Uppfostringsanstalten Spiegelgrund

Lilian O. Montmar ”De värnlösa”

”De värnlösa” lämnar mig med många tankar på vad som händer idag. Antisemitismen, fokus på DNA och fostervattenprov. Ställs grupp mot grupp också idag? Ja. Har alla människor lika värde? Nej

En obekväm fråga har svävat över Europas 1900-talshistoria. Hur kunde ett av historiens grövsta folkmord genomföras av tyskarna, ett synnerligen upplyst och bildat kulturfolk? Det finns inget enkelt svar men frågan finns med som en bland många i Lilian O. Montmars dokumentär ”De värnlösa”. Den handlar om vad som hände på uppfostringsanstalten Spiegelgrund och mentalsjukhuset Steinhof i Wien efter Anschluss till Nazityskland. En samarbetspartner var Schloss Hartheim, där ett industriellt dödande genom gasning ägde rum, alla tre platserna direkt underställda Hitlers kansli och hans eutanasiprogram med målet att avliva de onyttiga och på sikt rena den vita rasen. Det är samma stoff som Steve Sem-Sandberg begagnade i ”De utsatta” men medan han skriver skönlitterärt är Lilian O. Montmar strikt faktamässig och redovisar intervjuer, vittnesmål och domstolsprotokoll.

Krasst ekonomiskt tänkande fanns, sängar och mat behövdes bättre till sårade soldater, men marken var redan beredd för det stora ideologiska projektet av föregångare som Schopenhauer, Linné, Nietzsche och de svenska skallmätarna Retzius och Lundborg, den förste i världen som grundade ett rasbiologiskt centrum. Gunnar och Alva Myrdal var inne på samma tankar som försvagades när det började gå illa för tyskarna i kriget. Är det en torr och tråkig läsning? Nej, förvisso skrämmande men jag blir från första stund engagerad, främst i Primo Levis fråga, vad är en människa, alltså du och jag, i stånd till att utföra för att överleva om vi hamnar i liknande situationer? Klara Lindh, Montmars viktigaste informant, som sexåring placerad på Spiegelgrund, ger några svar. Det är lätt att vara god när man är mätt och trygg, säger hon som utöver mätning och misshandel fick äta sina spyor. Hon var ”halv jude” och när hon räddats av sin mamma fick hon inte behålla den kanariefågel hon fått som tröst. Judar fick steg för steg allehanda restriktioner, yrkesförbud och husdjursförbud var några. Just den metoden, att långsamt demonisera och ta ifrån en grupp människovärdet var ett svar på frågan, hur kunde det ske? I Klaras fall och många andra överlevare från Spiegelgrund blev livet svårt. De mötte attityden Sluta älta och gå vidare! Alois Kaufmann ett av Montmars vittnen, började efter verkningslösa terapier och mediciner må bättre av att få berätta för skolbarn.

Förövarna, läkare och personal på Spiegelgrund och Steinhof skyllde på varandra, order, plikt och Hitlers lagar, när rättvisa skulle skipas. De ansåg framför allt att de arbetade i vetenskapens tjänst. ”Barn dog och vad hade det att göra med lindrande mediciner som Luminal och Morphin?” Några dömdes, i något fall till döden, men ofta till lindriga fängelsestraff som redan var avtjänade i häktet. Massmördaren Heinrich Gross fick till och med ett skadestånd för ärekränkning men dömdes till sist i en högre instans för några mord. I den sista rättegången spelade han dement men uppträdde normalt i kontakt med pressen. En del flydde och klarade sig. Många vittnesmål togs aldrig upp. Till slut valde de politiska partierna att tiga ihjäl detta kapitel i Österrikes historia, skriver Lilian O. Montmar. Hennes noggranna research och sätt att söka sanningen från olika håll så att en mer komplicerad bild framträder, är imponerande. Det fanns exempel på civilkurage både hos personal och offer. Att orka slänga ur sig mot övermakten: ”När ryssarna kommer, blir du hängd!” Alla lät sig inte kuvas.

”De värnlösa” lämnar mig med många tankar på vad som händer idag. Antisemitismen, fokus på DNA och fostervattenprov. Ställls grupp mot grupp också idag? Ja. Har alla människor lika värde? Nej.

Lilian O. Montmar

De värnlösa

Bokförlaget Alerta

Fristående krönikör med egen spalt. Skriver också bokrecensioner och håller ett extra öga på kulturens värld.
E-post: info@321an.se

Gillade du denna artikeln?
Stöd gärna 321an.se genom att bli månadssponsor eller genom att Swisha valfri summa till 123 311 38 18.

Vad tycker du?




Senaste nyheterna på 321an.se

  • Det dansades polskor på Glamusiken

    Det var inte bara spel i Hallen utan även dans! En av de skickligaste spelmännen i Jämtland, Anders Wedlund, spelade polskor på utedansbanan i Hallen under Glamusikfestivalen. Gertrud Nygren är […]

  • Tradition på Strömbacka kvarn och…

    …Anders Hedén med vänner I kärva tider, jag tänker på bränder och klimathot, är det viktigt att hålla på traditioner. Det vet Anders Hedén som för 21:a året i rad […]

  • Konsert och konst i Hackås

    Det var på det glada 70-talet då alternativrörelser frodades och många märkliga musikgrupper tilläts dyka upp på prestigefyllda scener. Jag tror det var på Konserthuset och gruppens namn var Archimedes […]

  • Hallens Glamusikfestival ”hett tema” för den 17:e i ordningen

    Kanske en av de varmaste och hjärtligaste festivaler som avhållits i länet är till ända. Under onsdagskvällen ordnade Sportklubben aktiviteter i tält och dansbana för de något yngre förmågorna. Fun […]

  • Annorlunda Hallgårdskväll med Fun Country

    Både annorlunda och rolig var denna Hallgårdskväll som traditionsenligt arrangeras dagen före invigningen  av Glamusikfestivalen. Nu berättar ledaren Eiwy i FUN COUNTRY om evenemanget och sin förening/red Nu har vi […]

  • Missad text i Hallen/Marby-krönikan

    Tyvärr har undertecknad, redigeraren av Hallen/Marbykrönikan, missat en text som egentligen skulle finnas på sidan 20 efter underrubriken KAPELLET. Här kan du se den missade bilden och texten. Jag beklagar […]

  • Marby hembygdsförening med museum

    Träffade sekreteraren i Marby hembygdsförening, Åsa Visén. Åsa brinner för gamla föremål, och sådana finns det mängder av i föreningens museum. -En dag när inte vi finns kvar är det […]

  • Idé efter fikat på Marby Gammalgård

    Många vet att det är Staffan Olofsson som driver sommarcafét på Marby Gammalgård, populärt och kanske särskilt en sommar som denna. Kom då att tänka på artikeln jag gjorde ifjol […]

Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen