitt intresse för fotboll tog så småningom överhanden och i högstadiet slutade jag ta lektioner.
Det var lite jobbigt att försöka dölja sitt fiolspelande för kompisarna som hellre hyllade en fotbollsspelande kompis.
/Tänker då på Björn Ståbi, den duktiga fiolisten som berättade att när han var i tonåren vågade han inte gå själv och skylta med sin fiollåda utan morsan fick gå före med lådan till fiollektionen, på behörigt avstånd efter gick Björn. Han älskade redan då att spela och spelar fortfarande, nu 77 år ung/.

Nu hamnade fiolen på hyllan och togs bara fram vid speciella tillfällen när någon moster ville höra mig spela något. Vid sidan av fiolen fanns dock gitarren. Farmor lärde mig ett par ackord när hon sjöng sina visor/skillingtryck. När jag nådde gymnasieåldern spelade jag och några av mina klasskamrater ganska ofta Bellman. Då kom gitarren till pass som kompinstrument. Beatles dök upp och pockade på uppmärksamhet. Så musikaliskt blev det en salig blandning av Bellman, Beatles, Jimi Hendrix, Bob Dylan med flera under dessa år. Men då låg fiolen stadigt på hyllan.

Efter gymnasietiden kom värnplikten och då fick gitarren göra tjänst igen. Bra att ha under dessa väntans tider som det kunde bli under värnplikten.

Giftermål och jobb och första barnet kom till och flytt från Stockholm.

Första barnet föddes på Danderyds BB, Sara. På grund av hennes allergi bestämdes att flytten skulle gå till Jämtland med sin rena, torra och kalla luft som skulle lindra Saras klåda. På den tiden fanns det något som hette Posten. Undertecknad hade utbildat sig till postkassör, nu ett utdött yrke. /Posten är numera en paketfirma och hopslaget med Posten i Danmark/.
Postdirektionen i Stockholm ville inte låta mig flytta från staden då de hade bekostat min utbildning och det redan var ont om postkassörer. Men dotterns väl och ve gick förstås före Postdirektionens önskemål. Familjen Elisabet, Kent med dottern Sara, två och ett halvt, flyttade till Hallen. Där hade Elisabet fått jobb som tandsköterska med tjänstebostad! Själv räknade jag med att bli hemmapappa.

Så småningom kunde jag nog få jobb på Posten i Jämtland, tänkte jag. ”Så småningom” kom efter en vecka, då Posten saknade en kassör i Mörsil. Dagmamma ordnades snabbt! Jag blev kvar på Posten sammanlagt 28 år! Tillsammans fixade Elisabet och jag ytterligare tre barn. De blev alltså infödda hallbor och jämtlänningar!

Nu har berättelsen hamnat långt ifrån fiolen! Men snart nog kom en av grannarna och frågade om jag ville gå med i en studiecirkel, folkmusik på fiol. Mest för att fylla upp cirkeln till önskvärt antal deltagare tog jag ner fiolen från hyllan och gick med. Upptäckte att det var roligt och fick träffa två blivande giganter i folkmusikvärlden, ledaren och ersättaren, Håkan Roos och Kristina Eketorp.

Håkan hade en ambition att skapa ett spelmanslag som det lät bra om. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med. Roos ville sätta musiken i främsta rummet och ställde stora krav på fiolisternas förmåga till samspel. Öva, öva, öva! Resultatet blev några konserter och ett försök till turné runt Storsjön. Spelmanslaget döptes till Storsjöbygdens och spelade också till gammaldans på ett antal platser runt Storsjön.

Nu var fiolen min på gång igen! Detta skapade en hel del musikaliska äventyr. Nya bekantskaper och nya kurser, ibland som ledare tillsammans med en hälsingekvinna som är en duktig fiolist, Anette Gabrielsson. En av mina tidiga spelbekantskaper blev Anders Wedlund. En av de ledande spelmännen i Storsjöbygdens spelmanslag och kapellmästare i orkestern Wedlunds Wenner.

Wedlunds Wenner kom till på följande sätt: Anders och jag hade under en längre tid funderat och tänkt på att det vore roligt att skapa en orkester med folkmusik som grund. Spela gammaldans och även lite finlir för sittande publik. Ett bra forum starta i vore Glamusikfestivalen i Hallen, ”alltid vecka 30”, tänkte jag. Tog mod till mig och kontaktade arrangörerna och erbjöd dem Anders Wedlunds orkester, utan att tillfråga den blivande kapellmästaren. Kontaktade sedan Anders att nu måste du sätta ihop en orkester så att vi kan spela på Hallen-festivalen nästa sommar.

”Va kul” sa Anders och började välja ut tänkbara medlemmar. ”Måste vara duktiga på sina respektive instrument men också vara mina vänner”. Vi behöver fiol, gitarr, dragspel och bas funderade den blivande kapellmästaren. Valdes då Janne Hemmingsson, duktig musikant, gitarr, mandola och diverse flöjter trakterar han. En duktig dragspelare, Nicklas Nilsson blev nästa ”offer” till orkestern. Sist men inte minst lyckades vi värva basisten, tillika dragspelaren Börje Bengtsson som sysslat med musik hela sitt liv och är mycket känd och omtyckt i musikkretsar! Undertecknad fick välja fiolen  som instrument. Dock fick jag spela mandola en period då det var svårt att lyfta armen när jag blev sjuk i bältros! Kapellmästaren själv spelar fiol, durspel, mandola och flöjt. Sedan alla nämnda tackat ja var det bara sätta igång att öva.

Målet för orkestern var att spela på Glamusikfestivalen i Hallen. Det fick vi verkligen! Vårt  halvtimme långa program avsett för sittande åhörare välkomnades av arrangörerna; vi fick spela på invigningen i en fullsatt kyrka i Hallen! Det blev mycket uppskattat. Då hade vi också förstärkt orkestern med en fiolisten Anette Gabrielsson från Hälsingland!

Underhållning på ångaren Östersund blev nästa spelning! På lördagen ytterligare en spelning på festivalen. Sammanlagt tre offentliga spelningar på tre dagar. Kul! Som avslutning ”buskspelade” vi i Fjällhalsen med tre duktiga damer, Renate Krabbe med två döttrar, ditbjudna av Janne Hemmingsson. Då lekte livet!!

Andra offentliga spelningar vi gjorde under denna period var i Hackås, Mattmar och Huså herrgård m.fl. Sammanlagt blev det ett tiotal uppträdanden…

Fiollådan är tillverkad, ett riktigt konsthantverk av Lars-Åke Jacobsson och Ewa Faxén.

 

 

Skribent, fotograf och ansvarig utgivare
E-post: kenta@321an.se | Telefon: 073-1821388

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

En kommentar till Min fiol

  1. Väldigt roligt att läsa. Säkert inspirerande för ungdomar som funderar på att ge musiken en chans att berika deras liv. Tack för att du delar med dig!

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Intervju med Mia Kempff (gruppen Broka)

    Nyss kunde du läsa historien om Stjärnfall. Nu kommer en intervju med en av artisterna som spelar på galan på lördag den 17 november kl 19. Håll tillgodo! Du var […]

  • Historien om Stjärnfall

    Jesper Lindgren från Offerdal och hans kompis Jonas Eriksson från Hallen, båda  från gruppen Velvet Insane  hjälps åt att arrangera insamlingsgalan Stjärnfall. Jonas kom in som hjälp till Jesper 2013. […]

  • ”Totalskada” av Helena von Zweigbergk

    ”Det började som en liten eld i ett trapphus”. Den lilla elden utvecklade sig till diskoteksbranden i Göteborg för jämnt tjugo år sedan. Katastrofen i Helena von Zweigbergks roman ”Totalskada” […]

  • Snöröjning av gångbanan i Hallen

    Hallens vägförening genom Tina Klintevall jobbar vidare med trafiksäkerheten I Hallen. Mailet som kom till mig från Tina: På förekommen anledning ringde jag PEAB igår angående snöröjning av gångbanan genom […]

  • Hallens vägförening förklarar

    Hallens vägförening ansökte i april 2018, med hjälp av Åre Kommun hos Länsstyrelsen om hastighetsbegränsning till 30 km/tim runt skolan i Hallen samt 50 km/tim på övriga mindre vägar, som […]

  • HALLENS HÄLSOCENTRAL VACCINERA DIG

    Nu är det dags att vaccinera sig mot årets influensa. Kan med fördel göras på Hallens Hälsocentral enligt dessa tider. Vecka 45: Tisdag 6/11 kl. 13-16, samt onsdag 7/11 kl. […]

  • Vilken hastighet kommer att gälla utanför Hallens skola

    Hallens vägförening vill sätta upp egna skyltar med hastighetsbegränsning, enligt Svt:s lokala nyheter Jämtland den 4 november. Mer om detta kan du läsa på www.321an.se när vi  fått kontakt med […]

  • Den osannolika mördaren

    Du kan snart inte räkna dem alla, Sveriges rättsskandaler de senaste decennierna. Osmo Vallo (1995), Thomas Quick (början 2000-talet), Fallet Kevin (1998), Kai Linna (oskyldigt dömd 2005) och den största […]