Selma, dotter till löjtnant Lagerlöf

Löjtnant Lagerlöf en svår tyrann

Inför en resa, då en snäll granne skulle vattna mina växter insåg jag att jag borde städa lite på det lilla skrivbordet i köket. Det var inte bara dammigt utan högen med sparade artiklar svajade betänkligt.

Några som jag ändå ville läsa en sista gång lade jag bredvid det kokta ägget och bananen, min lunch. Ebba Witt-Brattström beskrev i juni 2016 hur Selma Lagerlöf hanterade sin tids kulturmän som excellerade i att förminska både hennes person och författarskap. Vid 80 års ålder var hon översatt till 40 språk, nobelpristagare och medlem av Svenska Akademien. Stor utomlands, liknades vid George Sand och madame de Staël men i svensk litteraturhistoria en världsfrånvänd gumma, sagoberätterska och ständigt nedvärderad av manliga kritiker. ”Ful, låghalt och blyg dotter till löjtnant Lagerlöf” skrev Eugéne Tigerstedt. Ja, hennes pappa var förvisso en klockren kulturman, ”en svår tyrann i all godmodighet och älskvärdhet” enligt Selma och allt skulle välva sig kring honom.

Utåt spelade Selma Lagerlöf med enligt den inskolning i patriarkatet som hon fått i flickskolan men i breven till väninnorna läste hon lusen av namngivna herrar och deras kulturmansfasoner. Citat ur ett brev till Sophie Elkan: ”Jag tror, att det i dessa yttersta tider har kommit ett mörker öfver den manliga intelligensen liksom för att visa hur nödvändigt det är att kvinnorna öfvertar ledningen af världens öden”. Nu är det inte bombsäkert att världen skulle bli bättre då, tyvärr.

Jag läser vidare och finner att Aase Berg i april 2016 skrev ”Det är dags för kvinnor att släppa skammen och agera mot våldet”. Hon tar upp några exempel på medberoende. 2008 fick världen läsa om Josef Fritzl som hade inrett en bunker i källaren till sitt hus i Amstetten, Österrike, och där 1984 låst in sin dotter Elizabeth, våldtagen av honom från 11 års ålder och tvingad att föda sju barn i fångenskapen som varade i 24 år. Några av barnen ”hittades” och adopterades av frun Rosemarie. Var hon ovetande? Knappast men medberoende och medskyldig men aldrig dömd. Ett brott på samma omänskligt grymma nivå hände i Belgien, där Marc Dutroux kidnappade, våldtog, stängde in och mördade flera barn. Två flickor överlevde, fyra hittades begravda i trädgården. Frun Michelle var behjälplig i allt.

När dessa brott blev kända kunde vi här i Sverige tänka ”sånt händer inte här”. Ett tag. Så småningom, 2015, fick vi veta att en läkare i Knislinge låst in en kvinna i ett betongfängelse för att där omvandla henne till en foglig flickvän. Fritzl och den svenske läkaren hade passerat som helt normala män innan de blev dömda. Aase Berg skriver: ”Och ett samhälle som uppmuntrar grotesk infantilitet i kombination med bristande empati (hjärndöd underhållning, grupptryck, lyckahetsuppvisning, sektliknande familjesammanhållning, tävlingsmentalitet och psykopatkapitalism) är ett samhälle sårbart för pedofili och övergrepp”.

Ja, men nu har vi kanske kommit längre? Jag säger bara Kulturprofilens hustru, tidigare ledamot av Svenska Akademien. Något mer lysande exempel på medberoende är svårt att finna.

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se