Uppfostringsanstalten Spiegelgrund

Lilian O. Montmar ”De värnlösa”

”De värnlösa” lämnar mig med många tankar på vad som händer idag. Antisemitismen, fokus på DNA och fostervattenprov. Ställs grupp mot grupp också idag? Ja. Har alla människor lika värde? Nej

En obekväm fråga har svävat över Europas 1900-talshistoria. Hur kunde ett av historiens grövsta folkmord genomföras av tyskarna, ett synnerligen upplyst och bildat kulturfolk? Det finns inget enkelt svar men frågan finns med som en bland många i Lilian O. Montmars dokumentär ”De värnlösa”. Den handlar om vad som hände på uppfostringsanstalten Spiegelgrund och mentalsjukhuset Steinhof i Wien efter Anschluss till Nazityskland. En samarbetspartner var Schloss Hartheim, där ett industriellt dödande genom gasning ägde rum, alla tre platserna direkt underställda Hitlers kansli och hans eutanasiprogram med målet att avliva de onyttiga och på sikt rena den vita rasen. Det är samma stoff som Steve Sem-Sandberg begagnade i ”De utsatta” men medan han skriver skönlitterärt är Lilian O. Montmar strikt faktamässig och redovisar intervjuer, vittnesmål och domstolsprotokoll.

Krasst ekonomiskt tänkande fanns, sängar och mat behövdes bättre till sårade soldater, men marken var redan beredd för det stora ideologiska projektet av föregångare som Schopenhauer, Linné, Nietzsche och de svenska skallmätarna Retzius och Lundborg, den förste i världen som grundade ett rasbiologiskt centrum. Gunnar och Alva Myrdal var inne på samma tankar som försvagades när det började gå illa för tyskarna i kriget. Är det en torr och tråkig läsning? Nej, förvisso skrämmande men jag blir från första stund engagerad, främst i Primo Levis fråga, vad är en människa, alltså du och jag, i stånd till att utföra för att överleva om vi hamnar i liknande situationer? Klara Lindh, Montmars viktigaste informant, som sexåring placerad på Spiegelgrund, ger några svar. Det är lätt att vara god när man är mätt och trygg, säger hon som utöver mätning och misshandel fick äta sina spyor. Hon var ”halv jude” och när hon räddats av sin mamma fick hon inte behålla den kanariefågel hon fått som tröst. Judar fick steg för steg allehanda restriktioner, yrkesförbud och husdjursförbud var några. Just den metoden, att långsamt demonisera och ta ifrån en grupp människovärdet var ett svar på frågan, hur kunde det ske? I Klaras fall och många andra överlevare från Spiegelgrund blev livet svårt. De mötte attityden Sluta älta och gå vidare! Alois Kaufmann ett av Montmars vittnen, började efter verkningslösa terapier och mediciner må bättre av att få berätta för skolbarn.

Förövarna, läkare och personal på Spiegelgrund och Steinhof skyllde på varandra, order, plikt och Hitlers lagar, när rättvisa skulle skipas. De ansåg framför allt att de arbetade i vetenskapens tjänst. ”Barn dog och vad hade det att göra med lindrande mediciner som Luminal och Morphin?” Några dömdes, i något fall till döden, men ofta till lindriga fängelsestraff som redan var avtjänade i häktet. Massmördaren Heinrich Gross fick till och med ett skadestånd för ärekränkning men dömdes till sist i en högre instans för några mord. I den sista rättegången spelade han dement men uppträdde normalt i kontakt med pressen. En del flydde och klarade sig. Många vittnesmål togs aldrig upp. Till slut valde de politiska partierna att tiga ihjäl detta kapitel i Österrikes historia, skriver Lilian O. Montmar. Hennes noggranna research och sätt att söka sanningen från olika håll så att en mer komplicerad bild framträder, är imponerande. Det fanns exempel på civilkurage både hos personal och offer. Att orka slänga ur sig mot övermakten: ”När ryssarna kommer, blir du hängd!” Alla lät sig inte kuvas.

”De värnlösa” lämnar mig med många tankar på vad som händer idag. Antisemitismen, fokus på DNA och fostervattenprov. Ställls grupp mot grupp också idag? Ja. Har alla människor lika värde? Nej.

Lilian O. Montmar

De värnlösa

Bokförlaget Alerta

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Lars Vegas gjorde succé på Hallgården

    Under ”Höstfesten i Åre kommun” blev vi bjudna på fika och fick info av Länsförsäkringar Jämtland fram till kl 19.00. Sedan började en konsert med världens största och jobbigaste trio, […]

  • Rask på 321ans kök

    Under en dryg timme blev vi, ca 20 gäster underhållna av Rask. Ett band bestående av Aska och Jonas Staf  samt Fredrik Emanuelsson. Aska spelar dragspel, Jonas flöjt och slagverk. […]

  • Min fiol

    -Fiol är nog bra att kunna spela, sa pappa när jag var nio. Underförstått, du ska lära dig det. I Täby fanns det redan då en kommunal musikskola. Blev anmäld […]

  • Badet öppet idag!

    Anki informerar om att badet är öppet idag istället för imorgon. Imorgon 16/10 kommer Lars Vegas Trio till Hallgården och då kommer badet att vara stängt. Välkommen att bada idag […]

  • En döende ort, strax norr om Östersund

    Inte en bondby men en döende ort med knappt 2000 inv. i Norrlands inland, Svartviken 10 mil norr om Östersund, är platsen där Jonas Moströms femte del i en deckarserie, […]

  • Berättarafton på Ovikens hembygdsgård

    Christina Bengtsson, Borgvik, berättade om prosten Lars Edvall i ett fantastiskt intressant och initierat framförande i ett välfyllt rum i Logårdsstugan. Kvällen avslutades med frågestund och gott fika. Här följer […]

  • Velvet Insane med Jonas och Jesper

    Orkestern, som tidigare bestod av fyra grabbar har nu blivit två, Jesper Lindgren och Jonas Eriksson . Basisten, Niklas Henriksson, och trummisen Tobias Reimbertsson hoppade av i våras. Niklas pluggar på heltid och […]

  • Hallens fotbollslag uppvaktades av Lions

    Lite nostalgi nu när årets säsong i division 5 är över. Artikeln nedan är från oktober 2017 när Lions skänkte 5000 kr till fotbollslaget och laget klättrade upp till division […]